Firat i dagarna tre

 Nu tror jag vi har firat färdigt. Tre dagar tog det. Med maken, familjen och vännerna.

På söndag blev det kafferep för familj och faddrar. Lite tassigt att det krockade med vår släktträff men sånt e livet. Vi hade verkligen tur med vädret och kunde vara ute en del fast snålblåsten var kall. Vi har ju inte så stort kämppä, ännu.

 Ovan paketerar jag ivrigt upp paketen. Älskar att få paket med fina överraskningar i!

Nedan fina morfar och jag. Snart är vi kämppisar :D

 Svärisarna kom med en hel kärra av paket. 

Många många att öppna. Byggtavara till maken, eller nej jag menar mig...hehe.

Tårtan hade jag beställt från Maxmo hembageri. Samma som vi hade då vi gifte oss. Har drömt om den i två år nu :)  Caketoppingen hade Carina gjort. Sa hon skulle göra något typiskt mig; en ABC-bok, penna och sticksömmen, passade ju bra. My hade jag beställt som en självklarhet.

 Min finaste mamma kom med den finaste överraskningen och presenten. Ett jättesmäckert och fint Kalevala-smycke. Inte vilket smycke som helst utan ett "Eira", från mina hoods under de tre lyckliga åren. Visste inte ens att det fanns ett! En sådan fin och omtänksam present som har både värde och mening, och dessutom är den sjukt fin!

Örhängena köpte jag idag för bidraget jag fick av mina morföräldrar.

 Fick äntligen en ny klocka! Har önskat mig en sådan i flera år. Har inte använt klocka på länge, men med en snygging som denna på armen kan man väl inte annat än ta det till en god vana. Matchade örhängen fanns också. Syster med familj stod för det.

I går var de närmast sörjande hit. Fast vi gjorde allt annat än sörjde. Snattrade, skrattade och pratade gamla minnen. Fast jag hade sagt att jag inte ville ha nå presenter eftersom jag ämnar fira ordentligt sedan då livet rett upp sig så var det ingen som hade lyssnat. Garn, choko, vin, skumpa, saft, presentkort, tvålar, lotion, ljus, kudde, tavla och allt möjligt fint kånkade de in. En sån fin kväll vi hade. Tacksam över mina fina vänner!

Nu är jag då en mogen kvinna på 30 bast. Tror man angstar över den där siffran lite i onödan, det känns knappast annorlunda nu än förra veckan. Inget stort och omvälvande hände där 8.45 på lördag morgon heller. Livet rullar på i samma takt. Visst märks det att man blivit äldre, och visare (?!??) på vissa saker och områden. Men egentligen spelar väl åldern ingen roll. Man är så ung/gammal som man känner och gör sig. Inget att ta panik över. Säger jag nu som pre-krisade förra vintern och gjorde en massa tassigt, hehe...