lördag 10 december 2016

En fas

Vi säger det är en fas i utvecklingen. Eller tänder på kommande. Brukar skylla på det då dagarna är dåliga, vi äter dåligt eller feelisen är i botten. Precis allt det har vi prickat in de senaste två dagarna. Humöret på Antellbackan har varit dåligt hela veckoslutet. Maken har varit borta hela veckoslutet. Jag har tänkt att den här graviditeten slutar inte lyckligt hela veckoslutet. Men här har jag gått och vaggat, tröstat, sjungit, torkat blod och snor och gjort mitt bästa (ja och torkat hundspyor!). Men nog är det tungt, har blivit ordinerad vågrätt läge, inget lyft och inget gående i trappor på grund av min foglossning. Hah, går ju jättebra! Det dåliga samvetet är ständigt där ifall jag utsätter babyn för fara? Eller om det bara är mig själv jag plågar för i så fall är det inte lika farligt.
Och jag lyfter än en gång på hatten åt alla ensamstående som hela tiden är ensamma i sitt föräldraskap och aldrig avlastas. Att de orkar kämpa utan att tappa förståndet och vara goda föräldrar varje dag till sina små skatter!
Men i morgon är den ny dag. Vi skall tro den blir bättre på något sätt i alla fall. Att jag kanske hinner jobba lite lite av det som var tänkt detta veckoslut. Hade också tänkt fixa de sista julklapparna. Tyvärr tror jag det får ge vika efter de senaste två dagarna skall jag nog inte röra mig så mycket. Kanske någon hinner en annan dag...? Vet inte heller när vi skall hämta granen, när vi skall plocka fram tomtarna och när vi skall julstäda. En blir ju julstressad med mindre! Men det brukar nog lösa sig på ett eller annat sätt. Måste bara lära mig att andas djupt och inte jaga upp mig så förfärligt över viktiga saker.

Nu skall jag i alla fall gå och lägga mig och hoppas att någon liten tant kunde tänka sig sovmorgon i morgon.

4 kommentarer:

  1. Säg till om du vill ha hjälp med något! Vi är ju inte så långt borta! <3

    SvaraRadera
  2. Vetdu julen kommer nog och blir oftast lika bra fastän man har lite damm i hörnen eller om inte alla tomtar står där dom brukar 😉 njut av lugnet istället och stunderna med bara ett barn ännu 😊 det kommer flera jular du kan stressa på istället 🙈

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet, det är ju bara i ens egen hjärna det spökar. Och man (jag!) borde verkligen lära mig att sluta stressa upp mig för saker, hehe. Bara vi får in granen blir det nog bra 😊

      Radera