Det händer ute på gården och i ladan. Dränering och diken. Flertalet män har varit hit och ivrigt grävt och hjälpt oss. Förhoppningsvis skall vår gård bli lite torrare och lite behagligare att vistas på. Men att vi skulle komma så långt så jag kan använda mina skor är kanske att drömma om för mycket. Fast hoppas lite lite lite kan jag ju alltid!
Lite ledsen över att vi aldrig tog förebilder före vi började på. På allt runtomkring, gården och uthusen och åkrarna typ. Så att jag kunde minnas sen, har redan glömt bort hur det såg ut då hela stora gris-uthuset stod kvar. Samt en del växtlighet. Och ännu kommer det ju att ändra massor före vi är klara. Det finns bara i mitt minne bevarat, barndomsminnena. Lustigt bara hur snabbt en vänjer sig med nya saker och sen lätt glömmer hur det såg ut tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar