Vi har haft två riktigt dåliga nätter med Tindra nu, förrförra natten var vi upp 12 gånger enbart mellan midnatt och kl.4 ( ja jag räknade!), hann bara lägga huvudet på kudde så satte hon igång igen och det var inte lätt att få henne tröstad och lugnad. Sist och slutligen sa hon att hon var rädd, inte för vad men rädd var hon, "gåå diit" sa hon hela tiden och ville ut ur rummet. Jag kapitulerade för andra gången sen hon föddes och tog henne till vår säng. Ingen annan än far i huset sov värst mycket resten av natten men vi låg nu där i lugn och ro fram till morgontimmarna då maken lade henne i egen säng tillbaks.
I går på dagen sa hon "Tinda liite tött, gå pappa sengen natten roopa". Då hon gick och lade sig igår sa jag åt henne att nu i natt måste hon sova hela natten så hon orkar till klubben i morgon. Ända tills jag steg upp i morse var det knäpptyst i barnkammaren, då jag kommer dit ligger Tindra vaken och fnittrar lite då hon ser mig. Tog upp henne i famnen och så sa hon "Tinda roopa pappa möcki en gång. Nuu gåå kobben". Och sant, hon hade bara varit vaken och ropat/gråtit en gång i sista natt och det råkade sig så att Anders steg upp den gången. Huruvida han gav henne mjölk eller ej vet jag inte men antagligen gjorde han nog det eftersom hon sa så.
Det är så himla fascinerande att följa hennes utveckling. Inte bara det att hon minns och kommer i håg saker, men att hon nu kan återge och berätta sådant som man sagt eller gjort, både på gott och ont hehe.
Vet dock inte vad vi skall göra åt dessa apdåliga nätter. Tuvali är tack och lov inne i en period då hon sover väldigt bra. Kan vakna någon enstaka gång någon natt i fall tutten är på villovägar, men ibland hittar hon den själv. Men Tindra, hon vaknar så många gånger per natt, gråter efter mjölk och ropar och har sig. Fast jag tror att det är något hon vant sig med att säga då hon vaknar mitt i natten mitt i sömnen för oftast räcker det med att man kippar ner henne och säger att hon måste vara tyst så hon inte väcker Tuvali och vänta medan mamma hämtar mjölken, sen smyger en tillbaks till egen säng. För om man går ner och värmer mjölk för att ge så har hon ändå somnat om då man kommer upp och vaknar hon av knarrandet i trappan så dricker hon oftast ingenting, kanske en eller två munnar så det är inte det att hon skulle vara törstig/hungrig, det är liksom bara något som lämnat på då hon vaknar att fråga efter "möcki". Oberoende så är det så himla uttröttande att vakna upp till 10 gånger per natt. Tack och lov har de börjat sova längre på morgonen så efter att maken stigit upp och slutat snooza brukar jag få 1½-2h sammanhängande sömn. Halleluja!
Brukar bortförklara det mesta med att det är en fas, men den här fasen har hållit på långt över ett halvt år och börjar vara lite uttjatad. Vet inte hur jag skall överleva sen den dagen då min egen tupplur går förlorad?!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar