Hejmani

 Kan fortfarande inte fatta att detta är vårt. Pratar fortfarande om "mommo å moffas".

Eller vårt å vårt, bankens än så länge...och inte uthusen, de äger fortfarande grannen, men snart så har vi en hel tomt hoppas jag.

Men tänk, att jag äger ett hus!

Som jag skall ta hand om resten av livet. Får svälja undan paniken som kryper upp var och varannan dag. Kan lugnt säga att det är en skräckblandad känsla.

På veckoslutet har vi varit där och donat. 

Svärföräldrarna har hjälpt oss så det har hänt massor igen.

Min svärmor är en väldigt omtänksam person. Så mitt i allt hade hunden en egen låda stoppad med filt (rentvättad!) också för att mota höstens råa kyla. Där hade han det gött!

 Allt går ju inte enligt planerna så vi fick inte in någon värme till vintern. Blev tvungna att lyfta in en gammal kamin att elda i. Ganska mysigt egentligen då det knastrar och sprakar på nedre våningen och så blir vi ju av med alla trästumpar.

 Svärmor och jag hängde på kallvinden hela lördagen. Hon har mockat ut gammal isolering (lera, mossa och what not som DAMMAR), det har dammsugits och putsats och sen lade vi första varvet isolering. Skall ännu ett till här. Kommer att bli nivåskillnader på golvet, precis som vi har i huset där vi bor nu. Sen är det bara att lägga tillbaks golvet, moffa över alla grejer från andra halvan och do it all over again...

 Svärfar och maken har jobbat i sovrummen. Lagt skivor och börjat skåla i taket.

Kommer att bli så bra det här! Då det blir klart.