I vinter, då vi nu en gång har en ordentlig vinter!, är egentligen den första som det varit aktuellt med pulkaåkning för vår del. Att komma sig ner på rattkälken kräver ju lite balans, balansen har aldrig varit mitt starka kort. Men det går, och då en väl sitter där är det ju ändå rätt bekvämt eftersom en sitter lite upphöjt. Sen kommer vi till pulkan, den är oftast lite för smal och aningen bökig att komma sig ner i. Även det går då jag väl kommit på plats och den kan åka rätt hårt. I dag kom vi till stjärtlappens premiär, den kräver en mindre akrobatisk insats för att komma sig ner på, väldigt liten och nätt och rinner lätt iväg undan en. Är ju inte så vigulant längre då man skall ner på den kan jag väl erkänna. Sen då en väl kommit sig på den så krävs det absolut mest fysik och koordination att hållas på den, luta sig bakåt och hålla upp både ben och fötter för att kunna åka. Den är dock väldigt roligt att åka med konstaterade jag idag, och väldigt lätt att bära upp för backen :)
Kom också underfund med att mina barn skall få ha halare tills de börjar sitt sjunde skolår, typ. Alltså att leka i snön med tvådelat är ju helt värdelöst. I vår ålder drar det ju i skarvet och så kommer det en himla massa snö dit in som kyler och väter ner, obehagligt är vad det är (och ja, mina byxor har hängslen och är såndär som är lite "högre" på ryggen). Tacka vet jag halare! Skulle gärna ha en själv också här hemma då jag är ut med kidsen, hehe. Minns från egen barndom att jag hade halare väldigt länge för jag trivdes så bra i den, kommer också ihåg den första egna tvådelade vinterdräkten, så stor och vuxen jag kände mig då jag gick iväg till skolan med den. Åtminstone för hemmabruk hoppas jag att de accepterar de varma och sköna halarna i många många år ännu.
Jaja, viktiga saker att fundera på här i hemma-mamma-livet-träsket. Nu skall jag utfodra ungar och ställa mig iväg på möte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar