måndag 16 april 2018

Du ljuva tvättmaskin

Vi har varit utan tvättmaskin i drygt två veckor. Två veckor. Utan tvättmaskin. Med vårvädret, sanden, gruset, två barn (varv den på ett år skall äta själv). Hoho, har sprungit med ett par påsar smutskläder över till föräldrarna då det krisat till sig i klädlådorna. Men så där i längden var det ju inte riktigt hållbart.  Och jag grämde mig något förfärligt över tvättbergen som växte. Som antog oproportionerliga former och hotade välla ut ur badrummet. Det skulle ju ta tusen år att tvätta genom och torka allt. Men så i lördags anlände våra nya maskiner. Ja ni läste rätt, plural form på ordet maskin! Tvättmaskinens storlek ökade från 4kg till 8kg. Två maskiner med tvätt har rullat och jag ser en ände på tvättberget. Två maskiner! Alltså civilisationen är nog fantastiskt bra kan jag upplysa er om. Det rymdes ansenliga mängder tvätt i min nya fina tvättmaskin. Och jag har redan hunnit svära tyst inombords två gånger då jag kommit upp på vinden och tänkt att nää-ä nu har den stannat igen, det var inte fel på den gamla maskinen heller utan det måste vara något fel på uttaget, strömmen. Men nej se ni, nya maskinen snurrade på och gjorde sitt jobb. Den gick bara så tyst! Aaaah ljuvligheten. 


Smutsisarna mina. 

onsdag 11 april 2018

Min hemkommun får snart byta namn

Från Rågens rike till Vargarnas rike. Och det är helt sjukt att vi på 2018 i Finland skall leva så här begränsat! Att inte våga/kunna/få vara ute med sina barn och husdjur, inte ha dem i hagen, inte sova dagssömn ute på gården, inte leka, inte cykla, ingenting. Nej för vargen den sover ju sin dagssömn 100 meter från vårt hus. Och gå nu fan inte och stör den!








Att detta inte längre är en självklarhet, utan kräver planering, samtal och koordinering samt involverar flera vuxna är helt sinnessjukt i min värld! Är inte människan, och barnen, vår framtid, värd mer?!?

måndag 9 april 2018

April

Oooh, snart är halva april förbi och jag har inte hunnit reflektera över mars ännu och allra minst sätta upp mål för den här månaden. Förra månadens utmaningar gick väl sådär. Punkt ett falerade lite på grund av sjukstuga, en del jobb och bara det att försöka hålla humöret uppe gjorde väl att det inte gick särledes bra. Punkt två har jag faktiskt åstadkommit halvvägs!! 2017 är genomgånet och sorterat och plockat ut det jag skall ha i årsboken, Tuvalis är dock inte påbörjad ännu.....Så I´m getting there.

Över till april månads mål;
  • Jag hade tänkt sätta att börja motionera med något konditionsaktigt, men djurbeståndet i nejden gör att harhjärtan som jag inte vågar sätta iväg längs vägen om kvällarna så jag vet inte. Ta nya tag med Your Mama 2.0, fortsätta simma och försöka återuppta inne/hemmaträningen får det väl bli istället.
  • Satsa på mig själv! Egoistiskt och allt det där. Men alltså att inte få sova om nätterna och inte ta hand som sig själv är ju verkligen ingen bra kombination. Finns så mycket jag borde bocka av på mittegetvälmåendeochgodahälsa-listan.
  • Tuvalis årsbok skall bli utsorterad denna månad! Om jag sen hinner plocka ihop två olika böcker och beställa är en annan femma. Lyckas jag inte denna månad lovar jag att sluta sätta det som mål, heh!

fredag 6 april 2018

Bladrillejakke

Nu har jag färdigställt min första bladrillejakke. Jag har använt mig av själva bladmönstret tidigare till flickornas rompers men nu var det dags för själva "jakken", eller kofta som vi säger. 
Garnet är Drops, Merino Extra Fine i en ljuvlig petrolblå nyans. Stickornas storlek var 4 och jag kan tycka att den blev lite "tjock". Borde eventuellt testa med 4,5 på stickorna. Kanske nästa gång. 
Det var en enkel kofta och mönstret var busenkelt samtidigt som det blev riktigt fint. Win-win. 






onsdag 4 april 2018

Påsken 2018

Den får verkligen full pott. På alla plan. Vädret. Feelisen. Programmet. Älskar den högtiden, fyra lediga dagar tillsammans utan måsten och utan "rantas". Dessutom hade ju maken ledigt både före och efter så vi behövde verkligen inte stressa med något!

På skärtorsdagen inledde vi med påskmiddag för grannarna. Långfredagen inledde vi med brunch och fortsatte med familjehäng här hemma. På kvällen slapp maken och jag iväg på date. Trerätters middag på Fjärdens kaffestuga hade jag vunnit. Dessutom hade vi sån tur att barnvakterna skjutsade oss så kunde båda ta tillhörande vinpaket. Alltså att kunna prata och diskutera oavbrutet samtidigt som man ser in i de vackra blå var ju helt magiskt! 




Påskafton var ju vädret verkligen kanon. Herregud ändå vad ljuvligt! Pådkhäxor på besök och brasa med grillkorv på kvällen. Sen somnade vi gott. 











Påskdagen tillbringade vi på villan. Vädret var lite ostadigt från morgonen men blev riktigt bra tillslut. Vi var på isen i flera omvarv och åt god mat hela klanen. 







Påskannandag var vi bara hem och tog det lugnt. Batterierna laddade och vi orkar med nattvak och tandsprickning. 



Eller nej, jag ljög. Allt var inte frid och fröjd och glada gubbar under påsken! Jag vågar inte vara ut ensam med barnen, jag vågar inte längre gå på vagnspromenader med dem, jag vågar absolut inte motionera själv, eller tillsammans med hunden, på kvällen och jag ser mig konstant över axeln då vi vistas ute på vår egen gård och vid varje knäpp och prassel hoppar hjärtat över några slag. Och allt detta för att vi har rovdjur i vår omgivning. Inte i singular utan plural, inte på genomfart och tillfälligt utan mer eller mindre permanent, inte skygga och med skogen som tillhåll utan orädda och mitt bland tätbebyggelsen. Det är så fruktansvärt sjukt och sinnesrubbat i min värld så jag förstår inte alls hur man ens skall börja förstå att detta händer 2018!

måndag 26 mars 2018

Dagarna rusar på

Och tiden springer iväg. Vi har en 2,5-åring i huset och humöret är verkligen svårt att leva med i den åldern. Så vi sliter våra hår om dagarna både Tindra och jag. Samtidigt är hon så fantastiskt skön och underhållande att hänga med och får oss att skratta högt flera gånger per dag. 

Vi är ute massor och njuter av vädret. Alltså den här vintern går till historien som den mest fantastiska på 10 år, minst! Snömängden och minusgradrarna och solen och jag blir alldeles knäsvag av glädje. Samtidigt känns det ju lite konstigt att som idag vakna upp till -22 grader och det är slutet av mars. Liksom en månad kvar till Valborg och första maj. Hur skall våren hinna komma?! Vet inte om jag vill att vintern skall ta slut, den tog så länge på sig att komma, så många år (!) så vem vet när vi får se den igen?! Men sen är ju nog torra vägar, klacken och skinnjackan ganska nära hjärtat också! Jaja, där efter midsommar nån gång kanske snön har smält. 

Maken har inlett sin första semestervecka idag och vädret har ju verkligen varit på vår sida! Vi gjorde en utflykt till skidcentrum, hem och luncha och sen stack han dit tillbaks för att skida medan jag tankar d-vitamin och ungarna sover. Skönt så! Vi hade den värsta av sjukstugor förra veckan, magafari, så trots att han var hem två dagar och vab/vaf-ade då så räknas semestern först från idag. Visst?!






Borde gå in och göra tusen vettiga saker. Men då det är så skööööönt här ute!!!

fredag 16 mars 2018

När man inser hur trött man är egentligen

Av någon anledning (morgonsolen?!?) har våra barn väckt varandra 1,5-2h tidigare än vanligt på morgonen (vilket brukar vara min bästa sovtid!). Och toppat det med att sova 0,5-1h kortare än vanligt under dagen. Humöret och feelisen har varit på topp. Speciellt hos 2,5-åringen som annars är emot allt bara av princip just nu. 
Nå inget ont som inte för något gott med sig sägs det. Efter att ha somnat som klubbade sälar igår så sov kidsen en hel natt. Inte en enda gång var vi tvungna att gå upp efter att vi själva lagt oss. 7h ostörd sömn (förutom maken som snarkar och skrapar sig). Och jag är tröttare än någonsin då jag vaknar. Min kropp har fått slappna av på ett annat sätt och kanske fått släppa fram den enorma trötthet som finns inom en då man inte sovit en hel natt på över ett år. Pest eller kolera liksom. 




Mina finaste små bärtottar, Pindron och Tuusi-namnam. 

Fredagstipset

Om du vill ha ngt gott, enkelt och smarrigt till ditt fredagsvin har jag här ett tips som jag helt kallt stulit av Linda;
Tag valfri ost (grillost, halloumi, mozzarella) och skiva ner i en ugnssäker form. Släng en förpackning körsbärstomater över. In i ugnen på 175-200 grader beroende på från vilket sekel den kommer. Sen är det klart efter 30-60 minuter beroende på hur länge det tar att utfodra, byta på, värma och ge mjölk samt klä  sovhalaren på dina avkommor. Typ. 

Nu råkade min form bli tom utan att jag ens korkat fredagsvinet men so be it. Se det som ett säkert tips på succé!



I dag testade jag att pimpa mitt gotta med basilika. Tog bort ganska mycket ostsmak.  

måndag 5 mars 2018

En liten insikt

I vinter, då vi nu en gång har en ordentlig vinter!, är egentligen den första som det varit aktuellt med pulkaåkning för vår del. Att komma sig ner på rattkälken kräver ju lite balans, balansen har aldrig varit mitt starka kort. Men det går, och då en väl sitter där är det ju ändå rätt bekvämt eftersom en sitter lite upphöjt. Sen kommer vi till pulkan, den är oftast lite för smal och aningen bökig att komma sig ner i. Även det går då jag väl kommit på plats och den kan åka rätt hårt. I dag kom vi till stjärtlappens premiär, den kräver en mindre akrobatisk insats för att komma sig ner på, väldigt liten och nätt och rinner lätt iväg undan en. Är ju inte så vigulant längre då man skall ner på den kan jag väl erkänna. Sen då en väl kommit sig på den så krävs det absolut mest fysik och koordination att hållas på den, luta sig bakåt och hålla upp både ben och fötter för att kunna åka. Den är dock väldigt roligt att åka med konstaterade jag idag, och väldigt lätt att bära upp för backen :)


Kom också underfund med att mina barn skall få ha halare tills de börjar sitt sjunde skolår, typ. Alltså att leka i snön med tvådelat är ju helt värdelöst. I vår ålder drar det ju i skarvet och så kommer det en himla massa snö dit in som kyler och väter ner, obehagligt är vad det är (och ja, mina byxor har hängslen och är såndär som är lite "högre" på ryggen). Tacka vet jag halare! Skulle gärna ha en själv också här hemma då jag är ut med kidsen, hehe. Minns från egen barndom att jag hade halare väldigt länge för jag trivdes så bra i den, kommer också ihåg den första egna tvådelade vinterdräkten, så stor och vuxen jag kände mig då jag gick iväg till skolan med den. Åtminstone för hemmabruk hoppas jag att de accepterar de varma och sköna halarna i många många år ännu.

Jaja, viktiga saker att fundera på här i hemma-mamma-livet-träsket. Nu skall jag utfodra ungar och ställa mig iväg på möte.

Att sticka huvudet i sanden

Det har jag gjort lite med den här varg-situationen som uppstått på de breddgrader där vi bor. Det hördes om ett som annat spår som synt tills men ganska vagt och länge mellan tillfällena och jag kunde inte hjälpa att undra om det nu var mest för dramats skull som det hördes. Men så hände en some-explosion av varg-nyheter typ över en natt. Eller snarare under en veckas tid. Jag försökte fortfarande tänka i banor som att den rör sig mest på natten, varför skulle den nu komma hit till vår by, vi bor så nära vägen och det kör så mycket trafik här varför skulle den komma hit, vi har ju en hund som markerat runt hela huset så det gör säkert att den inte kommer hit, jag hade ofta ut Freddi i hagen då flickorna sov, jag flyttade vagnarna under köksfönstret så ser jag ju dem hela tiden och så nära huset kommer den nu inte, jag satt ut och njöt av solen någon dag då flickorna sov i skuggan på gaveln och så vidare i all oändlighet. Tills det plötsligt var en flock som rörde sig, det har setts spår bara någon kilometer från oss, hundar har försvunnit, spår hade setts under köksfönster och de var nu plötsligt väldigt många vargar och överallt kändes det som.


Fick hjärtat i halsgropen och insåg att även om jag står och stirrar ut genom fönstret 3h per dag, eller sitter där ute och pillar på telefonen för att "vakta" så gör jag ju nu inte så mycket väsen av mig för att skrämma en flock hungriga vargar som kommer strövande över gården om det vill sig så illa. Det är ju inte precis att de vänder om ifall jag piper fram ett schas och viftar lite med min iPhone åt dem...och de är ju faktiskt stora, starka rovdjur det handlar om. Ingen ilsken liten hund jag kan sparka undan medan jag drar in två vagnar och 30kg barnkött...så jag prövade att ha ungarna att sova inne i vagnen. Det gick ju inte alls bra. Jag suckade över den inglasade balkongen eller terassen som än en gång skulle ha varit guld värd och som jag nu aldrig får till stånd nu när jag behöver den som mest. Tills maken kläckte den brilliantan idén att vi har ju en kallvind. Full med skräp i och för sig, men att fösa undan så pass mycket så två vagnar gick att skuffa in dit gick förvånansvärt bra.  Barnen sov som nå stockar i kylan eftersom där är i princip lika kallt som ute nu, minus all blåst och all snö som kilar sig in i vagnen. Lite bökigt att ha vagnarna på vinden förstås....men nu valde vi att ha dem bland mössen i stället för vargarna. Det är dock en tillfällig lösning som fungerar, det går nu sålänge det är kallt ute. I vår/sommar funkar det inte alls att ha dem där under plåttaket där solen gassar dagen lång och flugorna och getingarna härjar fritt. Jag hoppas verkligen att någon myndighet eller instans har tagit sitt förnuft tillfånga och åtgärdat detta problem på vår landsbygd före det! Känns lite medeltida att inte kunna ha ut barnen för att sova dagssömn eller våga släppa ut dem på gården oövervakade på grund av rovdjur, mitt under 2000-talet!!!