måndag 1 november 2010

1½h välbehövlig paus!

På den stunden har jag varit effektiv; tagit mig hem från jobbet, slängt ihop en omelett på alla rester och konstiga saker jag hitta i kylen och runt kylen, diskat och ätit medan jag läste 5 sidor i min godiga bok.

Jag är trött, sådär i själen trött. Vet inte vad jag skall svara då folk frågar "Hur är det annars då?", "Tjaa, sådär...", "Vaddå?!". Sen måst man kom med något riktigt uttänkt svar för att inte klassas som gnällspik. "Det är lite mycket på jobbet och annars nu" räknas tydligen inte.
Jag tänker för mycket på jobbet. Det är störande att aldrig kunna slappna av och koppla bort det. Ständigt har man en känsla av att man borde göra det och borde göra det och hinna mer. Planera morgonsamlingar, julfestprogram, fixa tider när de skall öva, läsa sagor för dem, prata med dem om allvarliga och oallvarliga saker, ta upp allt det som står i LPn och inte finns i böckerna, anpassa på egen nivå, försöka få dem att bli bättre människor, maila och kontakta föräldrar, kolla upp saker och fixa osv osv...Och att man sen inte känner sig trygg på sin egen arbetsplats gör ju inte saken bättre. Jag är glad att jag inte har egna barn, hittills är det bara jag som blir hotad, men skulle de gå på mitt barn och hota det/dem så skulle jag säga upp mig direkt! Jag fattar inte hur de andra klarar det!!!??!??! Kanske jag är en K.L.E.N individ?!! Eller en gnällspik rätt å slätt!! :) eller heter det gnällspigg?! Jag har lite svårt med att uppfatta ord rätt...;)

Men jag har fått 1 glad nyhet idag, det skriver man alltid upp :)
Och nu skall jag ta itu med min to-do list, den kommer nog inte att bli avprickad idag så vi skjuter upp lite mer till morgondagen istället. För efter att jag skrivit rella-frågor nu så skall jag ta mig en kopp glögg och en lite chokobit, det tycker jag behövs i denna mörka och trista kväll!

3 kommentarer:

  1. Ett råd från en gammal kollega: Lär dig att koppla bort jobbet när du gjort klart för dagen. Man kan inte förbereda sig i det oändliga, det duger i alla fall.
    Föräldrakontakter ska inte överdrivas, snarare hållas på ett minimum, för de känner ändå inte till verkligheten i skolan. Känn ingen press att du ska maila och hålla på. Det räcker gott med föräldramöten och utvecklingssamtal. Är det några värre problem får man ta dem när de kommer.
    Ta hand om dig själv, det är alltför många som går i väggen redan i unga år. Låt inte gamla griniga kolleger sätta sig på dig, de borde i stället stötta sina yngre kolleger. Det försöker jag göra på min skola.

    SvaraRadera
  2. TACK för dina fina och uppmuntrande ord!
    Jag vidarebefordrade dem vidare till en kollega idag och hon blev också glad :)

    Allt du säger är sant. Men det är så himla svårt då man är ny och vill bevisa att man kan och orkar, fast man innerst inne vet att man inte SKA jobba ihjäl sig...men det är lättare sagt än gjort.

    Superbt att du stöttar yngre kollegor! Det borde finnas MER av sånt, man är ändå så lost de första åren man jobbar.

    SvaraRadera
  3. Ja, det borde finnas ett mentorsystem för unga lärare så att man kunde få stöd, uppmuntran och beröm i både trevliga och tunga stunder.

    SvaraRadera