Hur går det nu då?

Hur går det med mammaledigheten? Att vara hemma?

Tack det går bra! Trodde jag skulle ha så mycket svårare för att vara hemma än vad jag har. Att jag skulle ha så mycket mer lejdon och var så nervös över hur jag psykiskt skulle klara av att inte göra något, bara dega runt här hemma och vara sönder hela tiden. Men vet ni, så fick vi världens underbaraste unge. Som sover som en stock och gör att det är så lätt att vara hemma. Jag njuter av att få ligga och gosa med henne till halv elva på förmiddagarna och sen sover hon ett långt pass då jag hinner göra det jag vill. Jag tänker hela tiden att nästa vecka skall jag skärpa mig och börja, börja skriva allt det där jag planerade att jag skulle författa under min ledighet, börja göra något vettigt och socialisera mig. Men så rullar dagarna på och läggs på hög. Och vet ni det gör ingenting. den här tiden att få vara hemma är så värdefull och jag värdesätter den så mycket högre än vad jag trodde jag skulle göra! Tänk, snart har halva mammaledigheten gått. Hur sjukt är inte det?!? Och jag behöver inte åstadkomma något på min mammaledighet! Det är en helt ny tanke för mig. I början stressade det mig något otroligt, att jag inte gjorde något. Inte åstadkom något. Nu; not so much!

Det enda jag saknar är den sociala biten. Det blir ganska fruktansvärt ensamt här ibland. Men just nu finns det ingen. Det finns ingen i närheten som jag kan traska iväg med vagnen till. Och eftersom Tindra sover 5h där på e.m så är vi lite låsta. Sen då hon vaknar är det kväll och då är alla andra så upptagna med sitt och sina liv så det blir helt enkelt inte av. Vilket är synd. Jag saknar det verkligen!

 Sötnöten som tar en powernap i vår säng.

Du underbara fredag!

Det är här nu, januarivädret. Långa, ljusa dagar. Strålande sol. Gnistrande snö. Helt ok minusgrader. Och jag har den stora förmånen att vara ledig. I bland måste jag bara nypa mig i armen för att förstå att detta fantastiska liv är mitt och ingen dröm!

Inledde med en svettig promenad idag, halvsprang med vagnen längs Kjälltoet för att hinna i kapp mamma och Hugo. Nå sen visade det sig att det inte var dem, utan grannen (och ja, jag har rätt nya glasögon!). Nästan hemma mötte jag dem dock så vi svängde om och gick på en till promenad. Saldot landade på dryga 2h promenix i dagens underbara väder. Det var nu så härrans skönt efter nästan en vecka av sjukelände och inomhusvistelse.

Vi gick genom byn. I dag var det tantrally med sparkstöttingar där. Butiksbilen var nämligen på kommande. Ni vet de där skrynkliga tanterna som alltid funnit i byn sedan du själv började cykla och busa runt. Som var hundra år redan för 25 år sedan typ...Tänk att de fortfarande lever, dock mycket skröpligare än tidigare. Men glada och pratsamma och med full koll på vem du är. Vi stannade och pratade med samtliga tanter vi mötte. Och jag blev så förvånad, tänk att de fortfarande ser likadana ut, lite långsammare, lite mer böjda men finns där, varje dag. Utan att du ser dem och utan att jag egentligen visste att de fortfarande bor där. Sen blev jag lite vemodig då jag tänkte på att de snart kanske inte längre finns gamla tanter och farbröder i alla husen. Tänk så många stugor och boningar som kommer att tystna och stå tomma om några år. Men idag log jag i smyg då vi gick förbi dem igen där de stod med sina väskor och sparkar och väntade på butiksbilen. Hur gulligt som helst!

Jag hoppas att det kommer nya och unga familjer hit till byn. Så att vi kan vara de gamla tanterna som har rally till butiksbilen sen. Som bjussar på bullar och godis och som känner alla byns barn. Fast tyvärr tror jag ju inte att våra barn kommer att härja runt och vara känd i gårdarna som vi var då vi var små. Känns som att dagens stressiga samhälle inte tillåter sådant att barnen springer runt och leker och hälsar på allt och alla i ur och skur. Det är ju så himla bråttom med så mycket annat, hela tiden. Men en kan ju få drömma om idyllen i alla fall.

Välkomna till Vörå Handarbetsaffär!

Nästa stickcafé hålls på Vörå Handarbetsaffär. Onsdag 3 februari kl.18.30 och framåt. Alla hjärtligt välkomna!

Förra gången vi var där var det hur mysigt som helst och vi blev väl omhändertagna. Det finns massor av fina saker att botanisera bland och shoppar du loss får du genast stätta dig ner och starta upp ditt arbete. Hur bra är inte det?!? Vi ses där!

Vår vardag vid 4 månaders ålder

6 -nattmål intages. Inga lampor, inget prat, inget blöjbyte. Bara upp i stolen och amma och sen bädda ner tillbaks. Oftast ligger hon ändå vaken ½h och pratar med kossan och kaninerna före hon somnar om.

8.30 - frukostdags. Mitt godmorgon älskling hälsas oftast med ett strålande leende som smälter vilket  trött hjärta som helst. Efter mat blir det morgontvätt och klädbyte. Sedan får hon komma i vår säng och så ligger vi och myser och Tindra präplar och pratar, jollrar och skrattar.

9.30 -dags för en tupplur. Oftast i vår säng. Jag passar på att sova lite till eller så hänger jag på sociala medier.

10.30 -jag klär på mig och så går vi ner och Tindra äter. Sen ligger hon i babygymmet och skriker efter famnen medan jag försöker äta frukost och springa ut och in med Freddi.

11 -famntid. Vi läser, sjunger eller bara myser i soffan.

12- efter maten blir det dagsömn i vagnen. Tillåter vädret brukar jag gå på promenad runt 1h och sen lämnar hon ut och sover. Som det varit den sista tiden lägger jag henne i kvisten och sova, där är temperaturen allt mellan 4 och 17 grader beroende på vad batteriet är på för humör. Nu sover hon mellan 4,5 och 5h. Så nu gör jag allt det jag borde få gjort under dagen; gympar, tvättar och viker kläder, plockar ur och i diskmaskinen, städar, duschar, läser, bloggar, stickar, ser serier osv.

17 -vrålhungrig fröken som vaknar och skall ha mat genast. Efter blöjbyte brukar vi börja vänta på pappa. Sen varierar det lite om hon får vara i någons famn, ligger i babygymmet eller sitter i sittern medan vi gör mat och äter.

19 -matdags igen. Sen myser hon oftast i pappas famn medan de ser serier och jag fixar bort det sista av tvätten eller så motionerar någon av oss Freddi eller oss själva. Alternativt äter vi här istället. Någon gång mellan 19 och 20 brukar hon oftast ta ½h powernap i vaggan.

21- pyjamasdags, oftast pappa som fixar. Jag ammar i sovrummet med släckta lampor medan jag sjunger Sov du lilla videung. Sen lägger en av oss henne, bäddar ner, säger natinati, drar upp kossan och går ut.

Efter det är det vår tid ca.1h före vi däckar i säng. Oftast ser vi en serie eller bara chillar i soffan och pratar om dagen. Så rullar våra dagar på. Tiderna varierar nu lite med 20min hit eller dit men ganska lika är alla våra dagar. Rubbas något blir hon ofta övertrött och har en egen lite skrikfest på kvällen före hon kommer till ro.

Så här glad är man då man får sitta själv i soffan för första gången.

Älskade unge, tänk att du redan blivit 4 månader! Du ger oss så mycket glädje och kärlek. Du är en väldigt lättskött bäbuli. Du har nu börjat prata och jollra så mycket och med så höga toner så ibland har du whiskeyröst och är hes. Du är det allra finaste vi har!

Vardagsuppdatering

Den senaste veckan har jag med mer och mindre lyckad framgång studerat på eftermiddagarna då Tindra sover dagsömn. På måndag börjar jag studera Utbildningsledarskap, en 1-årig utbildning. Har stora förhoppningar på att den skall vara givande! Det som är roligt med läsningen nu är att jag har en annan förståelse för det jag läser, en annan insikt än vad jag hade då för 12 år sedan. Tycker fortfarande det borde vara obligatoriskt att ha jobbat 1 år i skolvärlden före du blir antagen till PF för att lättare kunna relatera till saker och ting och sen första året på fältet borde du kompanjonsundervisa eller skugga ett helt år, minst!, så du får vara med om alla svängar som hör till jobbet. Tror det skulle spara på många av de unga nyutbildade lärarna som byter bana eller blir utbrände efter det första eller andra året av verkligheten utanför PF och Övis. Men det är ju bara vad lilla jag tycker det.

Maken har varit hjälpsam och nystat upp hela kjolen till mig. Ett enda stort nystan gjorde han så nu är det bara att börja använda på nytt. Men skall göra koftan klar nu först. Kanintröjan förvandlades till en kofta, rev upp hela framstycket och gjorde om det till två istället. Tydligen är det rivningsmånaden för mig nu. Brukar sällan ha tålamod med sådant som inte blir som jag tänkt mig från första början. Det hamnar i skräpet eller längst ner i korgen för att aldrig se dagens ljus mer. Men nu river jag ju massor, gör om och gör rätt. Ser det som ett tecken på mognad.

Små små steg mot ett färdigt hus hela tiden. Nu har vi fått "bryggan" mellan skorstenarna åt sotaren och räddningsräcket från Tindras rum. Alltid lika roligt att bli väckt på morgonen av en tokskällande hund och se stora arbetsbilar svänga upp på gården. Blir ilsamtal till maken ifall det är någon vi beställt som vet vad de skall göra eller om jag behöver klä på mig och gå ner och öppna. Vi har som sagt inte så tidiga vanor här om morgonen.

Det var det. Skönt med lite mildare väder idag! Har äntligen kunnat ha ut apungen och sova hela dagsömnen idag. Nu skall jag sticka lite tills hon behagar vakna. 

Dokumentation av vintern

I dag, tisdag 19 januari 2016, är det så här mycket snö och -20 grader. Det har varit riktigt kallt i snart 2 veckor. Inte många dagar som Tindra kunnat sova ute detta år. I söndags var det -31 grader då jag gick hem från Zumban, det brände i rumpspäcket kan jag tala om. Men det är så himla fina dagar då solen skiner och pudersnön gnistrar. Lite ledsamt att inte kunna vara ute då jag för en gångs skull är hemma under dygnets ljusa timmar. Men en kan ju inte få allt. Njuter av utsikten genom fönstren istället!

Jag hoppas vintern håller i sig flera veckor ännu för det är så fint! Men temperaturen kunde ge sig i februari, kring -10 är riktigt riktigt passligt tack. Hoppas många baciller och äckliga kryp viker hädan nu då det faktiskt blev ordentligt kallt före snön kom! På tal om då snön äntligen kom, vi (eller ja ja, maken) mockade runt stenfoten, som sig bör med gamla hus. Och det är en otrolig skillnad. Visst har vi svala golv fortfarande, men de är inte isande kalla längre i storstugan. Hurra!

Nu är det slut på sölandet. Har tvättat smutskorgarna tomma och plockat bort i hela huset. Nu blir det till att läsa lite fram till matdags. Hoppas ni också njuter av vintern och snön och solen! Om det sen är genom fönstret eller på utsidan skall du ju anpassa så det passar dig bäst. Hej hej!

Folkhälsans stickcafé startar igen!

I morgon onsdag kör vi igång igen!

Kl.18.30 på Norrvalla, fråga i receptionen var vi är om du inte hittar oss.

Alla välkomna med, nya och gamla. Ta chansen att komma och lära dig sticka, virka eller låt dig inspireras av andra. Eller så kommer du ut och bara pratar lite och dricker kaffe, funkar också.

Och tur är väl att det börjar, måste fråga tips och råd av de andra hur de fäster sina trådar på tröjorna. Se nu hur det gick med min förstfödda vuxentröja då den var i maskinen. Så här kan vi ju inte ha det!

Det framskrider med rivningen

Jag rev ju klänningen i några dagar. Pillade upp maskor och hade mig. Nu är allt separerat och klart för fortsättning. Toppdelen är uppredd och överstickad till sexans stickor. Fyrans stickor blev lediga och är redan i användning på ett annat projekt. En liten kanin-tröja till Tindra. Sen skall klänningen bli klar, och ett par byxor jag fått beställning på. Och tunikan. Men sen, sen har jag ett nytt projekt i tankarna redan. Vilken tur att Folkhälsans Stickcafé börjar inkommande vecka! Kl.18.30 på Norrvalla på onsdag. Alla hänger med! Har du aldrig stickat och är intresserad av att lära dig skall du absolut komma dit, vi är många glada typer som hjälper och instruerar och inspirerar!

Dagens feelis

 Vad säger du mamma?? Fredag igen?!???

Hörde ni alla där ute i stugorna?!??

Helfestligt om ni frågar mig!

Och vilken fredag det blev sen! En av den bästa sorten. Helfestlig. Innehöll alla goda komponenter och jag är så tacksam över livet, kärleken, vänner och egentligen allting just nu! Vi har det så bra. Jag njuter så! Och tänk att vår älskade lilla gladfis-apa är 16 veckor idag. 16 veckor!! Det är helt galet om ni frågar mig. En 5kg´s guldklimp som redan sprider så mycket glädje och kärlek runt sig.

Vardagen

Vardagen rullar på här. Inget speciellt spännande att skriva djupa eller inspirerande inlägg om. Vi äter, sover, kissar, äter och sover lite till. Dagarna går mest ut på att se till att nedanstående har det bra. Dåligt har hon sovit, eller inte dåligt men sämre, de senaste dagarna. Jag skyller på magen och att det har varit så kallt att 4h ute i vagnen inte varit ett alternativ. -28 hade vi som kallast en hel dag. Men jag klagar inte så värst mycket, jag tycker om då det är riktig vinter och ännu bättre blev det nu då det kom lite snö på marken också. Kändes lite bisarrt då det började krypa ner mot -30 först och det inte just fanns någon snö. Och då solen skiner om dagarna och det bara gnistrar i all pudersnö blir jag alldeles varm i hjärtat. Dessutom får jag ju elda varje dag nu då det är så kallt. För trots att vi isolerat och haft oss vid renoveringen så är nog plankgolven i detta hus isande kalla mellan varven. Då får man stå och trampa värme i köket där vi har golvvärme under golvmattan. Så att jaa...det var nu den uppdateringen jag hade att komma med idag. Hoppas ni har det gött!

Bra med mössa då det är svalt i huset. Också skönt att få sova i mamma och pappas säng på morgonen då mamma är lite trött och inte riktigt vill kravla sig upp så tidigt. Pappa har prövat ge mat med tuttflaska två gånger, gick hur bra som helst och det tog slut alldeles för fort.

Rivningsarbete

Det går ju inte alltid som på Strömsö. Då klänningen började vara klar och jag fick prova den var den ju så härrans tight och jag förstod ingenting eftersom jag tyckte jag hade tagit i ordentligt med storleken. Nå om du lusläser mönstret skall kjolen stickas med stickor 6 och dubbeltråd, inte stickor 4 och enkeltråd som undertecknat gjort. Alltså jaja, efter att ha surat några dagar försökte jag trä upp ett varv i midjan och sen var det bara till att ta ett djupt andetag och klippa hål och sen försiktigt börja lirka upp det maska för maska och försöka undvika att tappa så många på vägen. Går väl sådär semibra...hehe. Min handarbetslust har dalat rejält. Men nu har jag mutat mig själv så bara jag får uppträtt ett varv och stickat över det på 6:ans stickor så får jag ta paus från den (igen) och börja på en tröja åt Tindra i stället. En måste ju ha en morot för motivationen även som vuxen!

Jag hoppas nu verkligen att det blir till något sedan också så den kommer i användning. Med tanke på hur mycket arbete det blir lagt på stycket sist och slutligen.

Att kastas 12,5 år bakåt i tiden.

I början av veckan läste jag min e-post en natt då jag inte fick tag i sömnen. Hade fått post från Datacentralen (alltså bara det ordet väcker ju minnen) att mitt användarkonto har aktiverats igen. Åh den nostalgin då jag såg mitt gamla användarnamn från studietiden. Håhå! Nu har jag aktiverat det och loggat in. Så lustigt att se sitt gamla matrikelnr och e-postadressen igen. Kan dock hända att jag är aningen mer motiverad att studera nu än då. Med den erfarenhet och den kunskapen jag samlat på mig under alla år jag jobbat så skall det bli riktigt intressant att sätta sig på studiebänken igen. Hoppas motivationen håller i sig!

På sitz mars 2007. Ung och slät.

Dragplåstret

 -20 ute. Brr så kallt! För att inte tala om besvärligt att klä på sig och ta sig ut. Orka! Uääää.

Soffan, brasan, sticksömmen, serier, té. Mmm så mysigt! Kanske inte gå ut något idag heller. Jag är som bekant en väldigt lat och bekväm liten dam som väldigt lätt skulle lämna där i soffan om kvällarna. Men så har du en liten lurvig fyrbent vän som måste få uträttat sina behov dagligen. Som driver dig till vansinne med sitt spring i benen om han inte slipper ut och gå. Så med långa tänder pyltar du på dig, drar fram reflexvästar och knatar iväg ut. En kort och hurtig promenad. Effektiv så du inte förfryser näsan eller vännen tassarna. Och du är som en ny människa då du kommer in. Fick till och med så mycket energi så du drar ett gympa-pass då du kommer in. Sen, sen är det ju ännu skönare att sjunka ner i soffan med gott samvete resten av kvällen. Så tack Freddi för att du är mitt dragplåster till frisk luft och mer energi.

Selfie yo yo!

Årets Loimu

Nu är det ju inte riktigt "årets" längre, men jag hann aldrig under 2015. Till skillnad från 2015´s Blossa var Loimu en "riktig" glögg. Men god smak som faktiskt minner om glögg. Men så var det ju det här med alkoholhalten då, den är enligt mig alldeles för hög! Den tar över för mycket och förstör de fina aromerna som jag tänker mig att glöggen skulle ge som eftersmak. Antingen är det åldern eller så att jag inte druckit sprit på drygt ett år som gör att jag tycker det tar överhand nu...Hur som helst får den absolut högre och bättre betyg än Blossan. Nu är det bara att vänta spänt i ca. 8 månader så får jag börja botanisera bland 2016 års modellerna.

Fyllt på vantförrådet

Har fyllt på Tindras förråd av vantar lite. Blev så nervös på att vi hade ett par vantar som passade, och de var aldrig där du klädde på henne eller behövde dem. Så kunde vi ju inte ha det.

Stickat upp lite Baby Merino garn från Drops som legat och samlat damm. Stickor 3 tror jag...Lite lustigt är det nog ändå, de som är rosa&grå stickade varannan maska med varannan färg har 38 maskor. De rosa med grå ränder har 40 maskor och är så mycket bredare. Jag lär så länge jag gör.

Oförskämt bra

I söndags tog tålamodet slut då jag satt i soffan och ammade och lyssnade på barren som ramlade av vår gran. Bestämde där och då att nu åker den ut. Sen blev jag sugen på att slänga ut hela julen också, har aldrig tidigare hänt att jag tröttnat så fort. Kanske det beror på att jag varit hemma och hunnit njuta av den så mycket före. Och det är ju egentligen före jul då det är mest spänning och mys i luften också. I och med att granen åkte ut började julsakerna ryka, och sen började ommöbleringen och sen fortsatte vi rådda i alla rum tills det var kaos överallt och ungen vaknade. Någon dag då vi rett upp allt skall jag visa er vad vi flyttat runt. Men den viktigaste förändringen för min egen del var att jag fick en stol framför kaminen. Där kan jag sitta nu och njuta av värmen och elden och ha det oförskämt bra. Börjar bli en god vana redan! 

Och jag tänkte att så här borde det alltid vara, utvilade och pigga föräldrar som är glada och orkar göra saker hemma också. Att jag inte skall behöva lägga in en anhållan om att veden skall bäras in 3 veckor på förhand och sen om jag har tur kommer den in om 1 månad. Att inte däcka i soffan och bara fräsa åt varandra efter jobbdagen. En tjatar hela tiden och en annan blir arg. Tänk om man kunde klara sig på 2 dagar jobb per vecka och per person. Eller kortare dagar, så du hinner hem och orkar något här också. Så många hem och förhållanden som skulle vara lyckligare då.

Men nu, i mellandagarna, har vi alla haft det så oförskämt bra och som jag har njutit av det!

En BOHO-halsduk

Linda satte upp ett eget mönster till BOHO-halsduken och den slog genom med kraft. Här och var har jag sett och hört den tillverkats. Tror det var många, åtminstone i Österbotten, som fick den i sitt mjuka paket julen 2015. Jag kunde ju inte vara sämre utan följde mönster och anvisningar till punkt och pricka och förärade min syster med en BOHO. För oss korta och pygméaktiga typer tyckte jag den blev lite vid i halsen, kanske minska några maskor? eller så är det bara smaksak...? Glad verkade hon ju bli i alla fall. Så halsduken och ok-tröjan blev de enda egna tillverkade julklapparna i år.

Statistisk återblick

Jag är sällan in och ser på min statistik, typ 2 gånger per år. Är verkligen inte så intresserad av den eftersom jag skriver mest ur hjärtat och dokumenterar vardagen. Nå nyåret till ära har många listat mest lästa eller mest kommenterade inlägg och gjort långa fina listor. Jag kör de fem mest lästa inläggen på Tittskus under 2015:

1. De flesta av er gissade rätt.

Inlägget om att vår älskade dotter anlänt.

2. Det skulle ha blivit en dopdag.

Inlägget om RS-virus och att vi var intagna på sjukhus.

(tänk att ngn orkade hänga upp sig på att jag kallar henne Lill-Apan i detta läge)

3. Oktober månad.

Inlägget om vår älskade dotters 1-veckas dag och månadsbyte.

4. På övertid.

Inlägget där ni fick gissa vad som gömde sig i babyhotellet.

5. Still stuck in room 14.

Inlägget om att jag hade tänkt åka hem från sjukhuset men vi fick vackert stanna kvar.

Helt solklart att jag är den mest intressanta och den som drar upp statistiken här på mammas blogg.

Hoppas ni fortsätter hänga här detta år!

Puss på er nu åker vi på kalas.