Hamsterkinden.
Här kan jag nästan höra en sån där "grisgrymtning" som kommer vid hjärtliga skratt.
Våga inte sluta fota mig!
Kolla mamma, alla skrattar åt mig.
Bäst att gå All in.
Så den ungen kan skapa till sig. Och vet om det. Mittpunkten och centrum för allas uppmärksamhet. Väl medveten om att ingen annan stjäl uppmärksamheten.
Men så är han ju Det första barnbarnet, Det enda barnbarnet, Det sjuka barnbarnet.
Han kommer alltid att vara speciell och bli mest "pjasad" med, oavsett hur många syskon och kusiner det kommer till! :)
Här ljuger bilderna lite.
Jag var inte så glad genom alla 21km.
Bara då kameran kom fram ;)
Fjäll och snö och vinter är ju nog så vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar