Dagarna börjar sega sig fram nu

Nu har jag varit mammaledig i snart 4 veckor. Det är 8 dagar kvar till BF. Tänkt så tiden går! (fast i värsta fall är det ju tre veckor kvar men väljer att inte tänka på det...). Men nu börjar det nog gå långsamt om dagarna. Varje dag räcker en halv evighet känns det som...
Jag har vilat och pynjat här hemma mest. Jag mår bättre än vad jag gjort på länge under den här graviditeten. Lider inte av nå desto större åkommor längre. Förutom det som hör till en "vanlig graviditet" i v.39, det är trångt åt alla håll, obekvämt att både sitta och ligga, det trycker på, men inget extra. Förstår inte hur det är möjligt att gå från ett sådant tillstånd att jag knappt kunde sätta ena foten framför den andra till att må så här bra. Jag var så orolig över hur det skulle gå att vara hem med Tindra själv då jag knappt klarade av att röra mig och hon ännu skall lyftas, kläs och kånkas så mycket...Senaste två veckorna har det gått hur bra som helst. Tänk om en kunde ha mått så här genom hela graviditeten. Kroppen är nog fantastisk!
Trots att det lättat så mycket på många plan så skulle jag gärna ha förlossningen och allt det bakom mig samt de första veckorna då det är som mest besvärligt. Så vi får börja njuta av att vara tvåbarnsföräldrar!

Förra gången var ni bra på att gissa att det skulle komma en sån här fin liten typ. Nu är jag nyfiken igen. Vad tror ni kommer den här gången? En lillasyster eller lillebror? Jag har absolut inga känningar och övertygelser alls ännu, det ändrar från dag till dag. Men i går beställde jag en alldeles ljuvlig kjol till dopet så det är väl 99% säkert att det kommer en liten kille nu då :)