Lasagne-soppa?!!

Efter en vecka på vatten och gefilus är det ljuvligt att kunna äta fast föda igen. Och salt!!! Känner energin återvända.

Gjorde en i med allt av allt lasagne i dag. Den blev riktigt rinnig och lös, just the way I like it! Usch för torra lasagnen (vad ÄR pluralformen egentligen?!? eller är det obestämd mängd hela vägen?!?). Den sopp-lika modellen är så mycket bättre!

Matapåsan

Alltså jag är så sjukt taggad för det här nu. I går hämtade jag ut boken, Din matkasse. På måndag skall vi köra igång!


Inspiration och framförallt variation. Hejdå enformigheten, hejdå pastan, hejdå maletköttet, hejdå franskan, hejdå korven. Hej bättre hushållskassa och god mat :)

Har sgs nästan fått maken övertalad att vi skall koka igenom hela boken, ALLA, recept en gång. Sen kan vi börja sålla. Går ju dock inte att plocka och sålla hur som helst eftersom veckorna och listorna hör ihop. Han är inte så störtförjust i rödlökssoppa och rotmos :D men vi ska se hur det går.

Fördelen

Så tillvida man gått och lagt sig i rimlig tid kvällen före börjar jag så småningom se fördelen med att den här typen tar morgon kl.7.


Man kan elda ljus och läsa VBL i lugn och ro. Riktigt mysa till det. Dessutom behöver man ju inte stressa med att sätta i gång med något eftersom man har hela dagen kvar ännu :)



Att man ett veckoslut går och lägger sig i rimlig tid och känner sig utvilad kl.7 både lördag och söndag morgon beror endast på att jag varit sjuk och legat mest hela dagarna. Never happens annars. Bara passa på njuta så länge det varar :)

Svarsstund 2

Linda

Tjenare! :) Jag som inte känt det så himla länge, fast det känns så, så tänker att du kanske kunde berätta lite om dina år i huvudstaden? Eller var du nu befann dig? Vad gjorde du liksom innan vi träffades? Haha! :)
Sen så tycker jag att du kan berätta vad som gör dig riktigt förbannad, och vad som gör dig riktigt glad...

En kort resumé fram till flytten är förskola och åk 1-6 i Vörå Norra, sen blev det VOM högstadium och sen VSG där jag blev student våren 2003 med inte allt för pålästa betyg men ändå helt okej. Studerade vid PF från september 03 till april 08 och hann jobba med en hel del vid sidan av; simlärare, babysiminstruktör, garderobiär på Wasa Teater, biträde på bädden, hotellstäderska i Norge, barnskötare i Bryssel två veckor och så levde jag studielivet till max och var på två studentresor.
Våren 2008 jobbade jag 10 veckor på den skola där jag jobbar nu, med en invandrarklass.
Sommaren 2008 då jag som bäst höll på att avsluta mitt leverne på dessa breddgrader träffade jag min blivande man, good timing där!

4.8.2008 gick flyttlasset ner till huvudstaden. Jag åkte tåg, mor och far körde skåpbil+kärra ner. Med darrande ben gick jag upp till min första lägenhet på Kalevagatan, satte mig på golvet i den tomma lägenheten och fattade inte att jag faktiskt gjort det.

Mitt första läsår jobbade jag som ambulerande speciallärare på en av de minsta svenskspråkiga lågstadierna i Kronohagen samt en specialskola i Tölö. Jag hade sån tur att vi var fyra stycken från PF som började som nyanställda på samma spec.skola så det kändes bra att ha några bekanta där. Allt var nytt, staden, jobbet och uppgifterna. Det var tungt att komma in som ny på två skolor samtidigt som allt runtomkring också var nytt. Jag njöt av den smidiga övergången vid flytten och att allt gick så bra, ingen chock här inte. Jag åkte fel med lokaltrafiken tusen gånger och HKL var min bästa vän. Utforskade staden med Jenny och Sam, väntade ivrigt på besök hemifrån och åkte titt som tätt hem på veckosluten. Efter två månader fick jag flytta till min älskade lilla färgsprakande lägenhet på Smedsgatan. Där trivdes jag otrolig bra och älskade den och platsen och placeringen från första stund! Cyklade överallt till den 24.11 då första snön kom och jag surade ordentligt tills jag köpte ett busskort. Aah, den friheten att få åka buss, spåra, metro och tåg så mycket man ville dygnet runt. Blev en riktig latmask :) Åkte hem varje lov (första morgonen efter jullovet startade jag en liten brand i lägenheten thanks to the legendary vikingahjälmen. Räddningsväsendet i hufvudstaden kunde INTE svenska!! men nog en av ambulansförarna (jepp, jag beställde brandkåren och de sände ambulansen...)). Då sommaren kom blev jag inneboende hos pojkvännen på Brändö.

Mitt andra läsår fick jag min första riktigt egna klass i skolan i Tölö. En etta på tio pinnar. Och de var de absolut finaste små grynen man kunde tänka sig, varje dag på jobbet var en glädje! Jag var en ivrig och överambitiös ny klasslärare som jobbade på skolan till kl.19 på kvällarna. Jag hade timlärartimmar i spec.klasserna (TX, BK, SL och EN) och det var en ordentlig utmaning som gjorde att jag växte i mitt yrke. Jag blev "vald" in i skolans festkommitté, kom att lära känna kollegorna ordentligt, fick många nya fina vänner och njöt så otroligt. Jag började blogga!!! och skaffade mig min första tatuering. Våren var riktigt tung tills jag fått meddelat alla berörda att jag kommer att stanna i huvudstaden. Satte en smärre förmögenhet på att åka tåg fram och tillbaka på veckosluten samt alla lov. Något jag kan ångra i dag. Borde ha spenderat mera "ledig tid" i staden eftersom min tid där skulle bli så kort. Sommaren spenderades på Brändö igen. Vi började så smått söka gemensamt boende i Vörå, och av någon anledning var det supersvårt att hitta ngt. Tog det första bästa alternativet som lossnade och ställde oss i kö dit.

 Mitt tredje läsår fick jag fortsätta med min lilla klass. Det var skönt att få ha årskurs två, och att få återvända till eget rum. Detta läsår jobbade jag som timlärare i dysfasiklasserna och hade HI och RE med åk 5 och 6. Inga av mina starkaste ämnen direkt. Jag umgicks mycket med Johanna och vi hängde lite här och där, mest på Teerenpeli som blev vårt andra vardagsrum. Många världsproblem har vi löst där. Det kändes som att komma hem då jag steppade Smedsgatan fram. Jag fick äntligen övertalat pojkvännen att se på förlovningsringar och han överraskade mig med att inte panta på dem allt för länge. Då jag kom hem på villaavslutningen gick han ner på knä. Det började tära på att pendla, jag hade lejdon av att inte få min vilja fram hehe:) och den första helgen i december var jag hem och vi flyttade in sambons saker i finkon. Till sist kapitulerade jag och i ett svagt ögonblick tackade jag ja till ett jobb i Österbotten. Två dagar före jullovet, och vikariatet började 1.1!! Jag tog ledigt härifrån första veckan av vårterminen för att hinna ordna upp allt i Hesa. Det var ett jobbigt jullov och en alldeles kort, tung och förfärlig första vecka.  Den 14.1.2011 gick tåget hem till Österbotten och jag grät i 6h.

 Vårterminen 2011 jobbade jag i den lilla skolan som varit som en dröm sen jag var där på praktik. Vi försökte få ordning på vårt samboliv och jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle vara så hiskeligt svårt att återanpassa sig till livet på landet. Jag vantrivdes från första stund, åkte ner så fort jag hade chansen och grät massor. Var knappast den bästa sambon i världen och det tärde mer på vårt förhållande än då vi var särboende.
Första hela läsåret hemma jobbade jag som timlärare på två skolor, fortfarande den lilla skolan och i mitt gamla lågstadium. Vi åkte på en resa till Köpenhamn och redde ut vårt liv. Kom fram till att vi behöver nystart och jag fick äntligen övertalat maken att vi skulle söka nytt boende. Min syster gifte sig och hade ett av de finaste vinterbröllopen jag sett. På våren hittade vi plötsligt lilla huset och blev förälskade. På våren var jag också på min första bloggmiddag och lärde känna dig Linda :)

Vad gör mig riktigt glad: kärlek, solen, havet och värmen, ljus, överraskningar, presenter och att uppleva nya saker på främmande ort.
Vad som gör mig riktigt förbannad: att det inte går att plocka upp saker efter sig (hehe), orättvisor, att folk ser förbi och ignorerar.

Hoho, vilken essä du fick mig att skriva. Nu får du fråga resten då vi kommer till ert :)

Svarsstund 1

Anonym

Ditt liv om 5 år

Vilken rolig, men knepig, rubrik! Här tillåter jag mig helt att fantisera fritt och vara ärlig. Den är knepig eftersom jag är lite kluven på den här fronten.

Det finns den sidan som hoppas att vi om fem år har lyckats renovera klart mormor och morfars hus, äntligen fått flytta in och att vi håller på förvandlar gården till en härlig trädgård med vildvuxna blommor, utekök, badtunna, ute/glasrum osv. Att jag får krypa ner i badkaret varje kväll och tända ett doftljus. Att vi båda har en stadig inkomst och kan klara av att leva vardagen samt unna oss att resa någonstans mellan varven. Att vi lyckats få en familj, som håller på växer som bäst. Att jag har fått en klasslärartjänst istället för en timlärartjänst, och om vi har familj kanske jag just då tagit ett steg tillbaka och bara jobbar som klasslärare och njuter av huset och familjen samt villalivet. Ni vet den lantliga idyllen som man borde längta efter då man bor här.

Den andra sidan, den som blev "hemtvingad" i förtid och fortfarande inte kommit över det, önskar att vi om fem år faktiskt skulle ha åstadkommit något med vårt gemensamma liv, kommit oss någonstans här i livet. Äventyr och friska vindar, utvecklas som människor. Bosatta på annan ort, varför inte annat land. Att vi skulle ha fullt med upplevelser som skapar minnen som vi kan leva gött på sen då vi bildat familj, barnen blivit så stora att de skall börja skolan och vi, kanske?, flyttar hem och köper huset då (här skulle det inte sitta helt fel att vara snuskigt rik och ha kunnat ha byggubbar att färdigställa allt tills vi kommer...eller hitta en fin lägenhet) eller så har vi hittat ett drömhus någon annanstans. Kniper det kunde jag jobba som något annat, men helst som lärare. Fortfarande ett badkar med doftljus, gärna bra fungerande lokaltrafik och en enorm strand och park inom promenadavstånd. Som kreativ sidosyssla skulle jag skriva sjukt bra böcker som blir publicerade vartefter de är klara.

Jag tror att det blir alternativ ett som vinner. Min make var inte så pigg på att uppfylla mina drömmar då och jag tror inte han någonsin kommer att bli det heller. Men livet handlar ju om att kompromissa sig fram till gemensamma lösningar, så länge vi får vara tillsammans överlever jag allt!

Öken

Mer än halva oktober har gått och jag har lyckats leverera 3! inlägg. Tassit! Känner lite bloggtorka på G, öken på gång här.

Så som så många andra sällar jag mig nu till frågestund och rubriksprut.
Ask away, vad som helst så avgör jag sen om det är anständiga frågor :) och ge förslag och idéer på rubriker eller teman så skall jag göra mitt bästa för att svara i något skede sen. Känns lite som att det inte levereras ngt nu, och det är ju ändå ni som hänger här.

Veckan

Blir tydligen bara korta resuméer nuförtiden.
För att orka denna vecka har jag hängt en halv timme per kväll med dessa typer:





Behövs en buffer till sandlådan ibland. Har fått låna boken av S3. Är jättepeppad! Fina saker!

Buffrar gör jag också med lilla Fredso. Dag ut och dag in ska det hastas hem mitt i jobbet för att umgås med en trotsig tonåring. Åtminstone känns det så ibland :) skönt är ju iaf att man kommer sig ut i ur och skur. Mindre skönt att gräva ut all ko- och kattavföring han envisas med att leva på.
Vi har också börjat öva på den långa listan vi fick inför valpkursen. Hade som tänkt mig att vi där skulle öva, träna och få handledning i sådant, men tydligen icke...hoho, hur skall det gå?!?


Landsvägspromenad. Det tråkigaste som finns om man frågar en snart 5-månaders lagottovalp.





Höstpysslade lite av det sista trädgården har att erbjuda i dag. Kärleksört har en alldeles speciell betydelse för mig i mitt lilla hjärta. Tror jag alltid måste ha den med mig där jag bor. Och prydnadsäpplena har jag fått av snällaste svärmor.
Gav en bukett till våra fina hyresvärdar, som ställer upp i vått och torrt. En får följa med till sydligare breddgrader imorgon. Och en liten fick börja bo i kvisten.

Fick inleda ledigheten på finfint sätt ikväll. I morgon har jag LOV. Skönt! Tack och godnatt på er!

Aivan ihana syyspäivä

Och den tillbringades med att laga bort utemöblerna och gå vandringsleden i Vassor tillsammans med mina två pojkar.

Dagarna

Dagarna bara rusar i väg. Jag hinner inte fokusera på så mycket annat än jobbet, mina fina typer där hemma och att klara vardagen. Motion, handarbete och kärlek. Och sömn. Jag behöver så mycket sömn! Helt ovan med alla dessa timmar jag måste lägga ner på det. Har aldrig varit så trött nån höst som jag är nu. Har dock aldrig lärt mig och inspirerats så mycket någon höst heller. Ljuvligheten att ha blivit sammanförd med underbara , duktiga och engagerade typer kan inte mätas!





Vi har nu blivit så stora så vi tar oss upp i finsoffan och ena fåtöljen själv. Kissar mycket mindre inomhus och är allmänt duktig och snäll som valp. Har dock lite svårt att använda hörselsinnet då vi ser något intressant långt bort från husse och matte :)


Jag har levt ganska mycket på kaffe och choko. Tills magen sa stopp. Nu kan jag inte alls dricka ens en halv kopp kaffe längre :( Och det är INTE lika mysigt med te flera gånger om dagen!
I dag införskaffades första glöggen :D Får se hur länge den hålls i skåpet före jag knäpper den i smyg ;)





Har investerat. Det tränade ögat ser vad den skall/borde användas till. Tiden får utvisa om så blir.