måndag 16 april 2018

Du ljuva tvättmaskin

Vi har varit utan tvättmaskin i drygt två veckor. Två veckor. Utan tvättmaskin. Med vårvädret, sanden, gruset, två barn (varv den på ett år skall äta själv). Hoho, har sprungit med ett par påsar smutskläder över till föräldrarna då det krisat till sig i klädlådorna. Men så där i längden var det ju inte riktigt hållbart.  Och jag grämde mig något förfärligt över tvättbergen som växte. Som antog oproportionerliga former och hotade välla ut ur badrummet. Det skulle ju ta tusen år att tvätta genom och torka allt. Men så i lördags anlände våra nya maskiner. Ja ni läste rätt, plural form på ordet maskin! Tvättmaskinens storlek ökade från 4kg till 8kg. Två maskiner med tvätt har rullat och jag ser en ände på tvättberget. Två maskiner! Alltså civilisationen är nog fantastiskt bra kan jag upplysa er om. Det rymdes ansenliga mängder tvätt i min nya fina tvättmaskin. Och jag har redan hunnit svära tyst inombords två gånger då jag kommit upp på vinden och tänkt att nää-ä nu har den stannat igen, det var inte fel på den gamla maskinen heller utan det måste vara något fel på uttaget, strömmen. Men nej se ni, nya maskinen snurrade på och gjorde sitt jobb. Den gick bara så tyst! Aaaah ljuvligheten. 


Smutsisarna mina. 

onsdag 11 april 2018

Min hemkommun får snart byta namn

Från Rågens rike till Vargarnas rike. Och det är helt sjukt att vi på 2018 i Finland skall leva så här begränsat! Att inte våga/kunna/få vara ute med sina barn och husdjur, inte ha dem i hagen, inte sova dagssömn ute på gården, inte leka, inte cykla, ingenting. Nej för vargen den sover ju sin dagssömn 100 meter från vårt hus. Och gå nu fan inte och stör den!








Att detta inte längre är en självklarhet, utan kräver planering, samtal och koordinering samt involverar flera vuxna är helt sinnessjukt i min värld! Är inte människan, och barnen, vår framtid, värd mer?!?

måndag 9 april 2018

April

Oooh, snart är halva april förbi och jag har inte hunnit reflektera över mars ännu och allra minst sätta upp mål för den här månaden. Förra månadens utmaningar gick väl sådär. Punkt ett falerade lite på grund av sjukstuga, en del jobb och bara det att försöka hålla humöret uppe gjorde väl att det inte gick särledes bra. Punkt två har jag faktiskt åstadkommit halvvägs!! 2017 är genomgånet och sorterat och plockat ut det jag skall ha i årsboken, Tuvalis är dock inte påbörjad ännu.....Så I´m getting there.

Över till april månads mål;
  • Jag hade tänkt sätta att börja motionera med något konditionsaktigt, men djurbeståndet i nejden gör att harhjärtan som jag inte vågar sätta iväg längs vägen om kvällarna så jag vet inte. Ta nya tag med Your Mama 2.0, fortsätta simma och försöka återuppta inne/hemmaträningen får det väl bli istället.
  • Satsa på mig själv! Egoistiskt och allt det där. Men alltså att inte få sova om nätterna och inte ta hand som sig själv är ju verkligen ingen bra kombination. Finns så mycket jag borde bocka av på mittegetvälmåendeochgodahälsa-listan.
  • Tuvalis årsbok skall bli utsorterad denna månad! Om jag sen hinner plocka ihop två olika böcker och beställa är en annan femma. Lyckas jag inte denna månad lovar jag att sluta sätta det som mål, heh!

fredag 6 april 2018

Bladrillejakke

Nu har jag färdigställt min första bladrillejakke. Jag har använt mig av själva bladmönstret tidigare till flickornas rompers men nu var det dags för själva "jakken", eller kofta som vi säger. 
Garnet är Drops, Merino Extra Fine i en ljuvlig petrolblå nyans. Stickornas storlek var 4 och jag kan tycka att den blev lite "tjock". Borde eventuellt testa med 4,5 på stickorna. Kanske nästa gång. 
Det var en enkel kofta och mönstret var busenkelt samtidigt som det blev riktigt fint. Win-win. 






onsdag 4 april 2018

Påsken 2018

Den får verkligen full pott. På alla plan. Vädret. Feelisen. Programmet. Älskar den högtiden, fyra lediga dagar tillsammans utan måsten och utan "rantas". Dessutom hade ju maken ledigt både före och efter så vi behövde verkligen inte stressa med något!

På skärtorsdagen inledde vi med påskmiddag för grannarna. Långfredagen inledde vi med brunch och fortsatte med familjehäng här hemma. På kvällen slapp maken och jag iväg på date. Trerätters middag på Fjärdens kaffestuga hade jag vunnit. Dessutom hade vi sån tur att barnvakterna skjutsade oss så kunde båda ta tillhörande vinpaket. Alltså att kunna prata och diskutera oavbrutet samtidigt som man ser in i de vackra blå var ju helt magiskt! 




Påskafton var ju vädret verkligen kanon. Herregud ändå vad ljuvligt! Pådkhäxor på besök och brasa med grillkorv på kvällen. Sen somnade vi gott. 











Påskdagen tillbringade vi på villan. Vädret var lite ostadigt från morgonen men blev riktigt bra tillslut. Vi var på isen i flera omvarv och åt god mat hela klanen. 







Påskannandag var vi bara hem och tog det lugnt. Batterierna laddade och vi orkar med nattvak och tandsprickning. 



Eller nej, jag ljög. Allt var inte frid och fröjd och glada gubbar under påsken! Jag vågar inte vara ut ensam med barnen, jag vågar inte längre gå på vagnspromenader med dem, jag vågar absolut inte motionera själv, eller tillsammans med hunden, på kvällen och jag ser mig konstant över axeln då vi vistas ute på vår egen gård och vid varje knäpp och prassel hoppar hjärtat över några slag. Och allt detta för att vi har rovdjur i vår omgivning. Inte i singular utan plural, inte på genomfart och tillfälligt utan mer eller mindre permanent, inte skygga och med skogen som tillhåll utan orädda och mitt bland tätbebyggelsen. Det är så fruktansvärt sjukt och sinnesrubbat i min värld så jag förstår inte alls hur man ens skall börja förstå att detta händer 2018!

måndag 26 mars 2018

Dagarna rusar på

Och tiden springer iväg. Vi har en 2,5-åring i huset och humöret är verkligen svårt att leva med i den åldern. Så vi sliter våra hår om dagarna både Tindra och jag. Samtidigt är hon så fantastiskt skön och underhållande att hänga med och får oss att skratta högt flera gånger per dag. 

Vi är ute massor och njuter av vädret. Alltså den här vintern går till historien som den mest fantastiska på 10 år, minst! Snömängden och minusgradrarna och solen och jag blir alldeles knäsvag av glädje. Samtidigt känns det ju lite konstigt att som idag vakna upp till -22 grader och det är slutet av mars. Liksom en månad kvar till Valborg och första maj. Hur skall våren hinna komma?! Vet inte om jag vill att vintern skall ta slut, den tog så länge på sig att komma, så många år (!) så vem vet när vi får se den igen?! Men sen är ju nog torra vägar, klacken och skinnjackan ganska nära hjärtat också! Jaja, där efter midsommar nån gång kanske snön har smält. 

Maken har inlett sin första semestervecka idag och vädret har ju verkligen varit på vår sida! Vi gjorde en utflykt till skidcentrum, hem och luncha och sen stack han dit tillbaks för att skida medan jag tankar d-vitamin och ungarna sover. Skönt så! Vi hade den värsta av sjukstugor förra veckan, magafari, så trots att han var hem två dagar och vab/vaf-ade då så räknas semestern först från idag. Visst?!






Borde gå in och göra tusen vettiga saker. Men då det är så skööööönt här ute!!!

fredag 16 mars 2018

När man inser hur trött man är egentligen

Av någon anledning (morgonsolen?!?) har våra barn väckt varandra 1,5-2h tidigare än vanligt på morgonen (vilket brukar vara min bästa sovtid!). Och toppat det med att sova 0,5-1h kortare än vanligt under dagen. Humöret och feelisen har varit på topp. Speciellt hos 2,5-åringen som annars är emot allt bara av princip just nu. 
Nå inget ont som inte för något gott med sig sägs det. Efter att ha somnat som klubbade sälar igår så sov kidsen en hel natt. Inte en enda gång var vi tvungna att gå upp efter att vi själva lagt oss. 7h ostörd sömn (förutom maken som snarkar och skrapar sig). Och jag är tröttare än någonsin då jag vaknar. Min kropp har fått slappna av på ett annat sätt och kanske fått släppa fram den enorma trötthet som finns inom en då man inte sovit en hel natt på över ett år. Pest eller kolera liksom. 




Mina finaste små bärtottar, Pindron och Tuusi-namnam. 

Fredagstipset

Om du vill ha ngt gott, enkelt och smarrigt till ditt fredagsvin har jag här ett tips som jag helt kallt stulit av Linda;
Tag valfri ost (grillost, halloumi, mozzarella) och skiva ner i en ugnssäker form. Släng en förpackning körsbärstomater över. In i ugnen på 175-200 grader beroende på från vilket sekel den kommer. Sen är det klart efter 30-60 minuter beroende på hur länge det tar att utfodra, byta på, värma och ge mjölk samt klä  sovhalaren på dina avkommor. Typ. 

Nu råkade min form bli tom utan att jag ens korkat fredagsvinet men so be it. Se det som ett säkert tips på succé!



I dag testade jag att pimpa mitt gotta med basilika. Tog bort ganska mycket ostsmak.  

måndag 5 mars 2018

En liten insikt

I vinter, då vi nu en gång har en ordentlig vinter!, är egentligen den första som det varit aktuellt med pulkaåkning för vår del. Att komma sig ner på rattkälken kräver ju lite balans, balansen har aldrig varit mitt starka kort. Men det går, och då en väl sitter där är det ju ändå rätt bekvämt eftersom en sitter lite upphöjt. Sen kommer vi till pulkan, den är oftast lite för smal och aningen bökig att komma sig ner i. Även det går då jag väl kommit på plats och den kan åka rätt hårt. I dag kom vi till stjärtlappens premiär, den kräver en mindre akrobatisk insats för att komma sig ner på, väldigt liten och nätt och rinner lätt iväg undan en. Är ju inte så vigulant längre då man skall ner på den kan jag väl erkänna. Sen då en väl kommit sig på den så krävs det absolut mest fysik och koordination att hållas på den, luta sig bakåt och hålla upp både ben och fötter för att kunna åka. Den är dock väldigt roligt att åka med konstaterade jag idag, och väldigt lätt att bära upp för backen :)


Kom också underfund med att mina barn skall få ha halare tills de börjar sitt sjunde skolår, typ. Alltså att leka i snön med tvådelat är ju helt värdelöst. I vår ålder drar det ju i skarvet och så kommer det en himla massa snö dit in som kyler och väter ner, obehagligt är vad det är (och ja, mina byxor har hängslen och är såndär som är lite "högre" på ryggen). Tacka vet jag halare! Skulle gärna ha en själv också här hemma då jag är ut med kidsen, hehe. Minns från egen barndom att jag hade halare väldigt länge för jag trivdes så bra i den, kommer också ihåg den första egna tvådelade vinterdräkten, så stor och vuxen jag kände mig då jag gick iväg till skolan med den. Åtminstone för hemmabruk hoppas jag att de accepterar de varma och sköna halarna i många många år ännu.

Jaja, viktiga saker att fundera på här i hemma-mamma-livet-träsket. Nu skall jag utfodra ungar och ställa mig iväg på möte.

Att sticka huvudet i sanden

Det har jag gjort lite med den här varg-situationen som uppstått på de breddgrader där vi bor. Det hördes om ett som annat spår som synt tills men ganska vagt och länge mellan tillfällena och jag kunde inte hjälpa att undra om det nu var mest för dramats skull som det hördes. Men så hände en some-explosion av varg-nyheter typ över en natt. Eller snarare under en veckas tid. Jag försökte fortfarande tänka i banor som att den rör sig mest på natten, varför skulle den nu komma hit till vår by, vi bor så nära vägen och det kör så mycket trafik här varför skulle den komma hit, vi har ju en hund som markerat runt hela huset så det gör säkert att den inte kommer hit, jag hade ofta ut Freddi i hagen då flickorna sov, jag flyttade vagnarna under köksfönstret så ser jag ju dem hela tiden och så nära huset kommer den nu inte, jag satt ut och njöt av solen någon dag då flickorna sov i skuggan på gaveln och så vidare i all oändlighet. Tills det plötsligt var en flock som rörde sig, det har setts spår bara någon kilometer från oss, hundar har försvunnit, spår hade setts under köksfönster och de var nu plötsligt väldigt många vargar och överallt kändes det som.


Fick hjärtat i halsgropen och insåg att även om jag står och stirrar ut genom fönstret 3h per dag, eller sitter där ute och pillar på telefonen för att "vakta" så gör jag ju nu inte så mycket väsen av mig för att skrämma en flock hungriga vargar som kommer strövande över gården om det vill sig så illa. Det är ju inte precis att de vänder om ifall jag piper fram ett schas och viftar lite med min iPhone åt dem...och de är ju faktiskt stora, starka rovdjur det handlar om. Ingen ilsken liten hund jag kan sparka undan medan jag drar in två vagnar och 30kg barnkött...så jag prövade att ha ungarna att sova inne i vagnen. Det gick ju inte alls bra. Jag suckade över den inglasade balkongen eller terassen som än en gång skulle ha varit guld värd och som jag nu aldrig får till stånd nu när jag behöver den som mest. Tills maken kläckte den brilliantan idén att vi har ju en kallvind. Full med skräp i och för sig, men att fösa undan så pass mycket så två vagnar gick att skuffa in dit gick förvånansvärt bra.  Barnen sov som nå stockar i kylan eftersom där är i princip lika kallt som ute nu, minus all blåst och all snö som kilar sig in i vagnen. Lite bökigt att ha vagnarna på vinden förstås....men nu valde vi att ha dem bland mössen i stället för vargarna. Det är dock en tillfällig lösning som fungerar, det går nu sålänge det är kallt ute. I vår/sommar funkar det inte alls att ha dem där under plåttaket där solen gassar dagen lång och flugorna och getingarna härjar fritt. Jag hoppas verkligen att någon myndighet eller instans har tagit sitt förnuft tillfånga och åtgärdat detta problem på vår landsbygd före det! Känns lite medeltida att inte kunna ha ut barnen för att sova dagssömn eller våga släppa ut dem på gården oövervakade på grund av rovdjur, mitt under 2000-talet!!!



fredag 2 mars 2018

En till 1-åring

Alltså jaja, liksom orka tjata igen om att tiden går fort. Men om det här gick snabbt, så har det gått ännu snabbare med andra! Förstår ingenting faktiskt.

Vi blev ju då förärade med en till oförskämd lätt dotter att ha att göras med. Inga matallergier så långt ögat kan nå, äter bra, sover helt okej, ännu mer självständig i sitt lekande och sysselsätter sig själv mest hela tiden. Underhålls med jämna mellanrum av storasyster, är en liten spilevink som ler och "pjasar" sig då någon ser på henne. Har börjat jollra och göra medvetna ljud samt träna stämbanden om dagarna. Hon tog ju god tid på sig att komma men då det väl bar av så gick det med fart. Och Tuvali har fortsatt att göra allt med fart sedan mars 2017. Allt skall helst ha skett redan i förrgår då hon kommer på det. Benen går som trumpinnar så fort vi lyfter upp henne, hon går med gåkärran och de stöd som finns till hands. Är hundra gånger mer amper, bestämd, utsvulten, dödstrött, superpigg och humörssvängande än vad storasyster någonsin varit. Kommer att vara den av flickorna som ger oss flest gråa hår har jag på känn.


Tuvali har redan åtta tänder. Vaknar mellan 7.30 och 8.30 på morgonen. Sover ute i vagnen 12.30-16 ungefär. Använder sig av storlek 80 och 86 i klädväg, är gissningvis tyngre än vad storasyster är i dagsläget och knappar in på längden hela tiden. Vi har 1-årskontroll först nästa vecka så har inga uppdaterade siffror idag. Hon äter allt, både hemlagat och på burk. Tuggar och bearbetar maten på ett helt annat sätt än Tindra och får nu bara "pattad" mat blandat med mjölk eller osaltat smör. Dricker fettfri mjölk och nöter upp de sista NAN-burkarna. Tycker precis allt är gott i munnen. Älskar att simma och bada. Behöver ha näsan tryckt uppefter något för att känna sig trygg, men har verkligen inte tid att sitta i famnen eller ligga bredvid i sängen och mysa.


Hon kom som en total överraskning åt oss. Och en finare sådan kunde vi inte ha fått! Älskade älskade lillasyster, så rund och god och mjuk! Grattis finaste Tuvali på din 1-årsdag!

torsdag 1 mars 2018

Mars

Första vårmånaden. Say whaat?!? Känns väl inte direkt så då en ser på termometern där ute. Men solen värmer nosen då du sticker ut den och varje dag droppar det från istappen i vattenrännan så vi är nog på väg ditåt. Kickstartar månaden med två 1-årskalas. FATTA att vi IGEN har en 1-åring i huset! Den här månadens utmaningar blir följande;
  • Hålla liv i träningen. Efter kalasen och fram till påsk är det stopp på godis och sött.
  • Fotoböckerna. Alltså jag vet inte om jag vågar skriva det den här månaden igen. Nu är det dessutom i pluarlform. Uhu!
  • Hmmm, känns som att föregående punkt kommer att ta all min extra tid och energi.

onsdag 28 februari 2018

Tack och hej februari

Mina fokuseringar för februari gick ganska bra. Punkt ett jobbar jag stenhårt på, tränar troget med Your Coach en gång per vecka, simmar en gång i veckan, försöker verkligen att följa mitt träningsprogram minst två gånger per vecka men alltså de där knipisarna är nog verkligen svåra att hinna med! Gör ändå mitt bästa med dem också. Så det löper något så när. Men alltså den där vardagsmotionen har nog helt uteblivit, vädret är minus tusen grader för alla under en meter och den äldre av en-meterstyperna så vägrar ju hädanefter att sitta i vagnen så att....Punkt två gick jag hårt ut med i början av månaden. Alla tre sakerna, varje dag tillämpades någon av dem. Men sen kom livet mellan och allt det här evighetsjobbet på hemmaplan sög all mysmust ur mig. Trots att det är vad som ger mig energi och fyller på reserverna. Men den där tiden, var kan en köpa mer sådan?!? Punkt tre ordar jag inget mer om. Har absolut inte funnits på kartan den här månaden.

Trots den isande kylan har februari varit en sådan FIN månad!! Även om jag inte kunnat vara ute med kidsen har jag vissa dagar smygit ut en stund själv då de sovit. Och så har jag jobbat i medeltal en dag per vecka, gött!

Vitsi va du orkar simma...

...det inledde simövervakaren med ikväll då jag tog en paus för att skölja imman ur simglasögonen. 
Tävlingssimmar du?! fortsatte han. Du har sån teknik. 
Eeeh, nä. Haha! Jag motionssimmar nog bara. 

Men, det värmer ju ändå ett gammalt simhjärta att höra att någon slags teknik sitter i ryggmärgen. Det är nog inte det främsta jag tänker på då jag plaskar fram. Speciell inte efter 60 varv, 120 längder, som vid dagens paus. Vi snicksnackade en stund till och det visade sig att han utbildat sig till simlärare i vinter, bra jobb där! Och jag måste ju erkänna att visst resulterade diskussionen i extra fjong i sparkarna och lite extra kraft i simtagen de sista varven. 


 After swimselfie, med mascara under ögonen och glasögontryck runt dem så en ser ut som en tvättbjörn, hehe. Men nu ska jag sluta smygblogga från bilen (och smygäta chokonötter) och gå in till mina små virvelvindsbär. 

lördag 24 februari 2018

När man borde ha städat inne

Men valde att hänga med Mys mamma och solen där ute i stället. Jag kom mig så långt som att ta ut sängkläderna ock frysa ihjäl lite kvalster och sådant. Sen valde jag själavård istället för hushållssysslor. Och på grund av det är jag en bättre människa ikväll. 







Stora förändringar på gång på Antellbackan idag; vi har skruvat upp en TV på väggen!! Efter att ha bott i huset i 2 år och 7 månader har jag med långa tänder gett med mig och vi har nu stora hål i stockväggen och en ful svart klump där. Jag har egentligen inte saknat TV:n eftersom vi mest ser på flixen och det är ju så himla bekvämt! Men en har ju känt sig lite stenålders då man har typ noll koll på nöjesbranschen. Tvivlar lite att vi kommer att sitta klistrad framför Let's dance eller liknande nu också men vi får se. Hockey VM blir ju onekligen lättare att följa med. Om de nu ens visar matcherna i vanliga kanaler längre, allt kostar väl nuförtiden?!?
Vi har också (finally) bytt från babyskydd till bilstol åt lillasyster. Bättre sent än aldrig så där på dagen ett år sedan vi hade BF. Höll på bli tokig före jag fick det igenom. Nu känns det mycket lättare i hjärtat och tryggare i själen. Borde bara få förhandlat att lägga den mer i liggläge nu också eftersom fröken nu inte är hur stadig som helst. 

He va he, men nu blev jag lite osäker på om den där Muminfiguren faktiskt är Mys mamma eller om det är någon annan?!??

torsdag 22 februari 2018

Åij, mamma jättesvetti hååji

Det sa min äldre dotter i morse då jag borstade håret och hon stod och tittade på. Svettig i håret? Njäää. Smutsigt hår som ett resultat av hemmaliv? Ja. Är så inne i en svacka med min kropp just nu. Håret hinner knappt torka efter duschen så ser det smutsigt ut. Hyn är fet och flottig och finnarna frodas. Fingrarna spricker sönder och blåsorna ploppar upp. Uff! Minns som i en dimma den tid då jag tvättade håret med 7-9 dagars mellanrum. Kanske vi åter kommer oss så långt någon dag?!?


Annars har vi tagit fram gåkärran åt lillasyster idag. Stackarn har det inte lätt, att lära sig gå med den genom en hinderbana. Ligger ju grejer överallt och ibland spelar mina nerver verkligen på utsidan. Fatta hur skarpa och dödliga vapen leksaker kan vara! Skulle vara ett lekrum att stänga in ungarna och grejerna i eller nåt, hehe. 


Vintern visar fina sidor. Alltså detta väder!!! Minns inte när vi senast skulle haft så mycket snö och så fina dagar! Synd att vi är förkylda och inte vågar gå ut. Förstår inte folk som ej är ut med sina ungar. Min hjärna skulle skrumpna ihop och bacillerna ta över hushållet. Så känns det idag, efter endast ett dygn inomhus heh. 


torsdag 15 februari 2018

Tuvali kokkooo, åpp

Det väcktes vi av idag. Tydligen tyckte Tindra att både mamma och lillasyster snarkat tillräckligt länge. Men det är en hundra gånger trevligare väckning än gråt alternativt väckarklocka. Dessutom verkar de ju vara på bra humör ännu så jag hinner ligga här och dra mig. 
Nästsista morgonen jag vaknar i tom säng. Snart kommer älskade maken/pappa hem. Vi har betat av en dag och en natt i taget. Dagarna har gått toppen men i sista natt trodde jag att jag skulle få nå fel. Först grät Tuvali 1,5h då hon skulle somna. Hunden ylade på där nere och hoppade på dörren. Då allt äntligen lugnat sig i lägret och småfolket sov, jag varit tvungen att lämna barnen ensamma här inne och gå ut med huden så hann jag pusta ut en stund. Sen vaknade Tuvali stockad i näsan och grät mellan 1 och 4. Freddi såg något på gården och skällde, morrade, hoppade upp på bordet, krafsade på dörren och löpte helt amok där nere mitt i Tuvalis skrikfest och känslan jag hade var ungefär såhär; 


Hej kåm å jälp me!


Men alla lugnade sig och somnade om och en ny dag grydde. Igår slapp jag och simma 2,2km och kände mig som en ny människa efter både simning och bastu. Senaste natt har gått betydligt bättre, har endast varit upp fem gånger till flickorna och däremellan fått sova. Huset står kvar och det är bara proppskåpet som krånglat hittills. Så dagarna sniglar sig framåt men kan avsluta med det som jag konstaterat tidigare; familje- och huslivet skall levas i vuxen tvåsamhet, all min beundran och respekt till de heltids ensamma mammor och pappor som finns där ute!

söndag 11 februari 2018

En småbarnsförälders dag

Jag hade ett bra inlägg på gång med punkter vad vi gjort under dagen och vilket klockslag. Jag kom mig till 9.50 i morse, sen kom vardagen emellan. Ganska vanligt scenario för en småbarnsmor; stora planer, tiden räcker aldrig till. 
En superbt bra söndag är slut och jag hoppas tjejerna samarbetar och sover i natt! Är tvungen att leva ensamstående småbarnsmor en vecka och ser inte alls framemot det. Dagarna går bra eftersom jag är van att roada det 12h ensam per dag, men alltså kvällarna och nätterna...the boredom! Och huset, I give you att oljan tar slut, pannan går sönder, proppskåpet brinner eller brandvarnarna löper amok (naturligtvis mitt i natten). Alternativt drabbas vi alla av spysjuka eller störtförkylning. Nej men det kan ju snöa i sju dygn. Argh!




Vi har i alla fall levererat en födelsedagspresent, matat fåglarna, njutit av tulpaner och simmat idag. Nu tar vi natten!

fredag 9 februari 2018

Den fascinerande utvecklingen

Vi har haft två riktigt dåliga nätter med Tindra nu, förrförra natten var vi upp 12 gånger enbart mellan midnatt och kl.4 ( ja jag räknade!), hann bara lägga huvudet på kudde så satte hon igång igen och det var inte lätt att få henne tröstad och lugnad. Sist och slutligen sa hon att hon var rädd, inte för vad men rädd var hon, "gåå diit" sa hon hela tiden och ville ut ur rummet. Jag kapitulerade för andra gången sen hon föddes och tog henne till vår säng. Ingen annan än far i huset sov värst mycket resten av natten men vi låg nu där i lugn och ro fram till morgontimmarna då maken lade henne i egen säng tillbaks.
I går på dagen sa hon "Tinda liite tött, gå pappa sengen natten roopa". Då hon gick och lade sig igår sa jag åt henne att nu i natt måste hon sova hela natten så hon orkar till klubben i morgon. Ända tills jag steg upp i morse var det knäpptyst i barnkammaren, då jag kommer dit ligger Tindra vaken och fnittrar lite då hon ser mig. Tog upp henne i famnen och så sa hon "Tinda roopa pappa möcki en gång. Nuu gåå kobben". Och sant, hon hade bara varit vaken och ropat/gråtit en gång i sista natt och det råkade sig så att Anders steg upp den gången. Huruvida han gav henne mjölk eller ej vet jag inte men antagligen gjorde han nog det eftersom hon sa så. 
Det är så himla fascinerande att följa hennes utveckling. Inte bara det att hon minns och kommer i håg saker, men att hon nu kan återge och berätta sådant som man sagt eller gjort, både på gott och ont hehe.



Vet dock inte vad vi skall göra åt dessa apdåliga nätter. Tuvali är tack och lov inne i en period då hon sover väldigt bra. Kan vakna någon enstaka gång någon natt i fall tutten är på villovägar, men ibland hittar hon den själv. Men Tindra, hon vaknar så många gånger per natt, gråter efter mjölk och ropar och har sig. Fast jag tror att det är något hon vant sig med att säga då hon vaknar mitt i natten mitt i sömnen för oftast räcker det med att man kippar ner henne och säger att hon måste vara tyst så hon inte väcker Tuvali och vänta medan mamma hämtar mjölken, sen smyger en tillbaks till egen säng. För om man går ner och värmer mjölk för att ge så har hon ändå somnat om då man kommer upp och vaknar hon av knarrandet i trappan så dricker hon oftast ingenting, kanske en eller två munnar så det är inte det att hon skulle vara törstig/hungrig, det är liksom bara något som lämnat på då hon vaknar att fråga efter "möcki". Oberoende så är det så himla uttröttande att vakna upp till 10 gånger per natt. Tack och lov har de börjat sova längre på morgonen så efter att maken stigit upp och slutat snooza brukar jag få 1½-2h sammanhängande sömn. Halleluja!
Brukar bortförklara det mesta med att det är en fas, men den här fasen har hållit på långt över ett halvt år och börjar vara lite uttjatad. Vet inte hur jag skall överleva sen den dagen då min egen tupplur går förlorad?!?

onsdag 7 februari 2018

Härliga dagar åter

Mitt favoritväder har återvänt. Härliga tider och härliga dagar medan februari tuffar vidare. Vi försöker vara ute och njuta så mycket det går. Den äldre av döttrar har nu börjat totalvägra att sitta i vagnen -> inga långpromenader här längre. Den yngre gillar dock läget med att sitta och titta runt sig i vagnen där ute. 
Äldre har börjat visa ett större intresse för att pyssla, istället för att härja fritt med pennorna all annanstans än på pappret. Det fick mig att inse att jag borde skaffa lite barnvänligt pyssel, enkla saker som färgat papper, en mindre och barnvänlig sax osv. 
Yngre sover nu dagssömn endast en gång per dag. Precis som med storasyster var det löjligt enkelt att svitcha och det tog ett dygn att komma in i nya rutiner. 
Själv har jag en elak ishaisnerv som bråkar och gör det svårt att gå, tack ålderdomen för de gåvor du ger!











tisdag 6 februari 2018

En mönstrad filt

Båda flickorna har fått varsin filt med härligt rutmönster på av min en fin vän. Faktiskt har jag beställt dem i "murur" av henne båda gångerna. Förälskade mig direkt i rutmönstret första gången jag såg henne sticka pannlappar av det. I februari 2015. 
Nu har jag kommit mig så långt att jag fått mönstret på rutorna av henne och kunde inte stå emot att genast sätta igång och sticka, valet föll på en filt. Har använt våra två massor. Den ena har dessutom Mommo sytt fleece bakpå så den är supervarm och mysig! Vet dock inte vem som ska få filten men det är alltid bra att ha något i lager. Har faktiskt börjat på en till också för ska experimentera lite med hur jag mönstrar filten. 

Den här är stickad i Drops Merino Extra Fine på stickor 4. Kunde ha använt mig av en halv storlek större på stickorna för det blev väldigt styvt, speciellt där jag använt dubbeltråd. 



måndag 5 februari 2018

Ett intensivt men härligt veckoslut

Är tvungen att inleda veckan med att se tillbaks på ett intensivt men ack så härligt veckoslut!
Sent på torsdagkväll anlände fammo och campade på soffan här nere. På fredag fick jag fara och jobba några timmar och det var så himla roligt! Dels skönt att komma sig bort hemifrån en stund, men också att få konstatera att jag har världens bästa jobb på ett superhärligt ställe. Sen fortsatte fredagen med hundra ärenden uppe i socknen, börjar bli som en pensionär då en av veckans höjdpunkter är att kom sig iväg upp till socknen och man där har en lång lista att beta av, fniss. Faffa hade kommit och joinat fammo under dagen så våra yrväder hade det gott ställt. Fredagen avslutades med tortilla, rödvin och fredagsbad för samtliga tre damer i hushållet. 
Vi fick ju också en 11-månaders typ i huset under fredagen. 




På lördag var det dags för dop för byns senaste tillskott. Max Ernst Erik skulle få sitt namn och vi var bjudna på fest. Både dop och kaffe hölls i församlingshemmet och det gick så bra. Huvudpersonen uppförde sig bra och charmade de flesta, vår egen 2-åring satt på sin stol under hela ceremonini och imponerade åtminstone på sina föräldrar. Jag och maken hade fått den stora äran att bli faddrar, till vårt sjätte gemensamma fadderbarn. Ett fint uppdrag som vi får förvalta livet ut. Efter en fin ceremoni med lite extra fukt i ögonen lät vi oss väl smaka av alla godsaker det bjöds på. 








Sen skulle vi ut och ta lite frisk luft hela familjen men det blev too much för 2-åringen som ruckat både mat- och sovtider under dagen. Lördagen avslutades med en cheesy film, eld i spisen och lite glögg i koppen. 



På söndag skulle hela familjen iväg till kyrkan. Det var ju en utmaning i sig. Vi är ju inte så världsbäst på att passa tidiga tider, hehe. Anledningen var att Tuvali skulle upp och välsignas och få sin skyddsängel eftersom hon blivit döpt sen förra årets kyndelsmässodag. Kan ju själv tycka att 1h lång gudstjänst då det är familjegudstjänst, där man enkom bjudit in småbarnsfamiljer, är lite i grövsta laget. Sen var det att åka hem och utfodra barn, byta till träningskläder och sticka iväg på andra tillfället med Your Mama. Fick våra individuella träningsprogram och jag är så taggad! Sen hem och äta, utfodra barn och packa simväskan. Familjesim stod på programmet och båda tjejerna var så duktiga! Söndagen avslutades med eld i spisen, Bones, lite rödvin och grönsaker med dipp. 


Denna mörka och suddiga bild är så Tuvali i ett nötskal. Näsan/ansiktet tryckt uppefter något för trygghetens skull och (även om det inte syns på bilden) har fleecehalaren sprättat upp tre knappar längs benet eftersom hennes lår är så grovt så den hålls inte fastknäppt. 

Tack februaris första veckoslut, you did great!