Nå om vi säger som så, är vi inte riktigt där än...maten slukar han fortfarande och spyr sen upp. Så vi fördelar den på mindre portioner men nära varandra. Tänderna, pälsen och massan, check! I går prövade vi att ha honom ensam lite längre, det tyckte han var tråkigt:
Nå kisstidningen rök där och då! Och peppar peppar, inga olyckor sen dess. Varken dag- eller nattetid trots många timmar ensam. Och det skulle vara så skönt! Att slippa varje dag torka, skura, stressa hem till 15 eller pina grannarna i ur och skur. Vi får hoppas det fortsätter lika bra på den fronten!
Sällskap är det bästa han vet, näst efter skogspromenader. Bussjuk som tusan och yrar iväg och är stendöv då han blir ivrig. Men han är ju trots allt bara en valp. Tar väl många år där ännu ;)
Koppel-gåendet skall vi lägga i hårdträning under jullovet då vi är hemma och kan gå ofta och kortare sträckor, samt i dagsljus.
Här myser mina två sötnötar kvällen till ära. Mina fina killar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar