En gång är ingen gång, två gånger är en vana...

...så nu tar jag för vana att alltid vara stört-förkyld det veckoslut som Norrvalla Cupen går av stapeln.

Ifjol slog en riktigt dunderförkylning till då vi hade fotbollsgäster på övernattning och lilla A hade sitt 1-årskalas. Jag missade det mesta.
I år var detta det enda veckoslutet i september som vi båda hade möjlighet att vara på bygget. Här sitter jag då med rinnande näsa och ögon, halsen som ett rivjärn och hjärnan som en kladdig enhet.

Kämpade tappert några timmar igår med isoleringen men fick ge mig till sist. Hann nästan med golvet i båda sovrummen, så nu behöver inte morfar elda åt kråkorna i vinter. Det var ganska kul då jag kom mig i gång, som att lägga pussel. Enda skillnaden att man får mäta och karva ut pusselbitarna själv.

 Playing with my machete.
Fick bra användning för min 30-årspresent igår!

Maken jobbar hårt med badrummet.
Längtar så till den kväll jag får sjunka ner i badkaret, elda doftljus och kika ut över åkrarna mot grannarna :D

Har en teori om varför september nu får vara förkylningsmånaden. I fjol var första sommaren som jag inte alls en enda gång hoppade in på bädden. Hela sommaren umgicks jag bara med familjerna och vännerna. Likadant i år. Blev inte utsatt för några andra bakterier alls. Varje år i 10 års tid före det har jag utsatt mig både för det ena och det andra. Under mina 6 år i läraryrket har jag haft två! sjukdagar. Jag tror det är för att jag haft ett ganska bra immunförsvar. Men nu då jag slutat med det så tar det några veckor efter terminsstarten före bakterieattacken nått mitt inre och så slår det till. Eller så är det åldern, man kan alltid skylla på 30-strecket ;)