onsdag 15 november 2017

En tur i skogen

Vi tillbringade senaste veckoslut norröver. Firade lite farsdag och bara njöt. På lördag förmiddag for 3/5 av vår familj till skogs. Destinationen var vandringsleden och kåtan vid Lillträsket. Vår äldsta dotter har ju, tyvärr, ärvt min bekvämlighet och lathet och gick nu inte så värst många metrar före pappa fick bära henne resterande hundra metrar. Väl framme lät hon sig väl smakas av mellanmålet (mammas gener igen) och så vägrade hon gå tillbaka också. 
Men, till skillnad från förra hösten så kom vi ju oss ur bilen denna gång. Gick flera hundra meter och kom oss till ett mål. Så stora framsteg för oss i alla fall. 











Och nu till mitt problematiska förhållande till naturen; Det skulle kunna  vara så skönt att vandra i skogen, det skulle kunna vara så avslappnande och terapeutiskt, det skulle kunna bli ett kärt återkommande återseende. Om det inte vore för alla inneboende där! Det finns obehaglig och äcklig ohyra så som myggor, fästingar, bromsar, ormar, älgflugor och så vidare. Sen finns det typer som kan skada, skrämma slag på eller varför inte äta upp mig så som älgar, lodjur, vargar, björnar och så vidare. Det är fan aldrig safe att röra sig i skogen! Men det skulle kunna. 

2 kommentarer:

  1. Hördu, jag har exakt samma förhållande till skogen, trodd ja va enda. Tycker alla finner de så rofyllt etc att gå i skogen o ja bara, what?!? :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå precis!!! Tacka vet jag asfalterade gångställen 😂

      Radera