På väg hem från huvudstaden, med tungt hjärta. Jag skulle så gärna ha velat stanna där och hälsa på underverket i morgon igen. Fick vara in två gånger till intensiven idag och vi fick paja och släta så mycket vi ville på de ställen man kom åt, ganska mycket sladdar å grejs i vägen! Och han var den sötaste, finaste och underbaraste lilla skrutt!! Och herreguud så liten han var, jag vågade knappt röra honom först. Kommer bilder då jag kommit mig hem ikväll. Det blev med ens så verkligt, att han faktiskt finns, och kämpar så hårt för sitt liv, och tänk att min syster är en mamma, och min mamma en mommo :) Han var en lugn typ som inte brydde sig desto mer om att vi stod och dreglade över honom. I morse hade han skrikigt för första gången och tuttat med ljud. Sötisen! Timmarna gick alldeles för fort och plötsligt var jag tvungen att hasta till tåget medan de andra skulle få beskåda matning och blöjbyten, livet är orättvist ibland. Och nu är det en hel månad tills jag får paja honom igen! Mosters hjärta är överfyllt av kärlek för den lille typen.
EDIT: no pictures of the Skrutt. Too early said the mother and I obey :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar