lördag 26 oktober 2013

Svarsstund 2

Tjenare! :) Jag som inte känt det så himla länge, fast det känns så, så tänker att du kanske kunde berätta lite om dina år i huvudstaden? Eller var du nu befann dig? Vad gjorde du liksom innan vi träffades? Haha! :)
Sen så tycker jag att du kan berätta vad som gör dig riktigt förbannad, och vad som gör dig riktigt glad...


En kort resumé fram till flytten är förskola och åk 1-6 i Vörå Norra, sen blev det VOM högstadium och sen VSG där jag blev student våren 2003 med inte allt för pålästa betyg men ändå helt okej. Studerade vid PF från september 03 till april 08 och hann jobba med en hel del vid sidan av; simlärare, babysiminstruktör, garderobiär på Wasa Teater, biträde på bädden, hotellstäderska i Norge, barnskötare i Bryssel två veckor och så levde jag studielivet till max och var på två studentresor.
Våren 2008 jobbade jag 10 veckor på den skola där jag jobbar nu, med en invandrarklass.
Sommaren 2008 då jag som bäst höll på att avsluta mitt leverne på dessa breddgrader träffade jag min blivande man, good timing där!

4.8.2008 gick flyttlasset ner till huvudstaden. Jag åkte tåg, mor och far körde skåpbil+kärra ner. Med darrande ben gick jag upp till min första lägenhet på Kalevagatan, satte mig på golvet i den tomma lägenheten och fattade inte att jag faktiskt gjort det.

Mitt första läsår jobbade jag som ambulerande speciallärare på en av de minsta svenskspråkiga lågstadierna i Kronohagen samt en specialskola i Tölö. Jag hade sån tur att vi var fyra stycken från PF som började som nyanställda på samma spec.skola så det kändes bra att ha några bekanta där. Allt var nytt, staden, jobbet och uppgifterna. Det var tungt att komma in som ny på två skolor samtidigt som allt runtomkring också var nytt. Jag njöt av den smidiga övergången vid flytten och att allt gick så bra, ingen chock här inte. Jag åkte fel med lokaltrafiken tusen gånger och HKL var min bästa vän. Utforskade staden med Jenny och Sam, väntade ivrigt på besök hemifrån och åkte titt som tätt hem på veckosluten. Efter två månader fick jag flytta till min älskade lilla färgsprakande lägenhet på Smedsgatan. Där trivdes jag otrolig bra och älskade den och platsen och placeringen från första stund! Cyklade överallt till den 24.11 då första snön kom och jag surade ordentligt tills jag köpte ett busskort. Aah, den friheten att få åka buss, spåra, metro och tåg så mycket man ville dygnet runt. Blev en riktig latmask :) Åkte hem varje lov (första morgonen efter jullovet startade jag en liten brand i lägenheten thanks to the legendary vikingahjälmen. Räddningsväsendet i hufvudstaden kunde INTE svenska!! men nog en av ambulansförarna (jepp, jag beställde brandkåren och de sände ambulansen...)). Då sommaren kom blev jag inneboende hos pojkvännen på Brändö.

Mitt andra läsår fick jag min första riktigt egna klass i skolan i Tölö. En etta på tio pinnar. Och de var de absolut finaste små grynen man kunde tänka sig, varje dag på jobbet var en glädje! Jag var en ivrig och överambitiös ny klasslärare som jobbade på skolan till kl.19 på kvällarna. Jag hade timlärartimmar i spec.klasserna (TX, BK, SL och EN) och det var en ordentlig utmaning som gjorde att jag växte i mitt yrke. Jag blev "vald" in i skolans festkommitté, kom att lära känna kollegorna ordentligt, fick många nya fina vänner och njöt så otroligt. Jag började blogga!!! och skaffade mig min första tatuering. Våren var riktigt tung tills jag fått meddelat alla berörda att jag kommer att stanna i huvudstaden. Satte en smärre förmögenhet på att åka tåg fram och tillbaka på veckosluten samt alla lov. Något jag kan ångra i dag. Borde ha spenderat mera "ledig tid" i staden eftersom min tid där skulle bli så kort. Sommaren spenderades på Brändö igen. Vi började så smått söka gemensamt boende i Vörå, och av någon anledning var det supersvårt att hitta ngt. Tog det första bästa alternativet som lossnade och ställde oss i kö dit.
 Mitt tredje läsår fick jag fortsätta med min lilla klass. Det var skönt att få ha årskurs två, och att få återvända till eget rum. Detta läsår jobbade jag som timlärare i dysfasiklasserna och hade HI och RE med åk 5 och 6. Inga av mina starkaste ämnen direkt. Jag umgicks mycket med Johanna och vi hängde lite här och där, mest på Teerenpeli som blev vårt andra vardagsrum. Många världsproblem har vi löst där. Det kändes som att komma hem då jag steppade Smedsgatan fram. Jag fick äntligen övertalat pojkvännen att se på förlovningsringar och han överraskade mig med att inte panta på dem allt för länge. Då jag kom hem på villaavslutningen gick han ner på knä. Det började tära på att pendla, jag hade lejdon av att inte få min vilja fram hehe:) och den första helgen i december var jag hem och vi flyttade in sambons saker i finkon. Till sist kapitulerade jag och i ett svagt ögonblick tackade jag ja till ett jobb i Österbotten. Två dagar före jullovet, och vikariatet började 1.1!! Jag tog ledigt härifrån första veckan av vårterminen för att hinna ordna upp allt i Hesa. Det var ett jobbigt jullov och en alldeles kort, tung och förfärlig första vecka.  Den 14.1.2011 gick tåget hem till Österbotten och jag grät i 6h.

 Vårterminen 2011 jobbade jag i den lilla skolan som varit som en dröm sen jag var där på praktik. Vi försökte få ordning på vårt samboliv och jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle vara så hiskeligt svårt att återanpassa sig till livet på landet. Jag vantrivdes från första stund, åkte ner så fort jag hade chansen och grät massor. Var knappast den bästa sambon i världen och det tärde mer på vårt förhållande än då vi var särboende.
Första hela läsåret hemma jobbade jag som timlärare på två skolor, fortfarande den lilla skolan och i mitt gamla lågstadium. Vi åkte på en resa till Köpenhamn och redde ut vårt liv. Kom fram till att vi behöver nystart och jag fick äntligen övertalat maken att vi skulle söka nytt boende. Min syster gifte sig och hade ett av de finaste vinterbröllopen jag sett. På våren hittade vi plötsligt lilla huset och blev förälskade. På våren var jag också på min första bloggmiddag och lärde känna dig Linda :)

Vad gör mig riktigt glad: kärlek, solen, havet och värmen, ljus, överraskningar, presenter och att uppleva nya saker på främmande ort.
Vad som gör mig riktigt förbannad: att det inte går att plocka upp saker efter sig (hehe), orättvisor, att folk ser förbi och ignorerar.

Hoho, vilken essä du fick mig att skriva. Nu får du fråga resten då vi kommer till ert :)

5 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja den var häftig. Och absolut inget jag ångrar!

      Radera
  2. Men wow! Härligt! Nu känner jag busig faktiskt SÅ MYCKET bättre! Tack för att du delade med dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var så lite så :)
      Resten får vi snacka om då vi ses nästa gång!

      Radera
  3. Dig ska det stå, inte busig. Jäkla autokorrekt! ;)

    SvaraRadera