onsdag 9 november 2016

Vilken vecka!

Jaja, i tisdags var jag in i själen trött då jag satt i soffan och pustade ut efter dagens provtagningar och besvär med lilla damen.
På onsdag var förkylningen och hostan inget bättre så vi for till HVC för läkarbesök. Fick slemlösande utskrivet och for hem och vårda stegringen. Sen mitt i allt ringde de från VCS och ville ha in oss. Nu mitt i allt skulle vi minsann övervakas och bevakas och nu skulle de reda ut saker. Packade snabbt i hop två övernattningnsväskor och så begav vi oss till akuten som vi fått order om. Där visste de inget och det var en himla rambambula före de fick reda på vem som skulle hämta oss och vart. Från kl.19 till 21.30 var vi i undersökningsrummet och de tog alla möjliga prover och tester, stack henne i både armar och händer och överallt. Vi var alla genomsvettiga och tårstrimmiga då eländet var över och vi fick åka upp till avdelningen. Det var något av det värsta jag varit med om hittills i mitt liv som mamma! På avdelningen började nästa omgång då de promt skulle ha ett pissprov av henne och kom och kollade (samt bytte) uppsamlingsblöjan en gång i halvtimmen fast jag förklarade att hon inte kissar så mycket nattetid och nu har hon ätit och druckit dåligt i några dagar så jag tror inte det har kommit något. Stackarn hann bara somna om så kom de och började igen. Mitt i natten skulle de också börja ha i henne mjölk så att ungen nu kissar nån gång. Kring kl.1 fick vi äntligen vara i fred och damen fick sova. Jag var så trött, irriterad och upp i varv samtidigt så jag sov inget.
På torsdag morgon kl.7 var det väckning för då skulle nya blodprov tas. Varken mor eller dotter hade fått frukost. Men den labbpersonalen kräver alla guldstjärnor som finns att få. De lyckade på första försöket och tog lite extra blod ifall läkarna skulle komma på något annat de ännu ville kolla. Vi försökte äta och väntade otåligt på att pappa skulle komma. Vi fick bada och de svabbade nya hudprov av henne. Varje gång hon somnat så var det läkarrond eller något annat som avbröt sömnen och jag trodde jag skulle bli tokig. Mitt i allt kom läkaren och sa att vi skulle åka hem, det var onödigt att vi tog upp en plats eftersom de nu påbörjat hennes antibiotika (igen!) per os och det kunde vi sköta hemifrån. Vi packade ihop och klädde på oss. Då kom hudläkare (som ringt in oss) och frågade hur vi som föräldrar tänker som åker hem med ett sjukare barn än vi kom in med (febern hade stigit). Jag skulle ha kunnat börja gråta av trötthet för jag vet inte, vi gjorde bara som den andra läkaren sa. Det var nu inte riktigt så här det var meningen, sa hon. Nähä, men hur skall vi veta det?! Vi for ändå hem och på natten hade vi henne i vårt sovrum och jag sov inget den natten heller.
På fredag fick vi svar från allergitesterna vi var privat och tog. Hon är mjölkproteinallergiker. Så nu håller vi på att vänja oss med den nya vardagen. Hon dricker varken havremjölk, sojamjölk eller vatten så vi har haft ett par häftiga dagar bakom oss. Nu blandar vi päronpure i havremjölken och det går lite lite var dag. Ja och så har vi ju försökt jobba däremellan, jag har studerat förvaltning, lagtexter och paragrafer och skrivit 6 uppgifter och en halv artikel. Sen som grädde på moset gick ena bilhelvete sönder i måndags och nu är vi utan. Vilket inte är så lätt på landet.

Men tänk om vi inte gått privat och tagit allergitest. VCS vägrar ju fortfarande att utföra det på så små barn eftersom "hon är en sån tydlig kraftig atopiker". Tänk om vi fortsatt hälla i henne en liter mjölk per dag samt yoghurt till mellis, ost och bröd och ja det finns ju mjölkspår i typ allt. Tänk vad onödigt lidande! och säkert många antibiotikakurer till vi fått utskrivna om det aldrig lättat. 
Blåsorna på huden har vi dock inte fått nå provsvar på ännu. De är i Åbo på odling. Så det är väl bara att vänta. I morgon skall vi på nya blodprov för att se om blodbilden ändrat något från förra veckan. Hoppas verkligen att läget skall lugna ner sig lite nu och vi kunde få lite lugn och ro i familjen och tid till att återgå till våra egna rutiner och få vara hemma. Jag känner mig lite slut som människa för tillfället.

Trygghet. Närhet, Kärlek.
De två bästa jag har i livet <3 p="">

10 kommentarer:

  1. Oj nej vilket rambambula! :( stackars liten och stackars er! Tycker nog att läkare och vårdpersonal borde ha lite bättre överseende och kunna lite lyssna på föräldrar då det gäller så små barn, och inte bara "följa boken". Vilken tur ändå att ni åkt in till privata mottagningen så ni fått rett ut allergierna, så då ska vi bara hoppas på att det lugnar ner sig med huden och allt annat också för den delen. Styrkekramar till er alla så hoppas vi på att ni får det lite lugnare nu framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi hoppas ju på att huden skall hållas bättre nu då vi vet allergierna. Att det var dem som var boven i dramat.

      Radera
  2. Gud, stackars dig! Trodde jag hade dåliga erfarenheter av VCS och barn. Hoppas se reder sig och bara att stå på sig annars som mamma! // Er babysims instruktören (hoppas de e rätt tjej jag tänker på ;) )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Till min stora sorg har vi varit tvungna att säga upp vår plats och ta paus i simmet nu. Hela hösten har varit till och från och nu skall vi låta huden hela ordentligt. Hoppas ju ändå att vi en dag kan börja på nytt :)

      Radera
  3. Neeej så jag led när jag läste! Usch va tråkigt att det ska vara så råddigt, speciellt när det gäller små barn. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man tycker ju de kunde ha lite bättre ordning på saker när det gäller små barn. Men vi ska tro att vi inte behöver på ngt mer nu en tid framöver!

      Radera
  4. Ka huvaligen! Man vill verkligen int att dem ska var sjuk å få mediciner å hela baletten. Tur att ni slapp mjölken iaf! Så mår on nu helst na lite bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hoppas ju att den va stora boven i dramat och att allt annat ska lugna ner sig nu också!

      Radera