Jag undrar hur det går med freddipojken? börjar han lyda, är han envis och hålls han ner från vinden?...
Med vårt lilla yrväder går det riktigt bra! I morgon blir han 5 månader, han har växt massor och ibland glömmer man hur liten/ung han egentligen är. Där då man har i närvren för hundrade gången samma dag :)
Han är en väldigt lättlärd valp. Bara någon skulle orka öva och träna varje dag, och vara konsekvent i vardagen. Han kan sitta, ge tass, ligga, vänta då man går ifrån honom och komma på kommando (inte när som helst kommer han på kommando, bara då vi tränar i köket :D ). Han sitter snällt och väntar i kvisten då man kommer in tills man tagit av honom kopplet och säger varsågod och gå in.
Jo han hålls ner från vinden, maken byggde en grind själv och den fungerar alldeles utmärkt! Tre gånger har han fått vara uppe på vinden tillsammans med oss. I går märkte jag att han blivit så fiffig att han kan ta sig själv upp om man inte sätter fast grinden riktigt ordentligt då man går upp.
Från andra natten sover han själv på nedre våningen i sin lilla koja under trappan. Vaknar (tyvärr) redan kl.7-8, vardag som helg.
Freddi är väldigt nyfiken på allt, envis som syndin, tror han är i tonåren?!? och snål på allt som går att äta.
Han trivs på villan och är en riktigt livsnjutare, då han ger sig tid till det. Oftast har han så mycket energi så han hinner inte njuta så mycket av livet än. Han har inte tuggat sönder nå saker, för oss, hyresvärdarnas tapeter har tyvärr fått sig en omgång utanför toan...Han har lärt sig att gå i koppel (äntligen!) och har börjat ta sig upp i soffan och stolen i köket. Där är det bäst att vara, då ser man bra ut och kan följa med vad som händer.
I skog och mark trivs han bäst. Att gå längs Vöråvägen är inte så inspirerande för honom. Vi har honom oftast på löst då vi går i skogen och på mindre vägar. Tror han saknar svamp- och vattengenen. Är inte det minsta intresserad av någotdera. Eftersom han är så mycket ensam på dagarna då vi jobbar skulle han helst bara sitta i famnen flera timmar på kvällarna. En riktigt liten kelgris är han. Han blir helt galen så fort man tar fram dammsugaren, sopborsten, golvmoppen, krattan, ja allt som rör sig över golvet. Skäller som en maniac.
Han trivs att vara med där det händer och de människor han träffat förr är han väldigt glad åt. Våra hyresvärdar som är så snälla och sköter honom om dagarna är bäst, dit skulle han kuta i väg så fort han får chansen. Deras katter kan han inte riktigt komma överens med och han har inte heller förstått att de var här på backen först och man behöver INTE jaga bort dem stup i kvarten. Hos föräldrarna trivs han också riktigt bra.
Det är knappt man kommer i håg hur jätteliten han var då vi fick honom. Nu har han långa ben och är snabb som syndin då han springer.
Fort blev han en kär familjemedlem och nu vet jag inte vad vi skulle göra utan honom :)
