torsdag 22 februari 2018

Åij, mamma jättesvetti hååji

Det sa min äldre dotter i morse då jag borstade håret och hon stod och tittade på. Svettig i håret? Njäää. Smutsigt hår som ett resultat av hemmaliv? Ja. Är så inne i en svacka med min kropp just nu. Håret hinner knappt torka efter duschen så ser det smutsigt ut. Hyn är fet och flottig och finnarna frodas. Fingrarna spricker sönder och blåsorna ploppar upp. Uff! Minns som i en dimma den tid då jag tvättade håret med 7-9 dagars mellanrum. Kanske vi åter kommer oss så långt någon dag?!?


Annars har vi tagit fram gåkärran åt lillasyster idag. Stackarn har det inte lätt, att lära sig gå med den genom en hinderbana. Ligger ju grejer överallt och ibland spelar mina nerver verkligen på utsidan. Fatta hur skarpa och dödliga vapen leksaker kan vara! Skulle vara ett lekrum att stänga in ungarna och grejerna i eller nåt, hehe. 


Vintern visar fina sidor. Alltså detta väder!!! Minns inte när vi senast skulle haft så mycket snö och så fina dagar! Synd att vi är förkylda och inte vågar gå ut. Förstår inte folk som ej är ut med sina ungar eller lär dem sova ute i vagnen. Min hjärna skulle skrumpna ihop och bacillerna ta över hushållet. Så känns det idag, efter endast ett dygn inomhus heh. 


torsdag 15 februari 2018

Tuvali kokkooo, åpp

Det väcktes vi av idag. Tydligen tyckte Tindra att både mamma och lillasyster snarkat tillräckligt länge. Men det är en hundra gånger trevligare väckning än gråt alternativt väckarklocka. Dessutom verkar de ju vara på bra humör ännu så jag hinner ligga här och dra mig. 
Nästsista morgonen jag vaknar i tom säng. Snart kommer älskade maken/pappa hem. Vi har betat av en dag och en natt i taget. Dagarna har gått toppen men i sista natt trodde jag att jag skulle få nå fel. Först grät Tuvali 1,5h då hon skulle somna. Hunden ylade på där nere och hoppade på dörren. Då allt äntligen lugnat sig i lägret och småfolket sov, jag varit tvungen att lämna barnen ensamma här inne och gå ut med huden så hann jag pusta ut en stund. Sen vaknade Tuvali stockad i näsan och grät mellan 1 och 4. Freddi såg något på gården och skällde, morrade, hoppade upp på bordet, krafsade på dörren och löpte helt amok där nere mitt i Tuvalis skrikfest och känslan jag hade var ungefär såhär; 


Hej kåm å jälp me!


Men alla lugnade sig och somnade om och en ny dag grydde. Igår slapp jag och simma 2,2km och kände mig som en ny människa efter både simning och bastu. Senaste natt har gått betydligt bättre, har endast varit upp fem gånger till flickorna och däremellan fått sova. Huset står kvar och det är bara proppskåpet som krånglat hittills. Så dagarna sniglar sig framåt men kan avsluta med det som jag konstaterat tidigare; familje- och huslivet skall levas i vuxen tvåsamhet, all min beundran och respekt till de heltids ensamma mammor och pappor som finns där ute!

söndag 11 februari 2018

En småbarnsförälders dag

Jag hade ett bra inlägg på gång med punkter vad vi gjort under dagen och vilket klockslag. Jag kom mig till 9.50 i morse, sen kom vardagen emellan. Ganska vanligt scenario för en småbarnsmor; stora planer, tiden räcker aldrig till. 
En superbt bra söndag är slut och jag hoppas tjejerna samarbetar och sover i natt! Är tvungen att leva ensamstående småbarnsmor en vecka och ser inte alls framemot det. Dagarna går bra eftersom jag är van att roada det 12h ensam per dag, men alltså kvällarna och nätterna...the boredom! Och huset, I give you att oljan tar slut, pannan går sönder, proppskåpet brinner eller brandvarnarna löper amok (naturligtvis mitt i natten). Alternativt drabbas vi alla av spysjuka eller störtförkylning. Nej men det kan ju snöa i sju dygn. Argh!




Vi har i alla fall levererat en födelsedagspresent, matat fåglarna, njutit av tulpaner och simmat idag. Nu tar vi natten!

fredag 9 februari 2018

Den fascinerande utvecklingen

Vi har haft två riktigt dåliga nätter med Tindra nu, förrförra natten var vi upp 12 gånger enbart mellan midnatt och kl.4 ( ja jag räknade!), hann bara lägga huvudet på kudde så satte hon igång igen och det var inte lätt att få henne tröstad och lugnad. Sist och slutligen sa hon att hon var rädd, inte för vad men rädd var hon, "gåå diit" sa hon hela tiden och ville ut ur rummet. Jag kapitulerade för andra gången sen hon föddes och tog henne till vår säng. Ingen annan än far i huset sov värst mycket resten av natten men vi låg nu där i lugn och ro fram till morgontimmarna då maken lade henne i egen säng tillbaks.
I går på dagen sa hon "Tinda liite tött, gå pappa sengen natten roopa". Då hon gick och lade sig igår sa jag åt henne att nu i natt måste hon sova hela natten så hon orkar till klubben i morgon. Ända tills jag steg upp i morse var det knäpptyst i barnkammaren, då jag kommer dit ligger Tindra vaken och fnittrar lite då hon ser mig. Tog upp henne i famnen och så sa hon "Tinda roopa pappa möcki en gång. Nuu gåå kobben". Och sant, hon hade bara varit vaken och ropat/gråtit en gång i sista natt och det råkade sig så att Anders steg upp den gången. Huruvida han gav henne mjölk eller ej vet jag inte men antagligen gjorde han nog det eftersom hon sa så. 
Det är så himla fascinerande att följa hennes utveckling. Inte bara det att hon minns och kommer i håg saker, men att hon nu kan återge och berätta sådant som man sagt eller gjort, både på gott och ont hehe.



Vet dock inte vad vi skall göra åt dessa apdåliga nätter. Tuvali är tack och lov inne i en period då hon sover väldigt bra. Kan vakna någon enstaka gång någon natt i fall tutten är på villovägar, men ibland hittar hon den själv. Men Tindra, hon vaknar så många gånger per natt, gråter efter mjölk och ropar och har sig. Fast jag tror att det är något hon vant sig med att säga då hon vaknar mitt i natten mitt i sömnen för oftast räcker det med att man kippar ner henne och säger att hon måste vara tyst så hon inte väcker Tuvali och vänta medan mamma hämtar mjölken, sen smyger en tillbaks till egen säng. För om man går ner och värmer mjölk för att ge så har hon ändå somnat om då man kommer upp och vaknar hon av knarrandet i trappan så dricker hon oftast ingenting, kanske en eller två munnar så det är inte det att hon skulle vara törstig/hungrig, det är liksom bara något som lämnat på då hon vaknar att fråga efter "möcki". Oberoende så är det så himla uttröttande att vakna upp till 10 gånger per natt. Tack och lov har de börjat sova längre på morgonen så efter att maken stigit upp och slutat snooza brukar jag få 1½-2h sammanhängande sömn. Halleluja!
Brukar bortförklara det mesta med att det är en fas, men den här fasen har hållit på långt över ett halvt år och börjar vara lite uttjatad. Vet inte hur jag skall överleva sen den dagen då min egen tupplur går förlorad?!?

onsdag 7 februari 2018

Härliga dagar åter

Mitt favoritväder har återvänt. Härliga tider och härliga dagar medan februari tuffar vidare. Vi försöker vara ute och njuta så mycket det går. Den äldre av döttrar har nu börjat totalvägra att sitta i vagnen -> inga långpromenader här längre. Den yngre gillar dock läget med att sitta och titta runt sig i vagnen där ute. 
Äldre har börjat visa ett större intresse för att pyssla, istället för att härja fritt med pennorna all annanstans än på pappret. Det fick mig att inse att jag borde skaffa lite barnvänligt pyssel, enkla saker som färgat papper, en mindre och barnvänlig sax osv. 
Yngre sover nu dagssömn endast en gång per dag. Precis som med storasyster var det löjligt enkelt att svitcha och det tog ett dygn att komma in i nya rutiner. 
Själv har jag en elak ishaisnerv som bråkar och gör det svårt att gå, tack ålderdomen för de gåvor du ger!











tisdag 6 februari 2018

En mönstrad filt

Båda flickorna har fått varsin filt med härligt rutmönster på av min en fin vän. Faktiskt har jag beställt dem i "murur" av henne båda gångerna. Förälskade mig direkt i rutmönstret första gången jag såg henne sticka pannlappar av det. I februari 2015. 
Nu har jag kommit mig så långt att jag fått mönstret på rutorna av henne och kunde inte stå emot att genast sätta igång och sticka, valet föll på en filt. Har använt våra två massor. Den ena har dessutom Mommo sytt fleece bakpå så den är supervarm och mysig! Vet dock inte vem som ska få filten men det är alltid bra att ha något i lager. Har faktiskt börjat på en till också för ska experimentera lite med hur jag mönstrar filten. 

Den här är stickad i Drops Merino Extra Fine på stickor 4. Kunde ha använt mig av en halv storlek större på stickorna för det blev väldigt styvt, speciellt där jag använt dubbeltråd. 



måndag 5 februari 2018

Ett intensivt men härligt veckoslut

Är tvungen att inleda veckan med att se tillbaks på ett intensivt men ack så härligt veckoslut!
Sent på torsdagkväll anlände fammo och campade på soffan här nere. På fredag fick jag fara och jobba några timmar och det var så himla roligt! Dels skönt att komma sig bort hemifrån en stund, men också att få konstatera att jag har världens bästa jobb på ett superhärligt ställe. Sen fortsatte fredagen med hundra ärenden uppe i socknen, börjar bli som en pensionär då en av veckans höjdpunkter är att kom sig iväg upp till socknen och man där har en lång lista att beta av, fniss. Faffa hade kommit och joinat fammo under dagen så våra yrväder hade det gott ställt. Fredagen avslutades med tortilla, rödvin och fredagsbad för samtliga tre damer i hushållet. 
Vi fick ju också en 11-månaders typ i huset under fredagen. 




På lördag var det dags för dop för byns senaste tillskott. Max Ernst Erik skulle få sitt namn och vi var bjudna på fest. Både dop och kaffe hölls i församlingshemmet och det gick så bra. Huvudpersonen uppförde sig bra och charmade de flesta, vår egen 2-åring satt på sin stol under hela ceremonini och imponerade åtminstone på sina föräldrar. Jag och maken hade fått den stora äran att bli faddrar, till vårt sjätte gemensamma fadderbarn. Ett fint uppdrag som vi får förvalta livet ut. Efter en fin ceremoni med lite extra fukt i ögonen lät vi oss väl smaka av alla godsaker det bjöds på. 








Sen skulle vi ut och ta lite frisk luft hela familjen men det blev too much för 2-åringen som ruckat både mat- och sovtider under dagen. Lördagen avslutades med en cheesy film, eld i spisen och lite glögg i koppen. 



På söndag skulle hela familjen iväg till kyrkan. Det var ju en utmaning i sig. Vi är ju inte så världsbäst på att passa tidiga tider, hehe. Anledningen var att Tuvali skulle upp och välsignas och få sin skyddsängel eftersom hon blivit döpt sen förra årets kyndelsmässodag. Kan ju själv tycka att 1h lång gudstjänst då det är familjegudstjänst, där man enkom bjudit in småbarnsfamiljer, är lite i grövsta laget. Sen var det att åka hem och utfodra barn, byta till träningskläder och sticka iväg på andra tillfället med Your Mama. Fick våra individuella träningsprogram och jag är så taggad! Sen hem och äta, utfodra barn och packa simväskan. Familjesim stod på programmet och båda tjejerna var så duktiga! Söndagen avslutades med eld i spisen, Bones, lite rödvin och grönsaker med dipp. 


Denna mörka och suddiga bild är så Tuvali i ett nötskal. Näsan/ansiktet tryckt uppefter något för trygghetens skull och (även om det inte syns på bilden) har fleecehalaren sprättat upp tre knappar längs benet eftersom hennes lår är så grovt så den hålls inte fastknäppt. 

Tack februaris första veckoslut, you did great! 


torsdag 1 februari 2018

Februari

Välkommen korta och fina månad. Dop, kalas, Runebergsdagen, Fastlagstisdagen, vändagen och bröllopsfest. Det här är inte månaden då vi håller bort sött och gott kan jag lova! Men något att fundera på skall jag ändå ha;
  • Försöka komma igång med någon vettig vardagsträning och motion. Har höga förväntningar på Your Mama!
  • Ta mig tid att handarbeta, elda i spisen och bada badkar oftare.
  • Baka.
 Uh, känner redan ångest över den sista punkten.

onsdag 31 januari 2018

Tack och hej januari

Månadens sista dag är allaredan här. Det började lite struligt på väderfronten, sen förlät jag allt men nu den senaste veckan har vårt förhållande vacklat lite igen. Finns inget jag tycker mindre om än regn och blankis under vintermånaderna! Eller ja snöstorm kommer inte heller högt upp på listan. Mina mål för januari gick både bra och mindre bra. 
Första punkten gick över förväntan faktiskt. Det var sist och slutligen inte så svårt som jag trodde. En fredagkväll fuskade jag lite då vi gjorde raclett. Centimetrarna segade sig några hack neråt så det var ju en fin bonus på det.
Andra punkten gick helt skit! Har inte kommit mig just någon månad längre än då jag skrev mina mål och har nu flyttat på det till mars eftersom jag tänkte att jag gör Tuvalis första levnadsår samtidigt, hehe. Varför göra idag det du kan skjuta upp till imorgon eller om några månader?!?
Punkt tre var den jag tog tag i först eftersom den störde mig mest. Ordnade, sorterade och redde upp. Gjorde mig av med en hel påse kläder och lagade bort en del skräp. Men säg det som varar förevigt, den är på god väg att bli likadan igen. MEN som bouns på den här punkten fick jag släpat fram från kallvinden och sorterat genom flickornas alla kläder också. En del fick bli dockkläder, en del hamnade i loppispåsen och mycket bevarade jag ännu för en tid. Fram till 68/74 är nu allt undanlagt enligt storlekar. Storleksmässigt närmar de sig varandra med stormsteg och det är så mycket av det minsta som lillasyster inte hunnit nöta på. Skrattade ihjäl mig då jag hittade den body jag köpt åt Tuvali till BB. Den gick inte ens på dockan, haha.
Så jag tackar så här långt och vi kör vidare på 2018!

fredag 26 januari 2018

Väldigt mycket Tuvali

Vår yngre dotter är väldigt amper av sig. Väldigt arg. Väldigt glad. Väldigt ledsen. Väldigt söt. Väldigt hungrig. Väldigt fin. Väldigt snål. Väldigt god. Väldigt intresserad av storasyster. Väldigt nöjd. Väldigt älskvärd. Väldigt mycket allt. För Tuvali Blomqvist är det on eller off. Med allt. Hela tiden. 
Här nedan är hon en morgon då grötportionen tog slut före hon hade tänkt sig att den skulle;