Babyfilt med rutor

Min andra babyfilt med rutor är äntligen klar! Det blev ett lite större projekt och med tanke på allt mönster valde jag att sticka den runt på rundstickor och sen sy och klippa upp. Mamma har hjälpt att sy fast flanelltyget på baksidan för att göra den extra varm och mysig. Jag älskar rutmönstret!

Den är stickad i Drops Extra Fine och på stickor nr.4. 

Nu skall vi bara invänta lite babymys och hoppas sen den kommer till användning.  

Som balsam för själen

Ett av de bästa veckosluten har tagit slut. Jag är lycklig i själen och gladtrött. Jag har varit nere i huvudstaden och njutit. Och det är alltid som att komma hem då jag kommer dit. Får ett lyckopirr i magen och blir varm i själen då tåget far från Böle och närmar sig Järnvägsstation. Känslan att stiga ur och gå ut på gatan där är svår att toppa! Det är som balsam för själen. Kan inte direkt påstå att det var en mors vila, för vila är det sista jag har haft tid med. Ändå blev jag alldeles på utomordentligt humör medan jag vistades där!

Och visst är det ändå inte lite häftigt, att i vuxen ålder ha fått lära känna så fina människor som en tycker så mycket om. Fast jag inte sett en del av dem på fyra (!) år så är det bara att plocka upp och fortsätta där vi sist slutade. 

Detta veckoslut toppades även av att Sibbo-frun kom in fre-lö och vi fick äta, skratta, dansa, skratta och prataprataprata. Och äta ännu lite mera gott. Detta lever jag länge på och hoppas innerligt att det inte räcker så länge till nästa gång!

Nu blir det nog till att krypa till kojs för att ens kunna lite börja sova i kapp det stora minuset på sömnens konto. 

Du ljuva tvättmaskin

Vi har varit utan tvättmaskin i drygt två veckor. Två veckor. Utan tvättmaskin. Med vårvädret, sanden, gruset, två barn (varv den på ett år skall äta själv). Hoho, har sprungit med ett par påsar smutskläder över till föräldrarna då det krisat till sig i klädlådorna. Men så där i längden var det ju inte riktigt hållbart.  Och jag grämde mig något förfärligt över tvättbergen som växte. Som antog oproportionerliga former och hotade välla ut ur badrummet. Det skulle ju ta tusen år att tvätta genom och torka allt. Men så i lördags anlände våra nya maskiner. Ja ni läste rätt, plural form på ordet maskin! Tvättmaskinens storlek ökade från 4kg till 8kg. Två maskiner med tvätt har rullat och jag ser en ände på tvättberget. Två maskiner! Alltså civilisationen är nog fantastiskt bra kan jag upplysa er om. Det rymdes ansenliga mängder tvätt i min nya fina tvättmaskin. Och jag har redan hunnit svära tyst inombords två gånger då jag kommit upp på vinden och tänkt att nää-ä nu har den stannat igen, det var inte fel på den gamla maskinen heller utan det måste vara något fel på uttaget, strömmen. Men nej se ni, nya maskinen snurrade på och gjorde sitt jobb. Den gick bara så tyst! Aaaah ljuvligheten. 

Smutsisarna mina. 

Min hemkommun får snart byta namn

Från Rågens rike till Vargarnas rike. Och det är helt sjukt att vi på 2018 i Finland skall leva så här begränsat! Att inte våga/kunna/få vara ute med sina barn och husdjur, inte ha dem i hagen, inte sova dagssömn ute på gården, inte leka, inte cykla, ingenting. Nej för vargen den sover ju sin dagssömn 100 meter från vårt hus. Och gå nu fan inte och stör den!

Att detta inte längre är en självklarhet, utan kräver planering, samtal och koordinering samt involverar flera vuxna är helt sinnessjukt i min värld! Är inte människan, och barnen, vår framtid, värd mer?!?

April

Oooh, snart är halva april förbi och jag har inte hunnit reflektera över mars ännu och allra minst sätta upp mål för den här månaden. Förra månadens utmaningar gick väl sådär. Punkt ett falerade lite på grund av sjukstuga, en del jobb och bara det att försöka hålla humöret uppe gjorde väl att det inte gick särledes bra. Punkt två har jag faktiskt åstadkommit halvvägs!! 2017 är genomgånet och sorterat och plockat ut det jag skall ha i årsboken, Tuvalis är dock inte påbörjad ännu.....Så I´m getting there.

Över till april månads mål;

• Jag hade tänkt sätta att börja motionera med något konditionsaktigt, men djurbeståndet i nejden gör att harhjärtan som jag inte vågar sätta iväg längs vägen om kvällarna så jag vet inte. Ta nya tag med Your Mama 2.0, fortsätta simma och försöka återuppta inne/hemmaträningen får det väl bli istället.
• Satsa på mig själv! Egoistiskt och allt det där. Men alltså att inte få sova om nätterna och inte ta hand som sig själv är ju verkligen ingen bra kombination. Finns så mycket jag borde bocka av på mittegetvälmåendeochgodahälsa-listan.
• Tuvalis årsbok skall bli utsorterad denna månad! Om jag sen hinner plocka ihop två olika böcker och beställa är en annan femma. Lyckas jag inte denna månad lovar jag att sluta sätta det som mål, heh!

Bladrillejakke

Nu har jag färdigställt min första bladrillejakke. Jag har använt mig av själva bladmönstret tidigare till flickornas rompers men nu var det dags för själva "jakken", eller kofta som vi säger. 

Garnet är Drops, Merino Extra Fine i en ljuvlig petrolblå nyans. Stickornas storlek var 4 och jag kan tycka att den blev lite "tjock". Borde eventuellt testa med 4,5 på stickorna. Kanske nästa gång. 

Det var en enkel kofta och mönstret var busenkelt samtidigt som det blev riktigt fint. Win-win. 

Påsken 2018

Den får verkligen full pott. På alla plan. Vädret. Feelisen. Programmet. Älskar den högtiden, fyra lediga dagar tillsammans utan måsten och utan "rantas". Dessutom hade ju maken ledigt både före och efter så vi behövde verkligen inte stressa med något!

På skärtorsdagen inledde vi med påskmiddag för grannarna. Långfredagen inledde vi med brunch och fortsatte med familjehäng här hemma. På kvällen slapp maken och jag iväg på date. Trerätters middag på Fjärdens kaffestuga hade jag vunnit. Dessutom hade vi sån tur att barnvakterna skjutsade oss så kunde båda ta tillhörande vinpaket. Alltså att kunna prata och diskutera oavbrutet samtidigt som man ser in i de vackra blå var ju helt magiskt! 

Påskafton var ju vädret verkligen kanon. Herregud ändå vad ljuvligt! Pådkhäxor på besök och brasa med grillkorv på kvällen. Sen somnade vi gott. 

Påskdagen tillbringade vi på villan. Vädret var lite ostadigt från morgonen men blev riktigt bra tillslut. Vi var på isen i flera omvarv och åt god mat hela klanen. 

Påskannandag var vi bara hem och tog det lugnt. Batterierna laddade och vi orkar med nattvak och tandsprickning. 

Eller nej, jag ljög. Allt var inte frid och fröjd och glada gubbar under påsken! Jag vågar inte vara ut ensam med barnen, jag vågar inte längre gå på vagnspromenader med dem, jag vågar absolut inte motionera själv, eller tillsammans med hunden, på kvällen och jag ser mig konstant över axeln då vi vistas ute på vår egen gård och vid varje knäpp och prassel hoppar hjärtat över några slag. Och allt detta för att vi har rovdjur i vår omgivning. Inte i singular utan plural, inte på genomfart och tillfälligt utan mer eller mindre permanent, inte skygga och med skogen som tillhåll utan orädda och mitt bland tätbebyggelsen. Det är så fruktansvärt sjukt och sinnesrubbat i min värld så jag förstår inte alls hur man ens skall börja förstå att detta händer 2018!