Materiella drömmar

Jag är så sjuk efter en torktumlare! Vår blivande tvättstuga här nere är planerad att rymma en sådan. Sedan. Någon gång. Om typ tio år. Då vi gjorde badrummet uppe ändrade vi ritningarna lite för säkerhets skull även om vi trodde att vi nog inte skulle behöva en så länge vi "bara är så få". Men nu är vi ju inte två längre, utan snart fyra pers och en hund. Och du milde sådana tvättmängder det kommer!

Vi har torkställningen i halllen då du kommer upp. På den ryms en och en halv maskin att torka. Fruktansvärt irriterande. Det torkar dåligt eftersom vi har ganska rått och kallt inne i vår kära bondstuga. Så det räcker några dygn. Dessutom ser det oändligt råddigt och fult ut att ha kläder utspridda på tork vart du än tittar och eftersom vi har en sådan liten maskin (och ingenstans att hänga) så kan vi inte köra tvättdagar då vi tvättar bort allt utan det är som varje dag, hela tiden lite tvätt här och lite tvätt där på tork. Irriterande för ögat och trivseln!

Så nu är jag helt besatt av tanken på en torktumlare. En stor och varm en som kunde tumla bort allt på en kort tid och sen får vi vika bort det. Problemet är bara att då blir vi tvungna att köpa ny tvättmaskin också eftersom vi har en toppmatad lite typ nu och vi blir tvungna att stapla dem ovanpå varandra i badrummet för att det skall rymmas. Så då blev det plötsligt en så mycket dyrare historia. Men ändå...jag viiiiiiiiiill ha en sådan!!!! Helst i går!

Det var dagens i-landsproblem om materiella drömmar.

Oktober vart försvann du?

Oktober månad rusade bokstavligen förbi. Jag har absolut ingen aning om vart den försvann. Den innehöll ändå en hel del roliga saker. Kanske därför den gick så snabbt? Fatta att det är november snart! Plötsligt var det jättemörkt om morgnarna då jag går till bilen. Plötsligt är lamporna tända hela dagen då jag är hem. Plötsligt blev jag tvungen att elda varje förmiddag för att inte frysa reve av mig (stort minus med gammal bondstuga!). Men ingen höstdepp här, jag tycker om då det blir kallare och frostigare, då jag får börja vänta på snön och på julen. Fyllde i igår kalendern när vi skall börja jultillverka grejer på jobbet. Har också helt dumt surfat in på Drops sidor och kikat under julkategorin. Ingen bra idé, så mycket fint. Blev tvungen att åka till handarbetsaffären och införskaffa lite material. Och nu skall Pinnsvins-tröja nr.2 bli klar så jag för börja på något nytt projekt! 

Men, det är också lite vemodigt att det bara är åtta veckor kvar till jul. Åtta veckor, sen jullov och sen typ mammaledigt. Jag har ju så mycket jag vill hinna med och göra ännu! Det gick alldeles för fort, igen en gång...

Fast se nu, skulle det inte vara lite skönt att få bli nerbäddad i dubbla halare, sovpåse och varm filt och sen få gå ut och sova middag i kylig höstluft? En blir ju allt lite avundsjuk!

Besviken

Jag är så besviken på sjukhuset och dess svar angående Tindra och hennes hudproblem. På våren blev hon diagnostiserad med atopisk hud. Det kändes lite som att det var den lättaste grejen att säga det var och sen var de inte tvungna att göra något mer åt den saken.

I augusti fick hon blåsor på benen. Började som små blodiga exemplättar och växte sen till enorma variga saker. Vi ringde flertalet gånger till sjukhuset och samjouren och frågade ifall vi skall komma och visa upp dem men fick hela tiden svaret att vi skall avvakta och se. De funderade på allt från vattkoppor och höstblåsor till svinkoppor. Men lätt att nu säga vad det var då de inte såg dem. Eftersom hon åt och drack bra, magen fungerade och hon inte hade hög feber tyckte de inte det var något akut.

1.9 fick vi äntligen en tid till barnpolikliniken eftersom vi hade en remiss i kraft där sedan våren. De tog prover och skrev ut Fucidin och Sibicort eftersom de trodde det var streptokocker. Sen visade provsvaren att det var stafylokocker och salvorna inte hjälpte så hon fick antibiotika, Dalacin, och droppar för att undvika bukbesvär pga antibiotikan. Det var så skönt, nästan samma dag vi började ge Dalacin började blåsorna torka bort och det lättade. Nästan på en vecks försvann de helt. Då hade hon haft dem i en månads tid.

Förra veckan upptäckte jag nya vätskeblåsor på axlarna och på ena bröstvårtan. Ringde genast till polikliniken och vi fick komma direkt till akuten med henne nästa morgon. De tog nya prov och undersökte en massa. Tindra gallskrek tills hon tjögades och det var en riktigt obehaglig upplevelse för mammahjärtat. Vi skulle då smörja blåsorna morgon och kväll med Sibicort och kroppen med MiniDerm. I fredags ringde de och nu var provsvarens dom streptokocker auris. Ny antibiotika men en annan sort, Kefexin, som skulle vara mildare mot magen eftersom "det verkar som att hon nu behöver äta antibiotika så ofta". Jag frågade om det är enda lösningen, att hon skall äta en antibiotikakur i månaden och däremellan smörjas med cortison morgon och kväll. "Ja tills vidare, det är nu så där med dem som har atopisk hud att de har lättare att utsättas för hudåkommor" var deras svar. Ja, och att vi skulle "försöka hålla henne ren", som om vi var den smutsigaste familjen i historien. Och jag blev så besviken. De var inte intresserade av att utreda nå allergier eller annat utan nu skall vi bara proppa vår 1-åriga dotter full med antibiotika varje månad. Den här gången har det dessutom inte hjälpt. Blåsorna är fortfarande ilsket inflammerade och i morse upptäckte jag nya under armhålorna och nu är det bara två dagar kvar av antibiotikan. Är det faktiskt meningen att så små barn skall utsättas för cortison och antibiotika varje dag? Är det hälsosamt? Är det bra för dem? Påverkar det utvecklingen/hjärnan eller något annat att ständigt gå med inflammation?

  

  Augusti"eksemen" och septembers uttorkade blåsor.

Första dagen med tre nya blåsor förra veckan.

Jag vet det är inte de bästa bilderna men det är inte så lätt att fotografera en irriterad 1-åring som inte vill ligga, sitta eller stå stilla längre tider...

Höstlovet

Det gick liksom så snabbt. 

Onsdagen kändes knappt eftersom jag i vanliga fall är ledig då också. Vi startade redan kl.8 på morgonen, svischade i väg till Vasa med mommo och därifrån kom vi först 18-tiden. Då hade vi ett hemskt besök på akuten, några trevliga timmar på stan och ett intressant besök på combo-loppis bakom oss. 

Torsdag till lördag var vi som skrivet i Sibbo och hälsade på goda vänner. Vi lekte, åt gott, spelade och umgicks. Det gick förvånansvärt lätt att köra så långt med Tindra. På hemvägen hade vi bara en paus och ingen behövde sitta i baksätet och underhålla. 

I dag har vi höstfixat både ute och inne. Så skönt att få något gjort och upprett! Samt simmat. Så nu är vi redo för vardagen igen. 

 

 

 

 

 

 

 

On the road

Vi har höstlov. Vi är på väg ner till Sibbo för att hälsa på goda vänner. Andra familjetrippen. Hittills har allt gått bra. Tindra sover i bilen, vi har haft matpaus i Ylöjärvi och gått av oss lite energi. Jag stickar och river upp, läser mönster, googlar och bannas lite då det inte blir som jag vill. Och så funderar jag lite på bloggnomineringar. Maken kör och dricker kaffe. 

 

Stor koncentration då en äter grynost, direkt från bordet. 

Pelle Pinnsvin-tröja

Fick en beställning på två igelkotts-tröjor av syster yster. Ett mjukt garn ville hon ha dem stickade i. Mönstret är från Sandnesgarn och införskaffat på den lokala handarbetsaffären. Jag har stickat med Drops Cotton Merino, vilket är en blandning av bomull och ull och på stickor 5. Jag hamnade att räkna om hela mönstret eftersom den minsta storleken blev enorm. Hoppas ändå att den passar på den äldre av systersönerna. Har den andra på gång men med annat garn så får se vad det blir till. Sen blir det nog paus med enfärgade koftor ett tag...

1-årskontroll

I veckan var vi på 1-årskontroll med denna lilla dam. Själva kontrollen gick bra, hon var passligt tung 8,8kg och passligt lång 74cm (fast hon krympt sen de mätte henne på VCS för en månad sen, haha). Vaccineringen var ingen hit och på kvällen satt hon i famnen från kl.17 till 21. Tog också en liten tupplur med stegring. Vet dock inte om det berodde på vaccinen eller att hon blivit förkyld natten till tisdag.

Vid 1 års ålder går hon hårt fram med stöd. Tar sig upp och stå varhelst det finns något att hålla i. Har just börjat våga gå med att bara hålla i oss med en hand. Klättrar överallt. Äter havregrynsgröt som är en blandning av hela gryn och mixade gryn, potatis, kött och grönsaker som är mixade, banan och bröd har hon just börjat plocka i sig bitvis. Dricker blåmjölk och NAN3. Äter naturell yoghurt och fruktpuré. Sover ett 2-3h långt pass på förmiddagen och 2h på eftermiddagen. Går och lägger sig kring 21 och vaknar mellan 7.30 och 8.00. Har fyra tänder och svårt med eksem på armar, ben och fötter. Vill helst leka själv och inte sitta i famnen. Sitter en stund på pottan på morgonen och på kvällen men än har inget hänt där. Är lätt att lägga både ute och inne, bara klä om, natta och lägga ner, så filosoferar hon med sina kaniner tills John Blund kommer. Hon är oftast glad (men har blivit en sån drama-gueen med tårar om hon inte får som hon vill) och inte det minsta blyg, ler mot alla. Säger hej och vinkar. Har storlek 74 och 80 på kläderna. Är så kär i tutten så jag undrar om vi någonsin slipper den.

Ja, och så skall hon ju bli storasyster om dryga 4 månader. Det kom som en stor chock för oss alla i somras. Hade varit på kontroll till VCS under våren och samtidigt diskuterat följande fertilitetsbehandling. Vi skulle inte få påbörja någon andra omgång före 2017 eftersom de har sina "regler" om hur länge det måste gå mellan dem och kroppen måste få vila och bla bla. Så döm om vår stora förvåning då det visade sig att jag var gravid igen veckan före midsommar. Först chock, sen glädje och sen bara en enorm lättnad och tacksamhet över att slippa alla piller, sprutor, sjukhusbesök och tider. Och ja, vi har redan hört alla kommentarer om att Tindra är för liten att bli storasyster, att det blir tätt mellan dem, att det blir jobbiga år som väntar oss, att vi nog minsann får att göra de närmaste åren, att jag måste vara hemma längre nu denna gång (vilket jag har absolut noll förståelse för eftersom vi är TVÅ som blir föräldrar, TVÅ som är lika kapabla att ta hand om barnen sen jag slutat amma och TVÅ som delar på ansvaret för dem!). Jag blir så förbannad då det automatiskt antas att jag som mor nu MÅSTE vara hemma LÄNGE med andra barnet eftersom jag började jobba SÅ TIDIGT efter Tindra. För oss var detta den bästa lösningen. Både ekonomiskt och emotionellt.

Gottat oss

Hittills detta veckoslut har vi bara gottat oss. Maken har fixat ett som annat smått och gott runt knutarna, både inomhus och utomhus. Bland annat skruvat fast den sista golvlisten på vinden (!) och tätat lite här nere i storstugan. Jag har eldat, städat och tvättat. Lilla madam har inspekterat allt vi gjort och sovit till 9 på morgnar på raken. Huhu så skönt! Om hon fortsätter med det blir det nog dags att ändra på dagsrutinerna snart. Hon brukar ju gå ut och sova förmiddagslur kl.10, vilket känns lite fjantigt om vi stigit upp 9. Har ju inte hunnit klart med morgonbestyren då ännu. Men inne i veckorna vaknar hon oftast mellan 7.30 och 8.00 då vi börjar röra oss och gör oss klara för jobb. Det går ju liksom inte att smyga tyst på tå i ett gammalt hus med knarrande golvplankor...Så vi får nu se om det är nya 1-årsrutiner som artar sig eller bara extra långa nätter på grund av förkylningen.

Och ja, jag har inlett glöggsäsongen. Och nej, jag skäms inte. För det är så GOTT!

Första tumisresan

Senaste veckoslut var det äntligen dags. Den första tumisresan sen vi blev föräldrar. Vi hade ju redan en inbokad i mars men då blev vi tvungna att avboka eftersom Tindra i januari bestämde sig för att börja falskvägra. Inte så kul för dem som skulle ta hand om henne då inte. Men nu, på vår 4:e bröllopsdag, var det dags att sätta sig på planet till Stockholm. Efter en turbulent flygfärd med en ännu värre landning var vi äntligen framme och kunde hoppas på bussen för att möta upp vår vän Linda. Vi skulle bo hos henne och Micke över veckoslutet. Fredagen gick åt till att ströva kring på stan, sitta på café och promenera lite i gamla stan. 

På kvällen var det äntligen dags för Mamma Mia the party. Jag hade sett framemot det i nästan ett år och att äntligen få stiga in i "medelhavsvärmen" gav en sådan otrolig lyckokänsla i magen. Det är svårt att sätta ord på showen, den måste bara upplevas! (ännu svårare var det att fotografera där så tyvärr blir det inte så många bildbevis). Grekisk buffé, schlager och liveshow. Ni fattar att för en schalgerfantast som mig blir det inte så mycket bättre än så. Sen dansade vi i timmar efteråt, ända tills magen sade stopp och jag fick bänka mig på stolen och stolrocka resten av kvällen. Ah, en sån fantastisk afton!

På lördagen efter en lugn start var vi tvungna att söka oss ut till enorma Mall of Scandinavia. Vi hann besöka två affärer före vi var tvungna att åka tillbaks till stan men vi fick ju det viktigaste. En Simba till mig och en Rapunzel till Tindra. Samt ett hett efterlängtat armbandsur. Värdparet åkte och hämtade upp barnen, maken och jag lunchade på Söder, strövade lite, tog oss in till gamla stan och strövade lite till. Lördag kväll avslutades med ost och vin i skenet av levande ljus.

På söndag var det dags att packa väskan och ta sig hem. Så skönt att få återse den älskade lilla tjejen som spenderat veckoslutet hos morföräldrarna och inte hade haft det minsta drygt och nu inte var så överväldigad över att vi återvände heller. Så det känns ju skönt att veta att hon inte mår dåligt av att vara bort från oss. För oss föräldrar gick det också över förväntan att vara bort från henne, jag tycker det var värst att lämna henne. Men då vi väl kommit oss i väg så var det ju fullt av program och mys hela tiden så även om hon ständigt fanns i tankarna så gick det bättre än förväntat. 

Min lediga dag

Onsdagarna är en av veckans bästa dagar nu just. Att få en helt ledig dag att spendera med dottern är guld värd! Jag uppskattar dem så enormt mycket och ofta försöker vi ha så lite program som möjligt inplanerat de dagarna. Bara göra sådant som faller oss in och som är roligt. En borde ha barnen så där taktiskt utspridda så flexibla vårdledigheten går att utnyttja tills de börjar gymnasiet typ. Nå nej, men fram till femte eller sjätte skolåret åtminstone, hehe. Det är så skönt att slippa dagislämningar och -hämtningar, att Tindra får vakna varje morgon då hon vill, i egen säng, och äta morgongröt hemma 7 dagar i veckan. Onsdagar är också den enda dagen i veckan då jag har tid att blogga eller handarbeta nu för tiden. Det finns varken tid eller energi till det annars. Helt sjukt hur svårt ett vardagspussel kan vara!

En sådan här fin bukett låg vid trappen i går då jag kom hem från jobbet. Den har vi Pernilla att tacka för. Finns fina bilder av den på hennes blogg. Oktober verkar annars bli en fin månad. Älskar frostiga morgnar, soliga höstdagar och alla fina färger. Avskyr att bo på landet och skrapa rutorna och kvävas av djururinstank varje gång du sticker ut näsan.