1-årskontroll

I veckan var vi på 1-årskontroll med denna lilla dam. Själva kontrollen gick bra, hon var passligt tung 8,8kg och passligt lång 74cm (fast hon krympt sen de mätte henne på VCS för en månad sen, haha). Vaccineringen var ingen hit och på kvällen satt hon i famnen från kl.17 till 21. Tog också en liten tupplur med stegring. Vet dock inte om det berodde på vaccinen eller att hon blivit förkyld natten till tisdag.

Vid 1 års ålder går hon hårt fram med stöd. Tar sig upp och stå varhelst det finns något att hålla i. Har just börjat våga gå med att bara hålla i oss med en hand. Klättrar överallt. Äter havregrynsgröt som är en blandning av hela gryn och mixade gryn, potatis, kött och grönsaker som är mixade, banan och bröd har hon just börjat plocka i sig bitvis. Dricker blåmjölk och NAN3. Äter naturell yoghurt och fruktpuré. Sover ett 2-3h långt pass på förmiddagen och 2h på eftermiddagen. Går och lägger sig kring 21 och vaknar mellan 7.30 och 8.00. Har fyra tänder och svårt med eksem på armar, ben och fötter. Vill helst leka själv och inte sitta i famnen. Sitter en stund på pottan på morgonen och på kvällen men än har inget hänt där. Är lätt att lägga både ute och inne, bara klä om, natta och lägga ner, så filosoferar hon med sina kaniner tills John Blund kommer. Hon är oftast glad (men har blivit en sån drama-gueen med tårar om hon inte får som hon vill) och inte det minsta blyg, ler mot alla. Säger hej och vinkar. Har storlek 74 och 80 på kläderna. Är så kär i tutten så jag undrar om vi någonsin slipper den.

Ja, och så skall hon ju bli storasyster om dryga 4 månader. Det kom som en stor chock för oss alla i somras. Hade varit på kontroll till VCS under våren och samtidigt diskuterat följande fertilitetsbehandling. Vi skulle inte få påbörja någon andra omgång före 2017 eftersom de har sina "regler" om hur länge det måste gå mellan dem och kroppen måste få vila och bla bla. Så döm om vår stora förvåning då det visade sig att jag var gravid igen veckan före midsommar. Först chock, sen glädje och sen bara en enorm lättnad och tacksamhet över att slippa alla piller, sprutor, sjukhusbesök och tider. Och ja, vi har redan hört alla kommentarer om att Tindra är för liten att bli storasyster, att det blir tätt mellan dem, att det blir jobbiga år som väntar oss, att vi nog minsann får att göra de närmaste åren, att jag måste vara hemma längre nu denna gång (vilket jag har absolut noll förståelse för eftersom vi är TVÅ som blir föräldrar, TVÅ som är lika kapabla att ta hand om barnen sen jag slutat amma och TVÅ som delar på ansvaret för dem!). Jag blir så förbannad då det automatiskt antas att jag som mor nu MÅSTE vara hemma LÄNGE med andra barnet eftersom jag började jobba SÅ TIDIGT efter Tindra. För oss var detta den bästa lösningen. Både ekonomiskt och emotionellt.

Gottat oss

Hittills detta veckoslut har vi bara gottat oss. Maken har fixat ett som annat smått och gott runt knutarna, både inomhus och utomhus. Bland annat skruvat fast den sista golvlisten på vinden (!) och tätat lite här nere i storstugan. Jag har eldat, städat och tvättat. Lilla madam har inspekterat allt vi gjort och sovit till 9 på morgnar på raken. Huhu så skönt! Om hon fortsätter med det blir det nog dags att ändra på dagsrutinerna snart. Hon brukar ju gå ut och sova förmiddagslur kl.10, vilket känns lite fjantigt om vi stigit upp 9. Har ju inte hunnit klart med morgonbestyren då ännu. Men inne i veckorna vaknar hon oftast mellan 7.30 och 8.00 då vi börjar röra oss och gör oss klara för jobb. Det går ju liksom inte att smyga tyst på tå i ett gammalt hus med knarrande golvplankor...Så vi får nu se om det är nya 1-årsrutiner som artar sig eller bara extra långa nätter på grund av förkylningen.

Och ja, jag har inlett glöggsäsongen. Och nej, jag skäms inte. För det är så GOTT!

Första tumisresan

Senaste veckoslut var det äntligen dags. Den första tumisresan sen vi blev föräldrar. Vi hade ju redan en inbokad i mars men då blev vi tvungna att avboka eftersom Tindra i januari bestämde sig för att börja falskvägra. Inte så kul för dem som skulle ta hand om henne då inte. Men nu, på vår 4:e bröllopsdag, var det dags att sätta sig på planet till Stockholm. Efter en turbulent flygfärd med en ännu värre landning var vi äntligen framme och kunde hoppas på bussen för att möta upp vår vän Linda. Vi skulle bo hos henne och Micke över veckoslutet. Fredagen gick åt till att ströva kring på stan, sitta på café och promenera lite i gamla stan. 

På kvällen var det äntligen dags för Mamma Mia the party. Jag hade sett framemot det i nästan ett år och att äntligen få stiga in i "medelhavsvärmen" gav en sådan otrolig lyckokänsla i magen. Det är svårt att sätta ord på showen, den måste bara upplevas! (ännu svårare var det att fotografera där så tyvärr blir det inte så många bildbevis). Grekisk buffé, schlager och liveshow. Ni fattar att för en schalgerfantast som mig blir det inte så mycket bättre än så. Sen dansade vi i timmar efteråt, ända tills magen sade stopp och jag fick bänka mig på stolen och stolrocka resten av kvällen. Ah, en sån fantastisk afton!

På lördagen efter en lugn start var vi tvungna att söka oss ut till enorma Mall of Scandinavia. Vi hann besöka två affärer före vi var tvungna att åka tillbaks till stan men vi fick ju det viktigaste. En Simba till mig och en Rapunzel till Tindra. Samt ett hett efterlängtat armbandsur. Värdparet åkte och hämtade upp barnen, maken och jag lunchade på Söder, strövade lite, tog oss in till gamla stan och strövade lite till. Lördag kväll avslutades med ost och vin i skenet av levande ljus.

På söndag var det dags att packa väskan och ta sig hem. Så skönt att få återse den älskade lilla tjejen som spenderat veckoslutet hos morföräldrarna och inte hade haft det minsta drygt och nu inte var så överväldigad över att vi återvände heller. Så det känns ju skönt att veta att hon inte mår dåligt av att vara bort från oss. För oss föräldrar gick det också över förväntan att vara bort från henne, jag tycker det var värst att lämna henne. Men då vi väl kommit oss i väg så var det ju fullt av program och mys hela tiden så även om hon ständigt fanns i tankarna så gick det bättre än förväntat. 

Min lediga dag

Onsdagarna är en av veckans bästa dagar nu just. Att få en helt ledig dag att spendera med dottern är guld värd! Jag uppskattar dem så enormt mycket och ofta försöker vi ha så lite program som möjligt inplanerat de dagarna. Bara göra sådant som faller oss in och som är roligt. En borde ha barnen så där taktiskt utspridda så flexibla vårdledigheten går att utnyttja tills de börjar gymnasiet typ. Nå nej, men fram till femte eller sjätte skolåret åtminstone, hehe. Det är så skönt att slippa dagislämningar och -hämtningar, att Tindra får vakna varje morgon då hon vill, i egen säng, och äta morgongröt hemma 7 dagar i veckan. Onsdagar är också den enda dagen i veckan då jag har tid att blogga eller handarbeta nu för tiden. Det finns varken tid eller energi till det annars. Helt sjukt hur svårt ett vardagspussel kan vara!

En sådan här fin bukett låg vid trappen i går då jag kom hem från jobbet. Den har vi Pernilla att tacka för. Finns fina bilder av den på hennes blogg. Oktober verkar annars bli en fin månad. Älskar frostiga morgnar, soliga höstdagar och alla fina färger. Avskyr att bo på landet och skrapa rutorna och kvävas av djururinstank varje gång du sticker ut näsan.

1-åringen

Tänk att vår älskade lilla solstråle har blivit ett år. Redan! Det har gått så snabbt. Vi är så tacksamma över vår dotter, så förundrade över underverket att hon kom. Till sist. Och att det var just hon, som kom just till oss. En perfekt liten dam. Som det skulle vara otänkbart att vara utan. Som varit oförskämd lätt att ha att göras med det första året. Visst vi hade magknip i början och superkänslig mage medan vi ammade. Vi var in på sjukhus 5 dygn med RS-virus. Vi har våra hudproblem, och -åkommor. Men det är inget livshotande. Inget desto mer ovanligt. Därutöver har vi sovit bra, ätit bra och gråtit lite. Skrattat mycket, lett och jollrat. Förgyllt mammas och pappas liv och gjort varje dag så mycket mer värdefull och gjort vår lilla familj så viktig och så underbar. En gränslös kärlek har du tillfört vårt hem.

Två gaddar ner i käken. Står och går med vilket stöd hon än hittar i sin närhet. Länge sen vi var till rådgivningen så har inga exakta siffror men hon är över 70 cm och väger över 8 kg. Använder storlek 80 mest på kläderna. Sover två pass på dagen ute i vagnen. Äter det mesta om det är mosat och har just börjat visa intresse för plockmat, om det är tillräckligt gott vill säga...

Så liten. Så nykläckt. Så perfekt.

Gårdagens kalas

I går var det redan dags. 1-årskalaset. Det första i huset. Det är något alldeles speciellt med det. Både att planera och ställa till. Samt att fatta att vi snart hade en ettåring i huset! Familjerna kom och vi var närmare 30 pers som åt och umgicks i vår lilla(!) storstuga. Gånger som dessa skulle det ju nog vara ganska så skönt att ha ett helt hus att tillgå, heh!

Hej, det är jag som fyller år!

Traktorer är så en favorit i detta hus!

Den fantastiskt goda och fina! tårtan hade Carina gjort.

 Det var spännande med ljus. Med den sockerfria bakelsen, tack Sandra för receptet, var ingen hit. Inte ens grädde var god. Bara rolig att gegga lite i.

Öppnar paket med faffa.

Korten, banden och pappren var bäst i år. Helst att äta dem. Alla.

Tindra trivdes med sina kusiner och sov gott i natt efter en hel dag med lek, bus och fint främmande.

Söndagsutflykten

Det lät så fint i tanken. Friskt luft och lite picknick. Matkorgen packades och vi satte oss i bilen. Eftersom det inte riktigt faller innanför vår bekvämlighetszon så var det inte heller så välplanerat. I Kvevlax konstaterade vi att vi känner till Vasa-nejden så dåligt. Så vi svängde för att åka ut till Maxmo. Tog en avstickare i Vassor för dit hade vi varit med hunden någon gång och kom på det i förbifarten. Körde fel och hamnade att googla. Konstaterade att det var för långt. Vände näsan mot Vörå med tanke på Norrvalla och Boberget, skulle ju vara passligt nära till babysim sen. Men eftersom mellistiden var slagen och vissa borde börja vila middag, vi varken hade vagn eller bärsele med så kunde vi ju inte gå någonstans. Vi svängde in vid Myrbergsgårdarna, drack varsin kaffe/kakao kopp, en åt två skedar fruktpuré och sen var det bara att sätta sig i bilen igen då och snurra runt nån timma tills simmet började. Vi orkade alla simma utan mat i magen och sömn på kontot men sen var det nog kris. En inte alltför lyckad söndagsutflykt. Gissar det räcker en stund tills vi försöker oss på det igen. Hehe.

Måste välja vad en gör

När du har en liten typ på snart 1 år i huset kan du inte syssla med vad som helst medan hen är vaken. Ibland har jag faktiskt lite tråkigt här hemma eftersom det inte går att göra så mycket då vissa är med och stjälper. Och jag lovar, de är som små bläckfiskar som kan töja ut sig minst 20cm åt alla håll för att nå precis överallt och dit de vill. Hon vill ju fortfarande helst leka själv, inte att man skall blanda sig i eller Gud förbjude ta upp henne i famnen för att mysa, läsa eller sjunga. Då blir vi osams ganska kvickt. Så ibland måste jag stärka mig med lite choko och gott i glaset för att överleva en dag.

Stor koncentration krävs och så härrans roligt är det då jag får tag i mammas saker. Det går inte alls att mamma smyger med någonting då jag är vaken. Jag lägger märke till allt och vill hjälpa med allt!

En dag på stan

Har tillbringat hela dagen i Vasa med ovanstående böna. Hon inledde dagen starkt med att tugga på precis allt som kom i hennes väg. I brist på annat medan hon väntade på morgongröten gav hon sig på spisen. Egentligen tror jag det var det kalla järnet hon var ute efter, eftersom hon har 6 fina blåsor uppe i munnen. Väntar bara på att gaddarna skall spricka fram nu. Sen spenderade vi dagen i Vasa i vackert väder. Egentligen hade vi inte många eller stora saker att införskaffa, ändå räckte det flera timmar eftersom det alltid är någon som skall äta, dricka, bytas på eller gå på toa. Därefter busade vi lite med prärie-kusinerna och nu snarkar vi i vagnen eftersom dagens sömnsaldo låg på 10 minuter...

Var och en med sitt. Jag njöt ju av min absoluta favoritmat i staden och hela dagen skulle ha varit gemytlig bara jag inte skulle ha haft så ont i magen. Vet inte vad den krånglar. Kanske den har en motionschock efter de senaste dagarna. Haha, I wish! Nu skall jag sticka lite medan marodören och maken sover.

Hösten kom

Vardagspusslet med den och jag hann inte alls med något extra över huvud taget. Det var jobb, familj, hemmet och sova. Nästa dag började vi om från början. Karusellen snurrade likadant varje dag och jag hade verkligen inget att plita ner hit, så bloggen blev ganska snabbt bortprioriterad. Tyckte inte det var läge att börja uppdatera hur många bajsblöjor jag bytt per dag och liknande. Och så mycket utöver det och att mata och tillreda mat hann jag inte med. Har knappt hunnit handarbeta en gång och det pittrar SÅ i mina händer!

Damen gick dessutom från solstråle till kink-monster varje kväll så länge vi höll på och pusslade ihop dagarna med alla möjliga skötare till höger och vänster. Rutinerna rubbades och det blev nya tider. Gissar det var en reaktion på det. Eller en fas i livet. Svårt att veta med de små liven ibland! Nu har dock maken börjat vara hemma "på riktigt" och rutinerna är återställda, så vi ska hoppas att läget lugnar ner sig lite.

Lite höstpiff vid trappan fick jag åstadkommit förra veckoslutet i alla fall. Väntar bara på att höstmörkret skall börja komma tidigare om kvällarna nu så jag får börja elda i lyktorna. Har nog startat inne med doftljusen redan. Så mysigt! Och äppelskruttarna har vi pressat till saft. Blev dock inte många liter i år, så dålig skörd!