längtan, ångest och förvirring

ibland längtar jag tillbaka till studielivet så jag nästan sku måst ring ett universitet på direkten!
Att sitta på föreläsningar med en take away-kaffe å en chokostång, äta sallader i café, oroa sig för ngt löjligt arbete eller tent som i slutändan tog ngn enstaka timma att förbereda och genomföra. Att tro att gradun e d jobbigaste i livet och man har världens stress över den, bara för att komma ut i arbetslivet och inse att gradun va en fjärt i rymden mot det verkliga arbetslivet.
Tänk att få gå på årsfester, sillizar, dansa crazyt på ollis, sova 4h å valsa runt i halaren i goda vänners lag. Lovely!
Sen då jag råka se foton på FB från årets gulisintagning va ja ganska nöjd över att slippa krabbis å herreguuuuud så unga å släta å små de alla va. Huh!
Så då är jag ganska nöjd över att va ut i arbetslivet i alla fall.

Men sen funderar man om man valt rätt? Är jag verkligen mogen för detta än? Brinner jag tillräckligt för mitt yrke då jag har så lejdon av att sitt å förbered å kämpa mot alla instanser å bli besviken vägen genom. Ingen fan tackar mig för alla jävla timmar jag sätter på att skriva om läromedel å göra material och anstränga mig till det yttersta (nästan iaf :) ). Varför kan finlandssvenska sidan bara inte skärpa sig å skita ut material å resurser så det räcker?!!?? Och inget annat än en å en halv tusenlapp i månaden får man för det. Nej usch så irriterad och arg jag blir!
Nästan så jag sku kunna tänka mig att ha ett kontorsjobb, de fattar inte hur lätt de har det och vad de skall uppskatta de som sitter och knaprar på en dator dagarna i ända och räknar å läser genom saker...sen får de gå hem då klockan är slagen och inte mer med det. Fritid och ett eget liv har de vid sidan om också. Och bättre betalt!

Men sen konstaterar jag nog ganska snart att nää, d sku inte vara ngt för mig heller!
Hemmamamma?! Näää, jag har ju inte levt mitt ungdomsliv färdigt och vi har inte haft något gemensamt ännu. Bäst att först ta den biten innan man blandar in en tredje partner. Fast lite börjar man ju nog fundera på saken som om något år förhoppningsvis då man har 1st Italienresa, 1st bröllop och 1st Thailandsbröllopsresa i bagaget :D

Så inte studerande, inte arbetande och inte mor...vad vill jag då?!?!?!
Tror att jag undermedvetet stressar upp mig själv inför alla påtvingade och kommande förändringar, jag blir helt snurrig av allt omedvetet tänkande och funderande. Sover dåligt och gnäller mest...på det jag är så allra bäst!
MEN, jag har bokat mitt första träningspass till måndag kl.17.30. Kanske det hjälper :D

Nu skall jag iaf gå och vrida mig under lakanen ist för att sitta här.
Dagens bästa nyhet; Vi har fått ritningar idag. Ritningar som skall kopieras, och sen ritas å suddas på i flera långa många år. Hurra!