Årets dörrkrans

Jag har länge haft den i tankarna men inte riktigt kommit till skott. Tror jag fick inspiration av Catarina och Christina på instagram eller bloggen, minns inte. Nå i söndags skulle det äntligen ske och jag skulle tillverka min första egna dörrkrans. Det här med att vara hemma på dagarna tar ju pysslandet till en helt ny nivå! (dock inte minnet, alltså det är helt otillförlitligt för tillfället)

En krans av styrox kläddes in med rött tyg för att inte lysa så vit. Här kunde jag ha spänt på tyget lite bättre eftersom det är ett som stretchar, alternativt limmat lite tätare för med alla kottarna blev det rätt så tungt så det "drar" lite. 

Sen limmade jag dit kottar i tre rader, slängde med lite granris och band en rosett med God Jul-band och sen var det bara att hänga upp den på dörren.

Min ursprungsidé innehöll en mer osymmetrisk krans med kottar som spärrar åt alla håll och sen en ljusslinga som lyser upp den så fint. Det blir dock inte alltid som jag tänkt, vilket är det fina med pyssel och hemgjort.

11 veckor +

Mycket intressant att titta på i min alldeles första och egna Mumin-bok.

11 veckor och 3 dagar har hon hunnit bli vår älskade lilla tös. Till humöret har hon blivit mer amper men är oftast glad som en solstråle och skrattar mycket. Tycker om att bli läst och sjungen för. Har fortfarande känslig mage som det kniper i allt som oftast. Vi har dragit ner på Cuplaton till 2 x 4 droppar per dag eftersom hon fick så trög mage av det. Helst vill hon tillbringa all sin vakna tid i famnen. Hon svänger sig från mage till rygg, tror dock det är mer i misstag än på enkom än så länge. Hon har den senaste veckan sovit från 23 till 07. Ute i vagnen drar hon dagligen 4-5h sömn om vi är hemma. Mumin är en stor favorit (möjligen har hon blivit lite miljöförstörd på grund av sin mor). Hon spyr ganska mycket och det blir många klädbyten per dag. På golvet ligger hon bara om hon får ligga på IKEA-fåret och då är handen och armen (dagens outfit) av stort intresse. Hon älskar att bada.

Wild and crazy i mammas byxor från -84.

Dagens bilder

De senaste dagarna har varit fullspäckade med program för oss alla fyra och i går var vår dotter så övertrött och ur gängorna så inget ville bli till något på kvällen. Skrik och gråt och missnöje. Då vi äntligen kom oss hem sov hon 12h, var vaken 1h och sov 4h till. Så nu börjar vi ha det på raden igen.

I dag har vi således haft en riktigt skön hemmadag alla fyra. Vi inledde starkt med sovmorgon. Maken och hunden har sedan varit till skogs och letat julgran. Jag och dottern har varit på promenad och medan hon sov gott i vagnen sedan har jag hunnit pyssla en dörrkrans, äntligen fixat vimplarna klara och bakat julstjärnor. Sen har vi fortsatt med att klä granen, klippa hunden och laga mat tillsammans. Allt medan julsångerna spelat i bakgrunden. Nu sitter vi i soffan och myser till det lite före vi kryper till kojs.

Ha en riktigt fin vecka gott folk!

Jag försöker verkligen!

Försöker verkligen att hitta lite julstämning. Men vet ni då det har spillt ner vatten i ofrusen form från skyarna, det är så grått om dagarna att det aldrig blir riktigt ljus och det bara plaskar kring fötterna då man är ut och skuffar runt med vagnen så inte går det så riktigt bra inte! 

Jag har inte haft nå lust att lyssna på julradio, youtube:a mina favoritsånger eller läsa julsagor för Tindra. Till och med min pyssellust försvann, jag som hade upp så bra fart i början av december och hade så många fina idéer. Men i förrgår tog jag fram mina jul-CD:n, i dag kom några tomtar fram, jag bakar jultårtor (eller heter de julstjärnor, vad säger ni?!?) och dricker gott té jag fick av S. 

Jag har med långa tänder fått julkorten färdiga idag, har en hatkärlek till dem. Varje år är det lika "tungt och jobbigt" och omotiverande att börja med dem och varje år tänker jag att jag bara skall göra enkla och likadana åt alla. Men så tar jag fram pyssellådan och gräver till botten på den och sen går jag loco och det blir tjugo olika modeller.

På söndag skall vi dra till skogs och leta julgran. Så hoppas verkligen att lite julkänslor infinner sig sen. För vet ni, snart är julhelgen här på riktigt. Och det blir Tindras första jul. Hoppas på en fin och mysig sådan. Och vi skall få vakna upp i vårt hem för första gången på julaftonsmorgonen, mys!

Virkade hjärtan

Så här i jul- och pysseltider tänkte jag lägga upp mönstret till de virkade hjärtana som jag gjorde en namnbanderoll av till Tindras dop. Hittade dem i en jultidning, minns inte vilken så här på rak arm. Jag använde mig av Merino Baby och virknål 2,5. Beroende på garn och nål så varierar ju storleken på hjärtana och tätheten i dem. Sen har jag broderat bokstäverna med kedjestygn.

Puffmaska = * 1 omslag på nålen, stick ner nålen i lm-ringen, dra upp 1 m*, upprepa *-* totalt 2ggr, 1 omslag på nålen, dra tråden genom alla 5 m på nålen.

Virka 4 lm och ta ihop till en ring med 1 sm.

Varv 1: virka 2 lm, i hst (= första puffmaskan), 1 lm, *1 puffmaska i ringen, 1 lm*, upprepa *-* totalt 7 ggr, ta ihop med 1 sm i toppen av den första puffmaskan.

Byt färg om du vill.

Varv 2: virka sm till nästa lmb, virka 4 lm, 2 tre-dst i lmb, 3 dst i nästa lmb, 2 st i nästa lmb, 1 st + 2 dst i nästa lmb, 2 dst + 1 st i nästa lmb, 2 st i nästa lmb, 3 dst i nästa lmb, 2 tre-dst i nästa lmb, 4 lm, fäst tråden med 1 sm i lmb.

Ögla: virka 20 lm, ta ihop med 1 sm i första lm.

Grattis mommo!

I dag skulle min älskade mommo ha fyllt 80 år. I bland känns det fortfarande overkligt att hon gick bort i början av året. Jag bara tänker automatiskt att hon ännu lever och bor på boendet. 

Minns med värme i hjärtat då vi brukade springa över pissdiket hit* då vi var små. Hur vi alltid var välkomna hit efter skolan då mamma och pappa var på jobb. Hur mommo brukade komma in till oss på morgonen efter fähuset eftersom någon var så nervös av sig och inte ville vara ensam. Hur hon bjöd på plättar med sylt och grädde, stekt fläsk, rå lök med korv, vaniljglass med rårörda hallon, Kingis-glassar fanns alltid i frysen, kaffe och en sockerbit mellan läpparna. Hur hon brukade sitta uppefter väggen i sin solstol från tidig vår till sen höst och njuta av solens strålar. Hur hon gick med duken på huvudet och gummistövlarna på fötterna.

Jag hoppas att också Tindra skall känna den glädjen då hon springer över pissdiket fast åt andra hållet, till sin mommo.

*jag skriver hit fast jag sitter i mitt eget hus i min egen storstuga. För det är nog fortfarande mommo och moffas. Jag ser det inte som vårt, än. Speciellt då jag rör mig över gården och i uthusen är det deras (bortsett från att mommo aldrig skulle ha släppt det så ödigt och lerigt och råddigt på gårdsplanen hehe). Kanske inte då vi är inne hos oss, vi har ändrat så pass mycket i alla rum + planlösningarna att det inte finns kvar något av det gamla och hur det såg ut då hon och moffa hade hela huset. Men då jag tittar ut genom fönstren och över gården är det nog bara som förr då vi var här "på sköjto". Det är inte min gård och inte mitt hus, än. Förhoppningsvis blir det nog så en vacker dag. Men än så länge är det så pass nära på att det känns som deras mer än som vårt.

Brandvarnare och begravning denna fredag.

Vaknade (eller strittade ur sängen) till brandvarnarnas tjut i morse. Det tog någon halvminut av yrande i huset före jag insåg att det var falskt alarm, igen. De är så himla superduperöverkänsliga våra varnare och jag har ingen aning om vad de reagerade på i morse. Men i mörkret och sömnen är man ändå lika virrig och skräckslagen. Och morgonen var förstörd. Ungefär som då du försover dig och halva dagen är förstörd.

Förmiddagen fortsatte sen i sorgens tecken. Var på Bastis begravning. Blott 25 år gammal fördes han till sin sista vila. Andra barnet föräldrarna lägger i jorden och jag undrar hur de orkar. Hur överlever du? Hur tar du dig vidare? Mitt hjärta vill brista varje gång jag är på en begravning och ser de anhörigas enorma sorg. Det bränner i halsen och tårarna rinner. Det känns så himla orättvist då unga typer tas bort från jordelivet.
Dagens begravning var mäktig, brandmän i utstyrsel som stod på rad längs kyrkgången och som gick kortege med flagga och allt. Får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Är lite mer tacksam över och kär i de mina ikväll. Pussar lite extra på Tindra och kramas några extra tag med maken. Livet är så skört så skört och du vet aldrig när sjukdomen eller döden lurar runt hörnet. Speciellt inte här i Vörå, måste finnas ett stort svart cancermoln här efter Tjernobyl eller något. Så himla många som drabbas.

Ta hand om de dina, nära och kära! Även om de irriterar dig till vansinne ibland är livet så kort och så skört. Visa att du bryr dig om dem och att de är viktiga för dig. Kram till er alla!

Jul i våra fönster

Som sig bör så kom julgardinerna, stjärnorna och ljusstakarna fram till lillajul. Faktiskt tjuvstartade jag lite i år och fick upp det mesta redan i början av veckan. Till köket har mamma sytt nya gardiner till mig, jag handlar och hon verkställer. Mycket bra deal enligt mig! Det kom omtag i samma fina tyg till storstugan.

I trappen blev det ett par gamla gardiner, men ny stjärna från CO. I Tindras rum hänger också ett nytt gardin som fina mamma sytt. Tyckte det var så fina gammaldags bilder och figurer på det. I vårt sovrum finns bara stjärnor, inga julgardiner. En megastor i fönstret på gaveln och en lika som i Tindras rum i fönstret mot vägen. Ingen bild därifrån för det ser ut som ett småbarnskaos där, råddigt värre. Nu är det bara att njuta av finheterna och vänta på att få ta in granen och plocka fram tomtarna. Men det blir nog först närmare jul. Och ja, vi saknar ena pluppen i ändan på gardinstången, den lär finnas någonstans i något uthus på vår gård. Kanske nästa jul finns den på plats...

Typen som hänger med har min faster sytt. Helt och hållet. Jag är så imponerad! Den är så fin! Den lär nog heta något speciellt men jag med mitt minne... Alltså att fotografera i detta "dagsljus" är ju inte det lättaste.

Stjärna på stockväggen

Det var minsann huvudbry före vi fick den rak och symmetrisk. Men nu så! 5 skruvar och några meter band var allt som krävdes. Som vanligt göra jag ju mina projekt utan att tänka så värst långt framåt. Jag hade nog en baktanke att lämna skruvarna kvar sen så att jag kan återanvända dem typ nästa år...men i så fall borde jag ju ha tänkt efter lite var på väggen jag placerade dem, så att inte ljuslisten kommer rakt över övre udden sen. Hoho så mycket det krävs av den här stackars mammahjärnan.

Men i år funkar den ju. I år är den vacker i all sin enkelhet där på vår stockvägg. Och let´s face it, det är ju inte precis som att det inte skulle finnas hål i väggen sen tidigare då vi skruvar fem nya nästa år.

Årets sista stickcafé i morgon!

Onsdag 2.12 kl.18.30 och framåt på Norrvalla. Kom och julmys med en kopp glögg medan du stickar/virkar eller inspireras.