tisdag 21 april 2015

Freddi-fjanten vår

Då Freddi var en liten valp hade vi honom ofta på löst. Han vinglade på mellan oss och fram och tillbaka då vi var ut och gick. Sällan vågade han fara långa vägar utan att stanna och vänta på oss eller komma tillbaks och kontrollera så vi hängde med. Han var ett litet harhjärta och vi tyckte det var riktigt skönt. Övade på att kalla på honom och belönade med godis. Hade honom på löst t.ex då vi gick på olika vandringsleder och lockade honom tillbaka och höll fast ifall vi mötte någon.

Där kring 1½ år var det som om jaktinstinkten slog till. Ser/hör han något i skogen är det full fart och helt döva öron för våra rop, visslingar och lock. Han kutar gladeligen i väg (Gud allena vet hur långt han far) och är borta tills han anser sig vara klar. En gång då han smet för mig var han borta i 15min och jag höll på bli riktigt nervös!
Vi försöker vara i skogen med honom så ofta vi har tid, övar och belönar då han kommer på kommando. Men han har en egen vilja. Springer dit han vill. Kommer tillbaka då han vill. Lyder då han själv känner för det. Skulle aldrig våga släppa honom på t.ex vandringsleder längre eftersom han gladeligen skulle söka upp annat folk och kuta kring dem om han hör någon. 

Idag smet han iväg på egna äventyr igen. Då han återvände hade reflexvästen lämnat någonstans på vägen. (Brukar ha den på honom eftersom han smälter så in i skog och natur då han är lite samma färg...) Kvar var bara bandet kring nacken på honom.
Vi gick och letade och hittade den trasig, fasttrasslad i en taggtråd. Tur att hunden själv var oskadd!


 Här sitter jag och funderar hur länge han tänkte vara borta idag.

Sist vi var ute tränade vi med boll och det gick superbra. Han satt fint och väntade, hämtade på kommande och returnerade till oss, väntade på ny omgång. Jag blev riktig ivrig och tänkte "Yes, här har vi något som funkar som vi kan ta som vana". Nå, i dag orkade han inte koncentrera sig alls på bollen utan yrade runt på egna upptåg.

Har en tanke/önskan om att försöka hitta någon passlig kurs att gå med honom där man kan öva "vardagslydnad". Har ni förslag/erfarenheter/tips mottages det med tacksamhet! Vi har en hel del andra projekt på gång nu i sommar och höst, men vintern eller nästa vår skulle vara passligt.
Det skulle vara så oändligt skönt att kunna ha honom på löst då man är ute och går på mindre vägar så han får springa av sig, men ändå kunna lita på att han kommer ifall man möter någon.

I morgon blir det till att åka via Halpin och investera i ny reflexväst.

6 kommentarer:

  1. Låter bekant! Daisy hör eller ser mig inte då vi är ute. Allt hon ser är katter, fåglar, löv som flyger...Whatever. Suck!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja usch det är irriterande!
      Vet inte hur man skall få tränat bort det. Våra vänners lagotto är helt annan typ, de kan ha ut den på gården och kissa på löst för sig själv och den far ingenstans. Vår skulle aldrig hållas.

      Radera
    2. Hej. Min kollega har gått på denna kurs med sin hund o är supernöjd. Mycket intressant utbildning, annorlunda än andra. Mer info på www.dogpertti.fi

      Radera
    3. Glömde säga att hon går hos en kvinna i Teuva, som heter Kirsi Luhtala

      Radera
  2. Liisi Jussila håller kurser i vardagslydnad i Pettersbacka! http://dogcareharma.fi/

    SvaraRadera