Poff! Så lät det och så blev Tuvali stor. Hon tar sig upp och sitta själv, ställer sig upp och stå, sover i sittdelen istället för liggdelen på vagnen, har inget andningslarm, har börjat dela rum med storasyster och jag ammar henne inte längre (eller janå, jag slentrianammar på morgonen då jag inte orkar gå ner och värma mjölken) så jag har kokat upp och lagt bort bröstpumpen, uppsamlarna och what not. Allt gick i en rasande fart under några dagar då det väl begav sig.
Och nog känns det ju lite i mamma-hjärtat. Det är ändå en speciell känsla att packa ner dem i liggdelen i vagnen, i sovpåse och halare och gå på promenad. De är så små, rosiga och nya. Nu blev liggdelen för kort åt henne så jag var tvungen att byta. Kunde inte dra ut på det längre. (och faktiskt har jag promenerat ytterst lite med Tuvali i Emmaljungan eftersom vi så gott som alltid har syskonvagnen då vi går ut och gå om dagarna). Nåja, mitt syfte var att det sista av bäbistiden är nu bortstädat och undanplockat så nu är det bara att inse fakta att jag har två små flickor, inte en lill-tjej och en baby.
Livets gång vet ni, nog låtsas det nu ha så himmelens bråttom i vissa avseenden.
Alltså nu förstår jag varför det känns som om hon inte varit nån baby. Hon har ju sett likadan ut hela tiden. De här fotona är plockade från maj till november. Bara tänderna som kommit till. Inser också vilken body som varit en av favoriterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar