tisdag 16 november 2010

beslutet meddelat

Så har jag då pratat med min chef.
Mycket längre och mycket mer än jag hade tänkt mig.
Det blev ett mycket svårare samtal än i fjol efter mitt lilla beslut.
I år satt jag på en grön sidensoffa med tårar i ögonen och ett léende på läpparna.
Det var skitjobbigt men hon var hemskt snäll och förstående (tror det beror på att hon såg hur svårt det var för mig, ja och den lilla parentesen att jag hade ett ess i ärmen; har själv raggat upp en vikarie till mitt jobb för den delen av vårterminen det behövs OCH eventuellt nästa år :D).
Jag drog en nödlögn och sa att jag redan fått jobb där uppe. Fast det enda jag blivit lovad är inhopp i helt fel bransch, än...(BTW fan i helvete ATT de är tröga där uppe!!! Gisses att få ngt ur de jäkla gubbarna och gummorna!!) Hoppas trots allt på det bästa!

Det känns skönt att inte behöva gå och hyckla längre.
Det känns sorgligt att inse fakta, min bubbla-tid börjar vara slut. Dags att återgå till vardagen och sluta leva i drömmar.
Nu skall ni misstolka mig rätt; jag har nästan helt själv kommit fram till mitt beslut och jag har inte hittat ngn annan utväg. Det kommer att bli bra och det är den bästa lösningen på lång sikt. Det bara inte känns så alltid då jag tänker på det!
Nu skall jag förtränga fakta och skjuta upp nästa böl till januari då jag meddelar kidzen och föräldrarna.
Tacksam är jag i alla fall för min tid här. Har sett det mesta och fått en otroligt bred erfarenhet, varje år har det kommit nya utmaningar och jag tror att jag växt ganska mycket i min lärarroll. Det var det bästa beslutet jag tagit i mitt liv att lämna allt det svåra och satsa på mig själv och mitt eget liv!
Tänk att jag sku snubbla över den blivande maken några veckor före flyttlasset gick...ödets vägar är överraskande!

Har terapiarbetat ikväll och gjort julkort. 30st. är klara och KOLLA IN min nya leksak för i år; figurhålstansen! Har stansat så jag har ont i händerna av allt vibreras :)

Nu skall jag unna mig ett glas rött, ringa min prins och vänta på NCIS!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar