Första utmaningen var att kränga av sig strumpbyxor utan att visa rumpan åt alla andra.
Andra utmaningen var till vårdaren; att hitta mina fötter bland allt lurv på mina ben.
Jag har typ inte rört dem sen bröllopet i februari, och jag ÄR i rakt nedstigande led från en apa! Åtminstone om man kollar in den värmande växtligheten på mig.
Men alla överlevde och var glada, jag fnissade och skrattade och vred mig som en tok då hon filade och masserade under fötterna. Herre min skapare så det kittlades!!Har inget minne av sådant livsförlängande första gången....
Nu skall jag göra mina nyputsade och lurviga klabbar helgfina.
Vi väntar matgäster ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar