Dagens julmarknad

I dag besökte mor och jag julmarknaden på gymnasiet. Jag skulle inte ha något speciellt. Så förstås kom jag hem med famnen full.

 En dörrkrans.

Har länge fantiserat om att göra en egen i år. Som om jag skulle ha tid och ork till det. För 15 pengar slapp jag ju den tanken då. Fjolårets frysta krans var fin! Problemet med den är bara att vädergudarna pissar en i ögat lite väl ofta, jag hamnar att göra om den rätt så ofta...vilket tär på nerverna! :)

Ett halssmycke som duktiga Jessica gjort. 

Lärde känna henne då vi jobbade tillsammans på vårdcentret. Har tidigare beställt och gett bort  både det ena och det andra med fina budskap på och tycker det är mycket charmigt med homemade! Glad över att äntligen ha ett eget.

Dessutom passade ju texten oss så bra just nu!

Och en tomte. Kan ju inte gå på julmarknad utan att komma hem med något specifikt tomtigt eller hur?!?

Mest köpte jag den för att ha som modell, om jag någon gång skulle få så där jättemycket extra tid över och behöva något mer att tillverka ;)

Så fick vi en väldans fin och framför allt lätt!, matta. Härligt pigga färger!

Den får bo i brasrummet. Här ljuger bilden till höger verkligen, rummet är absolut inte så stort eller avlångt som det ser ut!

Sen fortsatte jag dagen med att släpa runt make och hund till diverse ställen. Började med hembyn där jag hade beordrat maken att hämta två små granar till julfesten. Vi fortsatte via bädden på anhörige kaffe. Min kära älskade mormor kände inte igen mig idag. Det är så hemskt med sjukdomar som bryter ner människan! Den varma och fina människan som brukade jaga oss runt finbordet tills vi kiknade av skratt och sen bjuda oss på kall länkkorv och rå lök finns inte längre (Marica, därifrån kommer det!). Ett skal är det enda som finns kvar, och knappt det. Hon ser inte ens ut som min mormor längre, hon ser ut som en av de gamla tanterna jag brukade sköta på vårdcentret :( Såg en helt annan sida av henne idag också, arg och ful i munnen var hon, som de ofta kan bli då de blir dementa, inget konstigt där. Men att vår snälla och söta lilla mormor är sådan är svårt att begripa. Svårt att hålla tårarna borta idag.
Så fortsatte vi till jobbet. Fixade granarna till julspelen, förlängde medar och målade i all sköns ro. Hann inte riktigt få allt klart i går så var tvungen att fortsätta idag. Nå, nu är det gjort så bara att tejpa fast då på måndag passligt till genrepet på tisdag. Fatta hur lite vi har kvar till jullovet, och fatta hur skönt det kommer att bli! Jag har aldrig tidigare varit så trött ända in i själen som i år! Så mycket min stackars hjärna är tvungen att komma ihåg och lära sig. Inte konstigt att den kokar över ibland :)