Mattvätt

I går fick jag äntligen tummer ur då och åstadkom lite mattvätt. Herregud så tungt det var att kånka dem av och an och skölja dem i vattnet och få upp dem på tork. Våta mattor väger massor. Värsta träningspasset! Och due to vattenståndet här på villan så var det säkert ett halv kilo sand i den stora mattan också, pust! (fast efter morgonens dunderskur har jag höga förhoppningar om att det runnit av...

Kan än en gång konstatera att jag inte ärvt så mycket av hushållsgenen av vår mor. Hon har alltid varit jättenoga med hemmet, gardiner, mattor, städning, dukar, you name it. Tror tyvärr min syster for iväg med alla de generna. Hon har ett lite mer kliniskt städat och pedantiskt hem än slarvmaja-minä. Jag är dels inte intresserad och sen ger det mig ingen euforisk känsla av att ha rentvättade fösnter och tallsåpsdoftande mattor. Jag är en sällskapsmänniska ut i fingerspetsarna som tycker att allt sånt där tråkigt blir så mycket roligare om någon är där och underhåller mig samtidigt :)
Och varför måste man göra en massa sådant då? För vem gör man det? Egentligen. "Bara för att de hör till och man måste". Hm...