I söndags hade han både tittat upp och skrikigt lite då de var och hälsade på honom. Han hade tuttat lite på pygmétutten också. Måste ta ett snack med honom att inte snuva moster på alla fina stunder sen!
Han var så pigg så de tog bort SiPAP (andningsapparaten) och körde endast syre, och det gick så bra för den envise lille kämpen. Han hade också fått sig en liten outfit dagen till ära. Han hade fått vara i mammas famn, med värmemadrass och allt.
Hittills har han visat sig vara en envis kämpe och viljestark att följa oss här i livet. Vilket är underbart skönt för oss närstående, och säkert för många av er också. Kan tänka mig att föräldrarna inte är lika nöjda över envisheten sen i tonåren ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar