Moraliskt fel

Ni vet de där toarullarna som finns att köpas som det visas klart och tydligt på att man skall spola ner dem i toaletten då pappret är slut. De sitter och stirrar på mig på hyllan en lång tid och sen slänger jag ändå bort mina. Det känns så moraliskt fel att spola ner något så stort i toaletten. Och jo, jag har provat. Jag vet att de löses upp snabbt då de kommer i kontakt med vattnet men ändå...Från liten har man blivit itutad att man inte får spola ner saker i toan. Absolut inte!

Glo, glo, stirra, stirra.

 

Minns en gång i min fagra ungdom då jag var hos en kompis och faktiskt spolade ner en sak i deras toalett. En binda. För det fanns ingen skräpkorg på toan. Och ve och fasa jag skulle aldrig ha gått ut och slängt det typ i deras kök. Sådana pinsamheter. Sen var jag superskakis flera år efteråt att de skulle då stopp i rören eller något annat otrevligt och jag skulle bli fast. Nu gick det ju tack och lov aldrig så. Men den där känslan, då jag drog i spolen, och visste att det var fel och att det kunde gå så fel så fel. Minns den än idag...Haha, det var dagens barndomsminne.