söndag 19 mars 2017

Småbarnsföräldrar

Det måste vara en sådan som uppfann termosmuggen till kaffet. Min man kokar flera liter kaffe per dag och häller upp kopp efter kopp åt sig. Sen häller han ut det i vasken efter en stund då det kallnat. Och konstaterar bittert att han aldrig hinner dricka sitt kaffe varmt (för det går ju inte att värma på nytt...). För det är hela tiden något som skall göras eller någon som skall hjälpas. Jag sa åt honom att det är därför det finns termosmuggar, och det är säkert en småbarnsförälder som uppfunnit dem.



Men nog är det ju fint att få umgås med sådana här typer varje dag också. Fast du har nog inte så många lediga minuter än så länge. En kan ju alltid hoppas att få synkat mat- och sovtider i något skede sedan...
I natt vaknade vi med snor och hosta hos den minsta. Min första tanke var ju att det var precis så det började med Tindra då hon fick RS-virus. Så nu är jag så himla nervös. Hoppas verkligen detta bara är "vanlig" snoro som går om av sig själv (helst redan idag!) och som inte blir något värre.

Vagnspremiär



Vi gjorde vagnsdebut igår. Vädret var vackert och orken börjar komma tillbaka. Så skönt att snart känna sig som människa igen så ni anar inte! Men nog var det lite svejttot före alla fyra var klädda och de två yngsta installerade i syskonvagnen. Men det var den där bra varianten av svejttot :) Vi har köpt vår syskonvagn begagnad, via Findit. Efter första turen är jag helt klart nöjd! I dag körde jag den i och för sig bara på asfalt men den är super lättmanövrerad.


Vår destination var skolan och dagis, tur vi bor så nära eftersom det är aningen fattigt med lekparker här runtomkring oss. Eller egentligen i kommunen över lag. (Finns det ens en enda allmän lekpark i Vörå?!?? Någon som vet??). Nå den äldre av systrarna tyckte det var helt super att rutscha, den yngre låg i vagnen och skrek. Mamma fick inte vilat så mycket på stolen som hon hade försett sig med. Men det gick bra ändå, orkade riktigt bra gå av och an och peppar, peppar, känner inte av foglossningen något. Hurra!


Resten av dagen mös vi i olika konstellationer. Badade och utfodrade de små liven i en aldrig sinande ström av hunger. Avslutade dagen med en serie och sen kröp vi till sängs som de trötta småbarnsföräldrar vi är.

tisdag 14 mars 2017

Nybäddad säng

Jag har nu haft oturen att stifta bekantskap med mjölkstockning samt inflammation och hög feber som följd. En högst otrevlig erfarenhet och upplevelse! 
Sen i söndags har eländet pågått. Nu har jag bytt sängkläder och tänker att renheten och fräschheten skall driva ut det. Sen vill jag börja njuta av livet som tvåbarnsmor. Jag hade visserligen föreställt mig att det skulle bli svettigt, men inte svettigt på det här sättet...

 
Maken är fantastisk och ställer upp så otroligt för oss. Är så glad, tacksam och lycklig över att jag får spendera mitt liv med honom och att just han är far till mina barn!

lördag 11 mars 2017

Pingu och bakslag

I kväll har vi alla varit delaktiga i då nya babygymmet monterades. Tog ingen mammalåda denna gång eftersom det kändes lite onödigt. Har inte använt nästan något ur 2015:s låda förutom alla tre halarna och sovpåsen, helt fantastiska saker! Tindra har och kommer att växa ur dem alla tre tills tvåan skall ärva. Alla kläder var alldeles för tokiga modeller och storlekar åt vår förstfödda (plus att jag sorterade bort allt ohyggligt brunt ur den). Men kanske något passar vår andra fröken, hittills är hon ju lite annat format...Anyway, vi tog pengarna denna gång och satsade på ett ljuvligt babygym och en kommande matstol åt Tindra. 

 
 
I går, en vecka och en dag efter förlossningen kände jag att jag hade lite mer energi. Predikade åt maken hur bra det kändes, hur skönt det var, hur roligt det var att orka börja göra något igen, att jag till och med var hungrig. Jag hängde och vek tvätt, plockade ur och i diskmaskinen i flera omvarv, var på några tiotals meters promenad, tog in Tindra och vagnen efter middagsluren, lyfte henne ur och i matstolen flera gånger, klädde på henne och skickade ut henne, busade med henne på kvällen (lyfte flera gånger) och avslutade med att natta henne och lyfta henne i säng. Hann bara lägga mig själv och slappna av så kom de första ilningarna. Dragningarna, spänningarna, trycket och de molande dunkningarna. Foglossningen! Mitt dumma nöt som trodde det skulle vara så enkelt, att jag skulle slippa så lätt undan efteråt. Man skall inte gapa om saker och ta ut segrar för tidigt. 

torsdag 9 mars 2017

En vecka gammal

Tänk att den här fina lilla typen blev en vecka idag! 

 
Ännu inget hum om dag och natt, kan lika gärna vara vaken 2h mitt på natten som att sova en hel dag. Ikväll är första kvällen hon varit lite mer vaken, och tur det eftersom Fammo och Faffa var på besök. Hon äter massor jämfört med storasyster. Har inte riktigt accepterat tutten ännu utan skulle hellre ligga och mysa vid bröstet hela tiden. Hon har blivit lite mer lik sin syster då svullnaden börjat lägga sig. Vi tror hon kommer att få blåa ögon också, men är inte riktigt säkra ännu. 

måndag 6 mars 2017

En till

"Tänk att vi har en till!", sa jag åt maken idag och kastade ett menande öga ner i babynestet. "Ja tänk", svarade han. Och så var stunden förbi. 
Det var inte alls i närheten lika pluttenuttigt om himlastormande omvälvande att komma hem med tvåan. Inga timtal i soffan med knytet i famnen eller på bröstet, inga tårögda ögonblick då vi tillsammans beundrar vårt senaste underverk, inga mysstunder och seriemaraton med en liten snusande tätt intill. Istället byter vi av varandra med hushållssysslor, en upp och ner storasyster, en närhets- och uppmärksamhetssökande hund, en trött och lite sliten mor och allt som bör göras däremellan. 
Vi har knappt fått tvåan att fastna på bild en gång. Det var direkt mer vardagligt och praktiskt att fundera på nu. Bubblan var inte riktigt lika rosa den här gången. 
Och jag kan faktiskt sakna tiden på bb, där existerar inget annat än symbiosen du-och-jag. Där är (åtminstone min) babybubbla fullkomlig och allt annat oväsentligt. 

 
Och jag hinner redan fundera "Hur skall man räcka till?!?", "Hur skall vi hinna ge flickorna all den kärlek, närhet och stöd de behöver?", "Hur skall det bli rättvist?". Hur gör ni folk med ännu fler barn?!??

 
Så älskad och så fin. Bara mamma blir lite piggare skall kvällarna bli din och min. Då storasyster sover och de andra är på promenad. Då skall vi tanka den närhet som åtminstone jag behöver!

fredag 3 mars 2017

Ett nyfött barn

Det är som ett mirakel när ett barn har blivit fött. 
-ut kom en liten människa som ingen förut mött. 

Ett spädbarn är så vackert och dess doft helt underbar. 
Och det är nåt visst med blicken som är så sällsamt vis och klar. 

Från den stund man tar emot det blir inget mer detsamma. 
För ett barn förändrar livet för sin pappa och sin mamma. 

Ett sånt hav av våldsam kärlek som så plötsligt väller fram,
för detta lilla under som ännu vägs i gram.

Siv Andersson


Torsdagen den 2 mars 2017, i v.40+6 kom vår andra dotter till världen. Det var tufft. Det gick snabbt. Det var smärtsamt. Det var en redig tös som såg dagens ljus kl.13.03. Och ännu en gång är vi helt förstummade över detta livets under; tänk att du har en fullt fungerade typ inuti dig. Som kommer ut ur dig redo att möta världen och leva i den. Liksom en hel människa har du ruvat på och pressat ut. Helt oförståeligt trots att det är andra gången vi har blivit förunnade att uppleva det! Vördnaden man känner för livet är obeskrivbar.  

onsdag 1 mars 2017

Ny månad igen

Mars, jag hade tänkt mig att du skulle bli mysmånaden eftersom februari skulle vara bebismånaden och återhämtning. Men nu har ju alla mina planer skräpat sig. Varje dag känns som en halv vecka. Jag har svårt att sova och att sitta. Ont nere i korsryggen och trycket är hårt neråt. Då jag äntligen slumrar till drömmer jag mardrömmar om en förlossning som aldrig går eftersom babyn är så stor och jag är väldigt dålig på att hantera smärta. Humöret är långt i från på topp. Trött, irriterad, rädd, orolig, illamående och rastlös. Försöker trycka undan paniken så gott det går. Så just nu går det inte så bra i livet.
8 dagar kvar till igångsättning så jag kan väl snart börja räkna ner...

lördag 25 februari 2017

Dagen i telefonbilder

V.40+1 idag då. Åtminstone har vi ju haft ett alldeles ljuvligt vinterväder (inte alls bitter att det inte händer ngt). Vi har varit ute och njutit, haft finbesök, tvättat fönstren, stickat lite volangkjol och bara varit. Det där fönstertvättandet känns ju lätt bortkastat då vissa är och kladdar bomärke på dem före de ens hunnit torka upp. Men så är det med låga fönster, små barn och hundar i huset. 
Jag som nästan blivit övertygad om att vi väntar en kille drömde inatt att vi fick den sötaste lilla tjejen med mörkt hår. Både min egen mamma och mommo var också med i drömmen så det var en riktigt "kvinnostark" dröm med fyra generationer representerade. Så nu är jag osäker igen. Spänningen ack spänningen vem som bor i babyhotellet :)

 
 
 
 
 

torsdag 23 februari 2017

Hoppsan så det kan gå

Jaja, jag hade gett mig själv köpförbud av garn. Jag har en hel kista full av både restgarn och icke påbörjade nystan. Jag skulle inte handla mer före jag gjort ett antal "restprojekt". Ett sånt projekt hann jag med, nötte upp 6 restnystan. Idag då jag bara  och endast snabbt skulle in till lokala handarbetsaffären för att kika på vaxdukar trillade jag dit. De hade fått in nya tidningar, jag skulle bara snabbt bläddra lite. Mitt i allt finner jag mig själv stå och välja färger till ett nytt projekt. Ett projekt som inte ens finns på min lista. Jag är en svag människa!

Projektet visade sig vara mer pilligt och invecklat än jag tänkt och plötsligt blev jag tvungen att sända maken över till grannen för supplies. Och jösses så det lider långsamt att sticka med tunt garn och små stickor. Med maskantalet på över 400 på ena och kring 300  på andra tar det sin lilla stund att nå de där centimetrarna. Få se om tålamodet räcker till...

 
Ja och inte kom jag hem med nån vaxduk heller.